Kinesiska medier är på frammarsch

Undan för undan flyttar kinesiska medier fram positionerna men fortfarande finns mängder med tabubelagda områden. Det är lättare att avslöja ekonomiska skandaler än att angripa de politiska ledarna. Det säger chefredaktören för den ledande oberoende ekonomiska tidskriften Caijing som seglat upp som en av de mest ansedda kritiska medierna i Kina.

Som på många andra redaktioner i dag är ljudmiljön tämligen tystlåten i Caijings eleganta redaktionslandskap i Peking. Fingrar mot tangentborden låter mest som något stilla insektsljud.

Caijing tillhör en av många nyare etableringar bland medierna i Kina. Tidskriften som publiceras två gånger i månaden kom med sitt första nummer 1998.

Uppmärksamheten betalar sig
”Vi gick med förlust i tre år sponsrade av ett forskningsinstitut”, förklarar chefredaktören Shuli Hu. Sedan vände det, säger hon.

Nu går tidskriften med vinst tack vare rejäl uppmärksamhet, stor annonsvolym och 100 000 läsare.

Caijing har kallats Kinas The Economist, alltså en kinesisk motsvarighet till den prestigefyllda brittiska tidskriften. Caijing avslöjar skandaler och bedriver en form av undersökande journalistik som inte förekommit eller för den delen tillåtits i Kina.

Företagens skrämda
Chefredaktör Shuli som tidigare arbetat inom den kontrollerade partipressen men som fått del av sin utbildning i USA säger att i dag finns det folk inom börssektorn och finanshus som skräms när Caijings reportrar kommer.

– Efter det att vi blivit väldigt inflytelserika händer det att de vi försöker få material kring blir skrämda och ringer och ber oss att inte skriva.

Sådana böner och ibland hot bryr sig inte Shuli och de 20 skribenterna om. Häromåret utmanade Caijing börsspekulanter och skrev om oegentligheter i börskretsar. Nyrika kinesiska finansfurstar reagerade och ville stoppa tidskriften.

Partiapparaten ger sitt stöd
Caijing fick stöd från höga dignitärer inom maktapparaten och då tystnade kritiken.

– Från början bestämde vi oss för att arbeta efter internationella modeller och det har inte varit lätt, men så länge vi rör oss inom det ekonomiska fältet stoppas vi inte, säger Shuli.

Att direkt ge sig på det enväldiga kommunistpartiets politiska ledare är otänkbart. Där går gränsen.

Journalister tar emot mutor
I Kina har en del journalister ett dåligt rykte för att de gärna tagit emot mutor. De har låga löner och företag som gör stora vinster gör allt för att ge dom det som i Kina brukar kallas röda kuvert.

– Många journalister fick mera betalat från sina källor, det vill säga företag, än själva lönen. Caijing motverkar detta genom högre löner och stränga regler, säger Shuli.

Bland utmaningarna i dag för tidskriften är att hålla stilen, att inte förlora mot ständigt nya uppstickare i branschen. Hon tycker att det är stimulerande och nyttigt med ökad konkurrens och det gör också att kinesiska medier undan för undan kan flytta fram positionerna och kan avslöja oegentligheter och maktmissbruk.

Lars Gunnar Erlandson, Peking
lars-gunnar.erlandson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".