Få fällande domar i mål som rör människohandel

2:24 min

Det pågår flera rättsprocesser om människohandel just nu, men att få någon fälld för det brottet är svårt. Det visar statistik som Ekot har tagit fram. I majoriteten av de fall som når domstolen väljer rätten att fria istället för att fälla.

Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg, säger att det är svårt att få brottsoffren att vittna.

– Det är svårt att bevisa. Det har väl framför allt att göra med att det inte alltid finns ett rakt och tydligt brottsoffer, säger Thomas Ahlstrand.

Människohandel kan röra såväl sexuella ändamål som att någon tvingas att tigga, stjäla eller arbeta.

Genom att kontakta landets samtliga tingsrätter har Ekot hittat 32 fall som rör människohandel sedan 1 januari 2010. Det kan finnas fler fall eftersom tingsrätterna har lite olika rutiner, men av de 32 fallen har 19 blivit avskrivna och lagts ner.

Sju har lett till friande domar för just människohandel, i vissa fall har någon dömts för lindrigare brott som till exempel koppleri. Endast i sex av fallen har någon dömts för människohandel.

Det handlar i många fall om offer som kommer från miserabla förhållanden och som är beroende av människohandlare. Det är därifrån de får mat och tak över huvudet. Att då få offren att hjälpa rättsväsendet är svårt.

– Det här är personer som kanske inte har någon familj att luta sig mot. De har inga släktingar som tycker om dem, inga vänner som inte är beredda att sälja av dem, och då finns det inga incitament att berätta. När de väl har berättat kommer de att ha tappat de vänner de en gång hade, säger Thomas Ahlstrand.

Att få någon fälld för människohandel innebär att åklagaren måste bevisa en lång kedja av händelser. Att någon rekryterats genom exempelvis hot eller lurendrejeri, att man sedan transporterat, och väl i Sverige utnyttjat offret.

– Som åklagare måste jag visa varje element, sedan måste jag också visa att det här är en kedja av händelser i syfte att utnyttja någon. Brister det i en länk i kedjan så spricker alltihop, då är det ingen människohandel, säger Christina Voight som är kammaråklagare på internationella åklagarkammaren i Stockholm.

Även om det är svårt att fälla någon för just människohandel har personer blivit fällda för andra brott såsom koppleri i en del av de fall Ekot granskat.

Men när det gäller den andra typen av människohandel, som handlar om tiggeri och tvångsarbete, ger de alternativa brotten, exempelvis bedrägeri, inte alls lika hårda straff.

– När det gäller människohandel för andra ändamål kommer vi inte alls upp i de straffsatserna som för människohandel. Det är, menar jag, ett brott som är djupt kränkande och utnyttjande av väldigt svaga människor. Det ska vi inte acceptera, tycker jag, säger Christina Voight.

Både Christina Voight och Thomas Ahlstrand lyfter fram brottsoffren som ett stort problem när det gäller att bevisa människohandel. Det är personer som har svårt att berätta en rak historia och sedan under rättegången stå för vad de sagt i polisförhör.

Thomas Ahlstrand menar att domstolarna måste ha det här i åtanke när de dömer.

– Det här är inte önskeoffer. Det här är inte välutbildade medelklassmänniskor som på ett sammanhängande sätt kan berätta vad de varit med om, säger Thomas Ahlstrand, som är vice chefsåklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg.