1 av 4
En man viftar med sin flagga, stående på ett av polisens utbrända transportfordon. Foto: Cecilia Uddén/SR
2 av 4
Den egyptiska bloggaren Wael Abbas. Foto: Cecilia Uddén/SR.
3 av 4
Jublande egyptier klättrar upp på en av de stridsvagnar som körts in i Kairo. Foto: Cecilia Uddén/SR.
4 av 4
Männen samlas på Kairos gator. Foto: Cecilia Uddén/SR.

Egypten: Tårgas, batonger och vattenkanoner

"Revolutionen är här"
5:03 min

SR:s korrespondent Cecilia Uddén blickar tillbaka på en veckas protester i Egypten i en krönika i P1-Morgon.

I dag är det exakt en vecka sedan den egyptiska folkresningen inleddes, med scener som framkallat tårar i ögonen också hos den mest inbitne cynikern.

För exakt en vecka följde jag ett av demonstrationstågen som rörde sig genom staden med den liberale före detta presidentkandidaten Ayman Nour i spetsen. Som så många gångar tidigare ropade demonstranterna: Wahed Etneen Ash Shaab al masri feen - ett, två, var är det egyptiska folket då?

Roade åskådare såg på förundrat, några klappade händer åt demonstranterna som då började ropa: Taalu, kom. Det var då jag såg två kvinnor med tunga grönsakskorgar ansluta sig till de unga aktivisterna.

En ljusgrön buss hade tvingats stanna till för att låta demonstranterna passera - och plötsligt öppnas dörrarna - tre män hoppar av, och sen ytterligare två - de ansluter sig till tåget som hela tiden växer.

Det var först flera timmar senare på tisdagseftermiddagen som polisen slog till: Tårgas, batonger, vattenkanoner. En kraftmätning inleddes, och under denna första dag såg det ut som om polisen vunnit striden. Klockan två på natten var Tahrirtorget tömt på demonstranter, och Hillary Clinton sa att den egyptiska regimen är stabil.

Onsdagmorgon: Inga tecken på att protesterna skulle fortsätta. Tårgashesa aktivister som jagats bort från Tahrirtorget låg hemma och sov. Flera hade gripits och pärlband av kravallpolis i tredubbla rader kantade gator och torg.

Men protesterna fortsatte. Konfrontationer utanför advokatsamfundet, journalistförbundet, och vid Tahrirtorget. Tårgas och batonger:

Demonstranter som ropade till polisen: Du soldat, varför är du tyst? Hur mycket tjänar du egentligen?

Torsdagkväll: Internet stängs av i hela landet. Innan mobiltelefonerna också dog blev jag uppringd av bloggaren Wael Abbas som sa: Internet - min livlina - det här är riktigt obehagligt.

Fredag eftermiddag i ett ödelagt Kairo vandrade jag mellan tårgaskonfrontationerna - in på en tom gata där en man hotfullt träder fram ur skuggorna. Men när han närmar sig visar det sig att han bara vill sälja papyrussouvenirer: Papyrus - good price?

Ungefär som scenen i filmen Tredje mannen när Trevor Howard och hans poliskonstapel står och trycker i ett mörk hörn i väntan på att gripa Orson Welles och de ser en skugga längs en husvägg - men när gestalten närmar sig, ser de att det inte är Orson Welles, utan en ballongförsäljare: Balloon?

Allt jag ser framför mig är overkligt, perfekta filmscener i ett moln av tårgas. De tomma gatorna ekar av talkörer. Ögonen rinner, det sticker i halsen och jag söker skydd på Café Riche som mirakulöst nog håller öppet och släpper in sina stamkunder: Medelålders författare och poeter, vänsterintellektuella som tvättar ögonen med coca cola. Som att kliva in på ett café under ryska revolutionen och stöta ihop med Dostojevskij.

– Fungerar era telefoner? Jag måste ringa Ekot.

En röst i luren meddelar att samtalet inte kan kopplas och jag inser att jag måste ta mig tillbaka till hotellet för kanske kunna ringa ut. Men på broarna över Nilen pågår nu konfrontationer. Tårgasgranater singlar ner i vattnet som fyrverkerier, det går inte att ta sig över, vi måste hitta en båt.

Polisen släpper igenom de dumma utlänningarna och då hör jag någon ropa: Cecilia, säg att vi är dina assistenter. Det är Gasser o Mariam - ett ungt egyptiskt par, båda människorättsaktivister, de försöker också ta sig över Nilen. Deras ett-årige son finns där på andra sidan med mormor.

De kastar sig ner i båten - en revolutionsromantisk färd över Nilen där Gasser lyckligt blickar upp mot broarna och säger: Revolutionen är här. Jag trodde aldrig att jag skulle få se detta. Mariam håller honom i handen och vet att de måste skiljas när de kommer fram till andra sidan och han ska hjälpa skadade medan hon letar efter sonen. Som en scen ur Doktor Zjivago.

På mitt hotellrum ser jag sen Omar Sherif intervjuas i TV. Han säger: Mubarak måste gå.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".