Fler visste att bonustaken var borta

Bonusskandalen i Skandia får nytt bränsle när den första boken om guldregnet, som föll över Skandiadirektörerna i slutet av 90-talet och början av 2000-talet, kommer ut på onsdagen. Notan blev fyra miljarder kronor. Skuldfrågan återstår att besvara.

Det är nånting ruttet i bolaget Skandia. De svindyra utbetalningarna till höga chefer, de lyxigt inredda och frikostigt utdelade lägengeterna på finfina adresser i Stockholm till samma chefer och deras barn är ett drama, om inte av Shakespearska mått, så helt unikt i svensk modern företagshistoria.

Fler visste mer
I en ny bok skriven av de två ekonomijournalisterna Sophie Nachemson-Ekwall och Bengt Carlsson framgår det att många fler, än vad som hittills framkommit, kände till att de så kallade bonustaken var bortlyfta.

Det är en av kärnfrågorna i tvisten mellan bolaget och tidigare chefer i den pågående brottsutredningen.

Ett knappt tiotal chefer visste att gränsen för hur mycket pengar som kunde betalas ut till cheferna försvann någon gång mellan 1999 och år 2000.

En annan laddad fråga handlar om utpressning.

Frågan är om den svenska ledningen med Lars Erik Petersson i spetsen utsatt för rena hot från cheferna i USA, som lär ha sagt att ” får vi inte bonuspengarna så drar vi”. Detta skulle i så fall ha lett till att just Petersson själv såg till att taket på bonussystemen lyftes bort.

Skyller ifrån sig
Författarna konstaterar till slut att de häpnar över hur många av de 120 personer de intervjuat skyller ifrån sig, skyller på andra och på extrena händelser.

Flera av huvudpersonerna i Skandiahärvan har lämnat bolaget, men några som varit inblandade i hantering av bonus och lägenheter är kvar. Man kan fråga sig varför.

Brita-Lena Ekström
brita-lena.ekstrom@sr.se