Kulturkrock sprider sig till Tyskland

Efter mordet på den holländske filmaren Theo van Goog, rasar debatten i Tyskland om landets muslimska minoritet. Tyska politiker talar om risken för en kulturkonflikt ifall inte landets muslimer integreras bättre.

Många fruktar nu att de invandrarfientliga stämningarna i Holland, ska sprida sig till Tyskland.

Mordet på filmaren Theo van Gogh väckte en debatt i tyskland, men den tog först verklig fart efter att ett samhällsundersökande program i TV, visade bilder från en smygfilmad bönestund i en moské.

”Tyskar är orena”
– Tyskar är ateister, de är smutsiga och orena, sa Imamen i Mevlanda moskén i Berlin inför församlingen.

Därefter har debatten rasat om det muslimska parallellsamhället som växt fram i Tyskland, ett samhälle med egna regler och normer.

I tidningar har skrivit om tvångsgiftermål, muslimsk extremism och om religiösa fundamentalister som rekryteras som imamen utifrån Tyskland.

Politiska utspel har följt, i form av olika förbud och strängare regler.

Totalförbud för arabiska predikningar föreslås
En ledande delstatspolitiker föreslår ett totalförbund för att predika på arabiska i moskéerna, så poliser lättare kan kontrollera vad som sägs.

Hans Christian Ströbele, en känd grön politiker i Förbundsdagen försökte gjuta olja på vågorna och förslog att en gemensam muslimsk helgdag införs i Tyskland, för att visa att muslimer är en del av samhället.

Förslaget fick inte särskilt mycket stöd, istället har nu även förbundskansler Gerhard Schröder betonat att muslimer Tyskland, måste acceptera demokratiska spelregler och tysk lag.

Inte förvåning över utvecklingen
På det turkiska förbundet i Berlin är man inte förvånad över utvecklingen. Alisan Genc kallar politikerna utspel för populism.

– Vi har varnat för det här länge. De religiösa församlingarna har blivit än mer fundamentalistiska och de har växt ekonomiskt, säger han.

– Medan vi som arbetar för integration inte får något större ekonomiskt stöd, så får dom religiösa pengar från Iran och från frivillig arbete i församlingarna. Nu äger de fastigheter och är starka ekonomiska institutioner, utan någon insyn utifrån, fortsätter han.

Kristian Åström, Berlin
kristian.astrom@sr.se