Experter hörs i rättegången mot barnläkaren

1:18 min

Ekot bevakar rättegången mot den dråpmisstänkta läkaren. Under eftermiddagen valde åklagaren att ta upp att det tidigare har riktats kritik mot analysmetoden att spä ut blodprovet med slaktblod.

Enligt åklagaren ska läkaren i september för tre år sedan medvetet ha injicerat en dödlig dos av narkosläkemedlet tiopental i barnet.

Detta efter att livsuppehållande behandling avbrutits i samråd med föräldrarna. Läkaren nekar till brott och rättegången planeras att pågå under nio dagar till och med 5 oktober.

Under fredagen hörs flera experter rörande det blodprov som togs på barnet och som enligt analys uppvisat en väldigt stor koncentration av narkosmedlet tiopental.

Dagens förhör inleds med den rättsmedicinske assistenten vid RMV, Rättsmedicinska avdelningen i Stockholm, som assisterade vid obduktionen av barnet i oktober 2008.

Det är en äldre man med glasögon och ljusbrun kavaj som berättar om det aktuella förfarandet. Åklagarsidan ställer främst frågor inriktat på de blodprover som togs.

– Man brukar ta prov från låren och prov från urin, säger han.

Åklagaren frågar om det finns någon risk att prover från olika personer blandas ihop vid ett sådant här förfarande.

– Nej, i regel har vi bara hand om ett fall åt gången, svarar han.

På åklagarens fråga om provet kan ha kontaminerats på något sätt vid utpressandet av blod till provet svarar den rättsmedicinske assistenten nej.

– Möjligen om vi hade behövt trycka hårdare, men så hårt behövde vi aldrig pressa för att få fram blod, säger han.

Men han säger även att han bistår vid väldigt många obduktioner och minns knappt vad som gjorts exakt för bara en månad sedan.

Läkarens advokat läser ur de riktlinjer som finns för assistenter vid obduktioner.

Där står det att det ska tas två blodprover och assistenten får frågan från advokaten om två blodprover togs i det här fallet.

Mannen berättar att det inte gjorts det. Att det mer brukar gälla för vuxna personer.

Varför tar man inte blod från både lår och hjärta? Frågar advokaten.

– Jag vet inte. Men det kanske fanns tillräckligt i det här fallet då, jag vet inte, svarar assistenten.

Enligt honom arbetar han alltid efter rättsläkarens direktiv.

– Kan du garantera att du inte kommit åt något annat än en ven vid provtagningen? Frågar advokaten slutligen.

– Nej det kan jag inte, svarar mannen. Förhöret avslutas.

Dagens andra förhör hålls med Lena Hellström-Westas, docent och överläkare vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

Hon är även vetenskapligt råd vid Socialstyrelsen, där det i hennes uppgifter till exempel kan ingå att granska Lex Maria-anmälningar.

2009 fick hon uppdraget att granska journalhandlingarna rörande den döda flickan vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Hon skulle särskilt titta på vilka läkemedel som använts och i det stora hela om det medicinska användandet under vårdtiden av barnet kunnat anses vara normala.

Hon vidhåller även i dag vad hon skrivit i sin rapport, säger hon.

Hon har inte hittat någon ordination av tiopental bland journalerna, berättar hon för rätten.

Däremot finns det tillfällen under vårdtiden av barnet där hon kan se att barnet skulle kunnat få tiopental. Som under en tidigare operation till exempel.

Lena Hellström-Westas refererar även till en tidigare studie där ett barn fått en överdos av tiopental och överlevt, där det uppmättes hur koncentrationen i blodet såg ut under en tid framåt.

Enligt studien sjunker koncentrationen inom ett par timmar.

– Men här är det väldigt låga koncentrationer, säger hon.

En slutsats man kan dra av det är att tiopental i de här låga doserna försvinner ur blodet ganska snabbt.

Utifrån vad du kan se har det funnits några skäl att ge barnet tiopental under den sista dagen eller tiden närmast dessförinnan? Undrar åklagaren.

– Jag hade aldrig använt tiopental i det här läget, men det kan ju finnas lokala variationer, svarar hon.

Föräldrarnas ombud undrar om man utifrån den tidigare nämnda studien kan säga att det inte borde ha funnits några koncentrationer kvar av tiopental i barnets blod om det injicerats många dagar innan.

– Jag kan bara tro, men inte säga med säkerhet, svarar hon. Och väljer att inte spekulera.

Hon förklarar att förhållandena är så annorlunda. Eftersom det är en väldigt liten studiegrupp i studien är det svårt att dra några slutsatser egentligen, säger hon.

Läkarens advokat undrar avslutningsvis om expertvittnet någon gång själv injicerat tiopental i sin yrkesutövning. Det har hon aldrig, svarar hon.

Förhöret avslutas och förhandlingen tar paus.

Det tredje förhöret för dagen inleds med tidigare docent och överläkare vid drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, Krister Nilsson.

Även han fick tidigare i rollen som vetenskapligt råd vid Socialstyrelsen uppgiften att granska vården av barnet i det aktuella målet.

Han är i dag inte kliniskt verksam och sedan ett år tillbaka inte heller kvar som vetenskapligt råd vid Socialstyrelsen.

Han berättar att hans uppfattning är att en dos tiopental som har givits ett barn, som sedan fortsätter att leva, borde ha försvunnit och eliminerats ur barnets kropp på en veckas tid.

Åklagaren: Skulle du säga att det funnits skäl att ge tiopental vid slutskedet av vårdtiden?

Det anser inte överläkaren av vad han kan se.

Han berättar vidare att av de blodanalysresultat han sett så är det en otroligt stor koncentration av tiopental i blodet.

– Koncentrationen är helt orimlig, den ligger bortom all tillgänglig litteratur, säger han.

– Min första reaktion på resultatet ärligt talat var att det måste röra sig om ett mätfel, berättar han vidare för rätten.

Åklagaren frågar vad han drar för slutsats av resultatet.

Han svarar att det är omöjligt egentligen att dra några slutsatser. Enligt honom är det inte självklart att säga att den här koncentrationen är kopplad till en dos före eller efter döden.

Att det uppmätts 24 dagar efter dödstillfället försvårar självklart också tolkningen, säger han.

– Det enda säkra man kan säga är att man mätt upp ett väldigt högt tal av tiopental, säger Krister Nilsson.

Han kan egentligen inte ge någon förklaring till de resultat som Rättsmedicinalverket, RMV, kommit fram till.

Läkarens advokat, Björn Hurtig, frågar om han själv vid ett sådant högt resultat hade begärt ett nytt prov.

– Ja, här måste man vila på hanen och gå tillbaka och göra ett kontrollprov, svarar han.

Det är endast ett prov taget på 3 milliliter lårbensblod redogör advokaten.

– Det är väldigt lite måste jag säga, säger Krister Nilsson.

Enligt honom är det mindre än vad man enligt rutinerna ska ta.

Läkarens advokat: För att man skulle kunna säkerställa att koncentrationen i analysen ska vara representativ för vad barnet egentligen hade i sig, vad förväntas man göra då?

– Det skulle behövas fler blodprov, svarar Krister Nilsson.

Helst även från hjärta, hjärna och andra vävnader, svarar han inför rätten.

Han säger även att man bör överväga andra möjliga förklaringar. En injektion kan likväl ha skett av en icke medicinskt kunnig person både innan och efter att barnet dog.

Enligt hans slutsats går det inte heller att utesluta att provet skulle ha kunnat bli kontaminerat någonstans på vägen efter att provet tagits.

Efter att förhöret avslutas tar förhandlingen paus för lunch.

Förhandlingarna fortsätter klockan ett och rätten planerar nu att höra tre expertvittnen mot varandra.

Två kallade av åklagarsidan, kemist vid Rättsmedicinalverket Gunilla Thelander och överläkare vid Rättsmedicinalverket Johan Ahlner.

Samt professor i toxikologi Olof Beck, kallad av den åtalade läkaren och försvaret.

Samtliga sitter närvarande i rättsalen, men Gunilla Thelander börjar att förhöras.

Som kemist vid Rättsmedicinalverkets avdelning för rättskemi och rättsgenetik i Linköping har hon utfört analyser av blod och urin från det döda barnet målet handlar om.

På åklagarens uppmaning berättar hon hur analyserna gått till.

I det här fallet kom blodet i en transportbox med en begäran från rättsläkaren att titta efter läkemedel och narkotika genom analys.

Redan inledningsvis gav blodanalysen ett stort utslag på mätinstrumenten, och som indikerade något läkemedel, berättar kemisten.

För att kunna utföra analyserna på den lilla mängd blod man fått, späs proverna ut med slaktblod från djur. Även kallat nollblod, säger hon.

– Men kan det blodet innehålla läkemedel? Frågar åklagaren.

– Nej, det testas ordentligt innan det börjar användas i analyserna, säger Gunilla Thelander.

I den andra fasen av analysen hittar de 2000 mikrogram tiopental i blodet, berättar hon.

Trots att blodet är utspätt är toppen på analysinstrumenten väldigt hög. Så hög att det inte går att se den absoluta toppen.

Ett redan utspätt blodprov som legat i frysen ett tag skickades även till ett liknande laboratorium i Finland, för en oberoende kontrollanalys.

Deras resultat gav ett lika högt utslag gällande tiopental i blodet, enligt Gunilla Thelander.

Åklagaren: Står du för de här analyserna och resultaten fortfarande i dag?

– Ja, jag är fullständigt övertygad om att det är tiopental och att det handlar om den här mängden, säger hon.

I blodprovet gick det även att finna Pentobarbital, en nedbrytningsprodukt av tiopental och Fenobarbital, ett läkemedel mot kramper. Men i betydligt lägre koncentrationer, berättar Gunilla Thelander.

Det återfanns även en låg mängd tiopental i ett urinprov.

I steg två analyserades blodet på narkotika, där det även återfanns höga koncentrationer av morfin.

Det man normalt ser gällande morfin så är koncentrationen högre i urinen än i blodet, säger Gunilla Thelander, men så var det inte i det här fallet.

Koncentrationen av morfin i blodet var inte anmärkningsvärt högt, men det stämmer inte riktigt in på hur det brukar se ut normalt, enligt vittnet.

Åklagaren väljer att ta upp att det tidigare har riktats kritik mot analysmetoden att spä ut blodprovet med slaktblod.

Enligt kritikerna är dels metoden inte tillräckligt beskriven och dels är den inte validerad, berättar chefsåklagare Peter Claeson.

Åklagaren: Hur ser du på den kritiken?  

– Det stämmer att vi inte har lämnat något valideringsrapport på detta, men däremot var det här ett beprövat sätt. Det är beprövad erfarenhet, säger Gunilla Thelander.

– Det finns alltid en mätosäkerhet, säger Gunilla Thelander.

I den här oerhörda storleksordningen som resultatet visat, på cirka 2 000 mikrogram tiopental i blodet, så skulle det alltså kunna betyda att det kan röra sig om 1 500 eller 2 500 också, förklarar hon.

Föräldrarnas ombud Peter Althin: Men även om det skulle handla om 1500 mikrogram tiopental så är det mycket?

– Ja det vore ändå extremt högt, säger hon.

Läkarens advokat Björn Hurtig pressar sedan Gunilla Thelander gällande frågan om hon kan utesluta att provet inte kontaminerats någonstans på vägen mellan provtagning och analys.

Hon svarar att hon har ytterst svårt att i teorin se en sådan möjlighet.

Från försvarssidan följer sedan en rad frågeställningar rörande Rättsmedicinalverkets rutiner. Advokat Björn Hurtig tar exempelvis upp en del nedslag verket fått i sin interna revision.

Han tar även upp att verkets avdelning i Linköping inte varit ackrediterad för att analysera tiopental.

Sedan redogör han för rutinen att en analys alltid ska utvärderas av en och godkännas av en annan.

Men vad han kan se i arbetspapperna för den här analysen så är det bara Gunilla Thelanders underskrift.

Läkarens advokat Björn Hurtig: Är detta gängse praxis?

– Nej det är det inte, svarar Gunilla Thelander.

Gunilla Thelander får också frågan om de som skulle göra en kontrollanalys i Finland i förväg fått veta att det var tiopental de skulle titta efter.

Hon förklarar att hon via mejl först var tvungen att försäkra sig om att tiopental ens fanns i Finland.

– Annars skulle de ju aldrig kunna hitta det där, säger hon.

Efter en rad kritiska frågor från försvarssidan frågar åklagaren avslutningsvis om det enligt hennes uppfattning finns någon anledning att ändra sin position rörande analysresultaten.

– Nej, svarar Gunilla Thelander.

Kortare förhör fortsätter med Johan Ahlner, överläkare vid Rättsmedicinalverket i Linköping.

Han får frågan om han kan gå i god för de analyser som gjorts.

Johan Ahlner svarar att han känner sig säker nog för att göra det och att han anser att analyserna är tillförlitliga.

Läkarens försvarsadvokat: Kan man utifrån blodprovets resultat säga att det var tiopental som ledde till att barnet dog?

– Nej, inte med hundraprocentig säkerhet, svarar han.

Enligt advokaten handlar det här om ett enormt högt resultat. Något han beskriver som fem gånger så högt som tidigare "världsrekord".

Läkarens försvarsadvokat: Vad är det då som gör att du känner att det här är ett sant värde? Frågar Björn Hurtig.

– Vi har vid upprepade tillfällen mätt det här, och vi har skickat det externt och de mäter upp samma sak, förklarar han.

Slutligen hörs Olof Beck, professor i toxikologi, kallad av försvaret.

Försvarssidan inleder och ber honom redogöra inför rätten vad ackreditering inom analysområdet är för något.

Olof Beck förklarar att det i stort handlar om att bli godkänd, att ha ordning och reda.

– I slutändan handlar det om att man ska kunna ha trovärdiga analysresultat, säger han.

Han har på uppdrag av försvaret tidigare deltagit i en granskning av Rättsmedicinalverket i Linköpings handläggning av ärendet och även lämnat en skriftlig rapport baserad på hans slutsatser.

Han är kritisk till hur flera saker fungerat vid deras laboratorium.

– Ur kvalitetssynpunkt har jag mycket mer att be om här, säger han.

Till exempel är han starkt kritisk till att den tiopentalreferens man har i analyssystemet kommer från så länge sedan som 1998, och därmed inte är aktuell.

Ett annat exempel är att laboratoriumet helt saknar referensmaterial för tiopental sedan många år, enligt hans granskning.

Han ställer sig även väldigt skeptisk till att ingen annan vid enheten granskat Gunilla Thelanders analys och godkänt den.

Slutligen menar han att resultatet på 2 000 mikrogram tiopental i blodet egentligen inte går att slå fast alls då analysinstrumenten inte kunnat visa toppen på mätutslaget.

Åklagaren: Så egentligen är det enda man kan säga enligt dig att det är över tio mikrogram?

– Ja, det är det. Det är det enda säkra resultatet att säga. Sedan kan man diskutera andra resultatmöjligheter, svarar Olof Beck.

Åklagaren: Är det din uppfattning att det här provet innehöll tiopental?

– Ja, men det enda man kan säga är att det är mer än tio mikrogram, upprepar Olof Beck.

Förhöret avslutas och förhandlingarna är klara för dagen. Rättegången fortsätter på måndag.