Oro inför flytt från flyktingläger i Pakistan

2:14 min

Efter förra årets massiva översvämning i Pakistan, som drabbade 1,2 miljoner människor, finns det fortfarande tältstäder utanför storstaden Karachi med tusentals människor som inte kan eller vill återvända hem.

Översvämningskatastrofen blottlade den djupa misär som länge funnits på den pakistanska landsbygden. En del flyktingar har upptäckt att staden har mer att erbjuda.

I en provisorisk skola sitter entusiastiska skolbarn för några av de tiotusentals översvämningsdrabbade som ännu inte återvänt hem.

Volontärläraren Leela säger att barnen är mycket gladare nu än tidigare:

– De har glömt skräcken från översvämningskatastrofen nu, säger hon.

Hon säger att en del av barnen gjort korta besök i hembyn, när de kommer tillbaka hit säger de att de vill stanna här i storstaden Karachi - därhemma finns ingenting att återvända till.

Men ett stort orosmoment för många barn här nu är att myndigheterna allt oftare talar om att stänga provisoriska skolor och flyktingläger och tvinga familjerna - en stor del av dem äger varken mark eller hus - att återvända till sina avlägsna byar.

Översvämningskatastrofen i Pakistan, som drabbade den sydliga Sindh-provinsen hårt, har blottlagt en permanent misär på landsbygden, där tiotals miljoner människor också före översvämningen levt utan tillgång till adekvat utbildning, sjukvård, inkomstmöjligheter eller rättvisa. Enligt UNICEF är runt 25 procent av barnen i Sindh undernärda.

– Den styrande eliten i Pakistan bryr sig inte om dessa människor, säger Sadiqa Salahuddin som är en mångårig social aktivist i Karachi.

Hon säger att till och med hon chockats över de dåliga levnadsvillkoren som rådde på landsbygden också före översvämningen, villkor som verkar ha ignorerats av övriga samhället.

– Vi upptäckte vårt eget land genom översvämningarna. Jag var själv chockad över det jag såg, jag visste inte att det fanns en sådan misär på landsbygden, säger hon.

Frivilliggrupper och enskilda donatorer försöker hjälpa så mycket de kan, säger Salahuddin. Men hon säger att Pakistans myndigheter måste börja spela en större roll, frivilliggrupper kan inte lösa stora samhällsfrågor, som vattenproblem, det är statens uppgift, säger hon:

– Det är projekt som måste utföras i stor skala.