Barn- och elevombudets sista bot mot mobbing

6:41 min

Efter sex år på sin post slutade Lars Arrhenius som barn- och elevombud den 1 april. Han har varit juristen som levt med den sex år gamla lagen mot mobbning och kränkningar i skolan. Han säger nu att han vet nu vad som hjälper, vad en skola måste göra för att lyckas stoppa mobbningen av elever.

Nyckeln är att alla i skolan har samma uppfattning om vad nolltolerans mot kränkningar faktiskt innebär, säger Lars Arrhenius.

Framgångsrika kommuner börjar med att göra en kartläggning över vilka problem eleverna i skolorna har. De arbetar också fram en tydlig plan över hur lärarna ska agera vid akuta situationer, säger han.

– Det måste också finnas det här strukturerade arbetet och det finns i dag verktyg för att skapa det. Det finns det här kravet på planer och det finns stöd för att jobba med det.

Trots att mobbning i skolorna är nåt som alla fördömer så kommer det in över 1 000 anmälningar om året till Barn- och elevombudet. Det gäller elever som är utfrysta, misshandlade, utsatta för kränkningar och glåpord, och många andra händelser.

Sedan BEO startade har 4 375 anmälningar kommit in. Under januari och februari i år 139 stycken, varav en tredjedel, 46 stycken, gäller fall där en vuxen i skolan som utsatt eleven för kränkande behandling.

Lagen mot kränkande behandling skapades för över tio år sedan efter att eleven Johanna Rosenqvist i Grums stämde sin kommun för att personalen på hennes skola inte stoppade den mobbning hon utsattes för.

Högsta domstolen slog då fast det mycket viktiga, att arbetet mot mobbning är myndighetsutövning och att eleven har rätt till skadestånd om skolan är försumlig.

4 375 fall har anmälts, men det är en mycket liten del av de kränkta eleverna som har fått något skadestånd. BEO har krävt det i 156 fall och 114 elever har fått pengar.

I 42 ärenden vägrar kommunerna att betala eller vill pruta. I vissa fall pågår förlikningsförhandlingar, 18 av fallen väntar på rättegång i domstol där Barn- och elevombudet stämt kommunen.

Förutsättningar för att en elev ska kunna få skadestånd är att han eller hon, som det heter, blivit allvarligt kränkt och att skolan inte gjort tillräckligt för att stoppa kränkningen.

Detta är saker som ofta kan vara svåra att bevisa när ord står mot ord och skolpersonal ofta lägger skulden på den mobbade, menar Lars Arrhenius. Han vill att lagen ska ändras för att ge fler drabbade elever skadestånd.

 – Jag tycker till exempel att en allvarlig kränkning skulle vara tillräcklig i frågan om skadestånd. Så ser inte lagstiftningen ut i dag och det leder till att en del barn och elever som utsatts för allvarliga kränkningar helt enkelt inte får ett skadestånd. Man kan också vara tydligare när det gäller det förebyggande arbetet och vad det ska innehålla.

Åren som Barn- och elevombud har inte varit alldeles enkla.

– De här sex åren har varit tuffa på det sättet att jag har lyssnat på många elever som berättat om situationer där man är extremt psykiskt pressad. Det är situationer där man varje dag får gå till skolan för att man är skyldig att gå till skolan, det är skolplikt, samtidigt som man vet att man under dagen kommer att utsättas för någon form av kränkning. Många elever har också berättat om att det finns ett stort ifrågasättande när man väl har vågat berätta om sin utsatthet. Så det är klart att det har varit jobbigt att möta de här eleverna och se det.

– Samtidigt tycker jag att det har varit en drivkraft att det jobb man gör kanske kan leda till en förändring för ett enskilt barn, men också generellt för att få skolorna att komma igång med ett bättre förebyggande arbete än man har.

Arbetet har påverkat honom, känslomässigt, starkt och ofta.

– Jag har under de här åren blivit väldigt starkt berörd. Jag har nästan dagligen blivit förbannad över det här. Jag har varit ledsen när jag har hört de här berättelserna och man har svårt att förstå att inte det här området prioriteras mer än vad det gör. I dag talas det väldigt mycket om resultat och betyg. Jag tycker att det här tyvärr kommer i andra hand, men jag menar att man måste börja med den trygga miljön i  skolan, sen kan man också få bra resultat, säger Lars Arrhenius.