EFTER TUNISIEN OCH EGYPTEN

Rysk oro för revolutioner i Centralasien

Moskva fruktar en radikaliserad islam på sin gamla bakgård
2:45 min

Det är inte bara i väst som oron växer i fråga om det som händer i arabvärlden. De pågående revolutionerna och protesterna i Nordafrika gör även många nervösa i Ryssland och inte minst i de forna huvudsakligen muslimska sovjetiska centralasiatiska staterna, stater som länge styrts av auktoritära ledare som vägrat släppa ifrån sig makten.

Rysk tv rapporterar nu timma för timma helt journalistiskt professionellt om utvecklingen i Egypten, utan några som helst politiska kommentarer. Varken den ryske presidenten eller regeringen uttalar sig i fråga om vem de stödjer.

President Dmitrij Medvedev sa dock häromdagen att alla måste ta lärdom av sådana här protester och lyssna på befolkningen, för att sedan i nästa andetag säga att i alla fall han hoppades att den tunisiska revolutionen inte kommer att sprida sig vidare inom arabvärlden.

Här sammanfaller de ryska och de västliga intressena i mångt och mycket. Visserligen förespråkar väst ett mer demokratiserat Nordafrika och Mellanöstern, men varken väst eller Moskva vet vad som kommer att bli slutresultatet av de här revolutionerna och protesterna.

En sak är säker: Varken Washington, Moskva, London, Berlin eller för den delen Peking vill att slutresultatet blir ett radikaliserat, islamiserat Mellanöstern och Nordafrika.

En av de främsta ryska oberoende Mellanösternexperterna vid det Moskvabaserade Mellanösterinstitutet, Jevgenij Satanovskij, gör en koppling mellan vad som hände i Iran för drygt 30 år sedan med vad som händer i Egypten i dag.

– Även i Iran fanns det olika grupperingar som störtade shahen, men sedan återstod bara mullorna efter revolutionen, säger Satansovskij till tidningen Kommersant.

Moskva har i dag inte allt för stora intressen i Nordafrika och i Mellanöstern. Ryssarnas roll minimerades där efter Sovjetunionens fall, men den regionen är explosiv och viktig för alla.

Dessutom fruktar Moskva en radikaliserad islam på sin gamla bakgård, i länder som exempelvis Tadzjikistan, Uzbekistan, Kazakstan och Turkmenistan. I dag är de självständiga stater, men betraktats från Moskvas horisont delvis som buffertstater mot de mer islamistiskt radikala krafterna i Afghanistan, Iran och Pakistan.

Bland annat därför har Moskva stött en rad auktoritära ledare i det forna sovjetiska Centralasien, där de mer eller mindre livstidsutnämnda presidenterna bekämpat och bekämpar all form av islamisering, men även all annan opposition.

Det finns många likheter mellan de här länderna. Liksom i Egypten och Tunisien växer missnöjet i de här länderna med allt högre arbetslöshet och fattigdom.

Risken, eller om man så vill möjligheten, är uppenbar att revolutionerna i Nordafrika kan spridas även till det här området.

Det vore en mardröm för diktatorerna i Centralasien och en mardröm för Ryssland som då fruktar en radikaliserad islam på än närmare håll, inte minst med tanke på Rysslands relativt stora muslimska minoritet, framför allt i de oroliga södra delarna i Norra Kaukasus.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".