Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
1 av 2
Alla firar Kadaffis död i Tripoli - även barnen. Foto: Francois Mori/ Scanpix
2 av 2
Maisun Elgregni sitter i Nationella fronten för Libyens befrielse. Foto: Johan-Mathias Sommarström/ Sveriges Radio.

Firandet i Libyen vill inte ta slut

"Det går inte att beskriva glädjen"
2:07 min

I Libyen vill firandet aldrig ta slut efter att diktatorn Muammar Kadaffi dödades i torsdags.

Också i natt sjöng och dansade folk på gatorna och skottsalvor sköts mot natthimlen.

Men samtidigt förklarade övergångsrådet NTC att de flyttar fram det officiella utropandet av Libyens befrielse till på söndag, men det bekommer knappast de tusentals unga och gamla som ännu en natt firade på gatorna.

En glädje och lättnad man som svensk nog inte ärligt kan föreställa sig. En diktatur som efter 42 år fallit. Ett förtryck som försvunnit. En rädsla borta.

Bousai beskriver det många libyer skriver under på när landet snart ska förklaras fritt.

– Det är för glädjens skull, man kan inte beskriva känslan, glädje och frihet säger han.

Även om befrielsen av Libyen ännu inte deklarerats officiellt kom ytterligare ett stort tecken på rebellrörelsens seger i går kväll när Nato förklarade att man planerar att avveckla sitt Libyenuppdrag den sista oktober.

Befrielsen kommer enligt planerna att deklareras i morgon, söndag, på stora torget i Benghazi, där upproret började i februari.

Men det är en tuff tid övergångsrådet NTC har framför sig när den ska ombildas till en övergångsregering, hittills har alla stått enade mot samma mål - befria Libyen och bli av med Kadaffi.

Nu när målen är infriade kommer svårigheterna, när olika klaner, religiösa inriktningar och politiska intressen riskerar att dra åt olika håll.

Maisun Elgregni i Nationella fronten för Libyens befrielse, NFSL, säger att övergångsregeringens viktigaste jobb blir att stabilisera landet.

– Utan några andra åtaganden ska regeringen koordinera ministerierna, stabilisera landet och stabilisera ekonomin. Deras jobb är att föra landet framåt tills en konstitution är skriven och antagen.

Även om det naturligtvis finns många svårigheter, ser Maisun Elgregni också möjligheter, till exempel ekonomiska.

– Just nu är Libyen ett rikt land med ett fattigt folk, bara inkomsterna från olja och gas var 70 miljarder dollar förra året.

Om man lyckas förvalta de pengarna väl finns det hopp, men han påpekar att det är många tomrum som ska fyllas.

42 års diktatur innebär att det inte finns några färdiga samhällsstrukturer eller samhällsapparater.

När det gäller de omedelbara frågorna råder fortfarande stora frågetecken hur det gick till när Kadaffi dödades. Ingen vet till exempel vem som avlossade det dödande skottet.

Också kring sonen Seif al Islam råder stor förvirring. Högt uppsatta NTC medlemmar menar att han är svårt skadad på ett sjukhus, medan andra uppgifter gör gällande att han trots allt lyckades fly.

Det är som så många andra uppgifter i Libyen svårt att få en fullständig bekräftelse, om man inte med egna ögon ser.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".