Landfrågan väcker känslor i Namibia

När valet i Namibia avslutas på tisdagen så väntar många med spänning på vad den blivande presidenten kommer att besluta om omfördelningen av land. Om Namibia ska gå samma väg som Zimbabwe eller välja en mildare väg.

”Jag hade en farm i Afrika”. Ett uttryck som rymmer lika mycket känslor hos en vit storjordbrukare som Karen Blixen, som hos en fattig svart småbonde.

Det är känslor som Robert Mugabe i Zimbabwe har spelat på, liksom hans trogne beundrare i Namibia, den avgående presidenten Sam Nujoma.

I varje valtal öste Nujoma förakt över vita bönder och homosexuella, som ett eko från Mugabe. Nu väntar alla på vad hans efterträdare, landminister Pohamba kommer att besluta.

Mark från de vita
Namibia är ett ökenland, utan odlingsbar mark. Halva landet ägs och används av 4 000 vita som boskapsfarmer med enorma vidder för ett magert bete. Den andra hälften, som är statlig mark, används av 600 000 svarta småbönder, med för många oxar och getter.

Regeringens budskap har varit att lösningen på alla fattigdomsproblem är att få en bit mark från de vita. Trots att fattigdomen är som störst hos alla småbönder.

Ingen lösning
Helao Shityuwete har precis fått en fjärdedels farm om 2 700 hektar. Han bor i huvudstaden Windhoek och hans erfarenhet av jordbruk är att han växte upp på ett. Helao ser fram emot att bli farmare, men vet inte riktigt vad han skall göra med marken. Jag behöver nog lite utbildning, säger han.

Helao Shityuwete har sin bakgrund i frihetskampen och partiet Swapo, och det är precis det som är problemet, menar advokat Norman Tjombe på Legal Assistance Center. Att spendera pengar på att byta ut en vit mot en lika välbeställd svart bonde löser inte problemet med omfördelning av land.

Hatbudskap mot vita
Nu trumpetar regeringen i Namibia ut samma hatbudskap mot vita som i Zimbabwe. Även om Namibia troligen inte väljer samma våldsamma väg med konfiskering av mark, tror Norman Tjombe.

Men han tror också att därmed har grunden lagts för ett djupt missnöje. Och det missnöjet kommer att bestå, om det bara betyder att 4 000 vita har blivit 4 000 svarta markägare, trogna partiet Swapo och hungern efter land som hoppet ut ur fattigdom består.

Norman Tjombe suckar. Som inför andra stora problem väljer regeringen att blunda och hoppas att problemet försvinner av sig självt.

Vincent Dahlbäck, Windhoek, Namibia
vincent.dahlback@sr.se