Demonstranter trotsar Kadaffi

1:51 min

I Libyens näst största stad Benghazi, på Libyens östra Medelhavskust rapporteras sju människor ha dödats under torsdagen i samband med demonstrationer mot Kadaffi-regimen, enligt sjukhuskällor. Samma dödssiffra uppges av säkerhetskällor som citeras i den libyska tidningen Quryna, som anses stå nära familjen Kadaffi.

Libyen fortsätter att skakas av regimkritiska demonstrationer trots att regimens säkerhetsstyrkor mobiliserats i full styrka för att undgå grannländernas öden.

Demonstranter hade utlyst torsdagen till "Vredens dag" och via Facebook uppmanat till protestaktioner runt om Libyen. Och det förekom demonstrationer i flera städer.

I åtminstone fyra städer utanför Tripoli trotsade demonstranter regimen Kadaffis varningar och hårdföra säkerhetsapparat som enligt libyska människorättsorganisationer i exil uppges ha dödat minst 13 under onsdagen. Det är långt fler än de två som officiellt medges.

New York-baserade Human Rights Watch säger sig ha information om att dussintals aktivister och intellektuella har gripits när regimen famlar bland redskapen att undvika det som drabbat grannlandet i väster och grannlandet i öster.

Mot aktivisternas protestmaningar över Internet om en vredens dag kontrade regimen med textmeddelandet över mobilnäten med varningen till den libyska ungdomen att korsa fyra heliga röda linjer; Muammar Kadaffi, den territoriella integriteten, islam och den interna säkerheten.

Den som utmanar något av detta kommer att konfronteras på varje torg, på varje gata, löd hotelsen.

I Tripoli genomfördes motdemonstrationer, efter de tidiga förloppens mönster i grannländerna, till försvar för Kadaffi såväl Afrikas som arabvärldens längst härskande diktator.

Demonstranterna var sannolikt utkommenderade.

Libyen är annorlunda än Egypten som var annorlunda än Tunisien men gemensamt över de 500 milen från Teheran till Tanger är en ung generation som vägrar att dela den tidigares politiska apati.

Gemensamt i detta protestskakade bälte är också gamla förstelnade regimer som inte förstått motsättningen mellan att utbilda en ung medelklass och fortsatt styre med järnhand.