"Skyddsvästen räddade mitt liv"

Efter slaget om Falluja har förlusterna för de amerikanska förbanden inne i Irak ökat. De skadade skickas till militärsjukhuset i Landstuhl i södra Tyskland. Sveriges Radios korrespondent Kristian Åström har besökt sjukhuset.

På avdelning Delta 10 för kirurgi, lämnar en ung kvinna avdelningen i sällskap av sin man och en rullator. I sin hand håller hon i snöret till tre folieballonger med en texten: ”Välkommen hem”.

Längre ned i korridoren i rum 223 sitter en man med gipsad och lindad högerarm på sin säng.

Skadades i Falluja
Kevin Freiburger är 27 år gammal. Han är kort, har en tunn ljus mustasch och är klädd i en randig pyjamas. När han berättar hur han skadades i Falluja för en vecka sedan talar långsamt men samlat.

– Vi hjälpte invånarna att plocka upp döda irakiska kroppar som legat en tid ute på gatan. Man misstänkte att ett hus var minerat, så vi gick in och på andra våningen såg jag att det låg handgranater bakom en dörr, men själva dörren var inte minerad, säger han.

Två män med kalasjnikovs
Kevin Freiburger, expert på att desarmera bomber, öppnade dörren och fick fem kulor i sig. Fyra i bröstet och en i axeln. I rummet fanns två män med kalasjnikovs.

– Skyddsvästen räddade mitt liv, säger han.

Därefter utbröt en strid som slutade med att han med bruten högerarm sköt en av irakierna som samtidigt slängde en granat.

2 000 anställda på sjukhuset
Svårt skadad flögs han sedan till Landstuhl i södra Tyskland. Här ligger det största amerikanska militärsjukhuset utanför USA. Det är ett sjukhus med nästan 2 000 anställda och hit skickar USA alla sina skadade från både Irak och Afghanistan.

Intervjun på sjukhuset är villkorad. Om jag ställer politiska frågor eller den skadade blir pressad och visar tendens till att bryta ihop, avbryts intervjun.

Men Kevin Freiburger har inga problem att tala om vad som hände. Han säger att han sover bra och att han kan tänka sig att åka tillbaka och tjänstgöra i Irak.

Vet inte vilka som sköt
För det är hans jobb som soldat, säger han. Och medan vi pratar ringer hans fru. De väntar sitt tredje barn, en flicka. Och när jag undrar, vilka han tror de var som han stred mot i Falluja, säger han att han inte kan svara på den frågan.

– Jag vet inte, jag känner inte till deras etniska bakgrund, men det var bad guys, säger han.

Kristian Åström, Landstuhl
kristian.astrom@sr.se