Mehdi Ghezali

Första intervjun med Kubasvensken

Svensken Mehdi Muhammed Ghezali som släpptes fri från Guantánamobasen på Kuba i förra veckan utsattes för både psykisk och fysisk tortyr. Det säger han till Ekot i den första intervjun efter frisläppandet.

– Det har alltid varit psykisk tortyr, men den sista månaden blev det mer fysisk tortyr de använde mot mig.

Vad var det för psykisk tortyr du utsattes för?

– Det är allt möjligt, man får inte ha kontakt med den yttre världen, inte veta någonting om vad som pågår eller ta emot brev, man får inte ens veta vad klockan är.

I april i år när Mehdi Ghezali suttit i fånglägret på Kuba i mer än två år övergick hans förhörsledare till fysisk brutalitet, säger han. Han fick bland annat uthärda långa förhör i iskyla.

– De släpade mig till förhörsrummet och använde det som en kyl. De satte på minusgrader så det blev jättekallt och så fick man frysa där i flera timmar. 12-14 timmar fick man sitta där, fastkedjad.

Den amerikanska militären hindrade också Ghezali från att somna, berättar han.

– De håller en kvar i förhörsrummet 12 eller 14 timmar, sedan får man gå tillbaka till sin cell. Efter en timme kommer några vakter och förflyttar en till ett annat ställe, sedan är man där i kanske en timme, sedan förflyttar de en igen och så fortsätter de så där. Sedan tar de en till förhörsrummet på nytt och så får man sitta där 12 timmar, 16 timmar till.

Hur påverkades du av att inte få sova?

– Det var svårt faktiskt. De höll på med det där i ungefär två veckor.

Att fångar på Guantánamo och andra amerikanska fångläger hindras att sova som ett led i förhören har även andra fångar vittnat om. Även på en annan punkt liknar Ghezalis berättelse andra fångars. Strängt religiösa muslimer har hånats eller förödmjukats sexuellt.

Ghezali berättar att det en gång släpptes in en amerikansk kvinna i hans cell med full insyn för att förmå honom att ha sex, men han vägrade.

– De försökte få mig att förlora min tro för att kanske senare använda det mot mig så att jag skulle arbeta med dem, säger han.

Ekot träffar Mehdi Ghezali på en hemlig plats i Sverige. Han har hotats, främst av främlingsfientliga personer.

Han är väldigt dämpad och tillbakadragen, han ger intryck av att vara trött och lite sorgsen. Han ser ung ut och han är klädd som en vanlig svensk kille i munkjacka och kortbyxor, men han har långt hår och ett glest skägg.

Ghezali väljer att ge sin första intervju till Ekot eftersom jag själv besökt Guantánamo. Fångarna i lägret sitter i celler av metallnät som är så små att man bara kan ta ett par steg och fångarna får i stort sett inte ha några ägodelar alls. Hur såg då Ghezalis liv ut där i cellen?

– Man läste Koranen och så bad jag. Det var inte så mycket man kunde göra där, man hade ingenting.

Hur påverkas man av att sitta i en liten bur på det där sättet dag efter dag?

– Det känns liksom samma varje dag, det är ingenting nytt som händer.

Tappade du någon gång hoppet om att du skulle komma därifrån?

– Det gick bara längre och längre tid och ingenting hände, dessutom vet man inte vad som pågår där ute.

När du kände att det här ordnar sig inte, jag kommer inte härifrån, vad tänkte du då?

– Det var konstigt, tänkte jag. Alla i världen ser på det här, men ingen gör någonting åt det.

USA har sagt flera gånger att du inte kunde släppas för att du inte svarade på frågor, hur mycket sanning ligger det i det?

– Jag hade slutat prata med dem sedan två år tillbaka. Det är förhör hela tiden och jag tyckte de hade fått allt de ville ha och att jag hade sagt allt. Men de håller på hela tiden och förhör en om och om igen, det kommer nya folk hela tiden. Det blev för mycket, man orkade inte mer.

De enda fysiska spåren hos Mehdi Ghezali efter tiden i fånglägret är dåliga tänder och att han saknar känsel i en del av foten efter händelsen då han satt kedjad i minusgrader. Han är lättad över att vara tillbaka i Sverige och tycker trots allt att han mår ganska bra.

– Jag känner mig bättre och bättre, säger han.

Hur har de här 2,5 åren i fånglägret påverkat dig?

– Man har tänkt mycket och man har lärt sig mycket. Jag har fått bra kontakt med Gud och med min religion. Jag har tänkt över många saker i livet.

Har du stärkts i din religiösa tro?

– Ja.

USA misstänkte Ghezali för att ha samarbetat med muslimska terrorister i Afghanistan. De har sagt att han greps bland al-Qaidamedlemmar, som strömmat över från Afghanistan till Pakistan.

Själv säger han att han var i Afghanistan med en vän för att hälsa på en bekant till vännen.

– Jag bodde där i några månader hos en vän som jag träffat.

USA tror ju att du hjälpt terrorister eller att du haft kontakt med al-Qaida. Vad svarar du på det?

– Jag tror inte de hade släppt mig om jag hade gjort det.

Men få svenskar skulle nog vilja vara i Afghanistan under kriget. Vad var din mening med att vara där?

– Jag var där innan kriget började, så jag visste inte att allt det här skulle hända. Meningen med resan var att jag skulle åka till Pakistan och studera på universitetet. Men så senare skulle vi hälsa på en kompis till min kompis och då blev vi kvar där.

Det finns ju islamister på många håll i världen som tycker det är acceptabelt att använda våld i kampen mot USA eller mot USA:s allierade. Vad tycker du om det?

– Islam förbjuder att man använder våld mot civila och som inte har någonting med krig att göra.

Vad tycker du om USA i dag?

– Mycket dåligt. Folk har en bra bild av USA, men de visar inte sitt samma jag.

Hur ser det sanna jaget ut?

– Det är allt det jag och mina medfångar har fått gå igenom under 2,5 år.

Tycker du att USA är skyldiga dig någonting?

– Jag tror aldrig att de kommer att ge mig en ursäkt i alla fall, men kanske skadestånd.

Fredrik Furtenbach
fredrik.furtenbach@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".