"Quick dömdes för lättvindigt"

Lång intervju med Bengt Landahl
10 min

Det var mycket som gick fel i utredningen kring försvinnandet av Zelmanovits i Piteå 1976. Enligt chefsåklagare Bengt Landahl blev Charles Zelmanovits sannolikt inte ens utsatt för ett brott, och tingsrätten godtog Thomas Quicks (som numera heter Sture Bergwall) erkännande utan någon tydlig teknisk bevisning.

– Sture Bergwall har ju fått resning i fyra andra fall, och den åklagargrupp som jobbat med de här fallen har kommit fram till att det vore läge att vi kommer in med en resningsansökan från åklagarsidan.

Hur ser du på den utredning som du tar upp i resningsansökan?

– Ja, det är tveksamt om Sture Bergwall skulle blivit dömd om han på första rättegångsdagen nekat till det här brottet. Det finns inte så mycket bevisning för hans skuld, utöver det han själv säger.

Kan du beskriva hur det gått till?

– Man kan ju konstatera att det är samma förhörsledare som hört Bergwall gällande alla fallen. Många av fallen som han hörts i är ju fall som han själv tagit initiativ till, och påstått att han är gärningsman. Det har inte funnits något kritiskt förhållningssätt till de uppgifterna ifrån utredningssidan och framför allt inte från försvaret.

Vad är det mer som gått fel?

– Det är ju mycket nog just det. Emellanåt har man ju också tyckt att den tekniska bevisningen inte stött det här, men ändå så har det vridits till och ansetts vara tillräckligt för en fällande dom.

Hur är det möjligt att det kunnat gå till på det här viset?

– Ja, det är en bra fråga. Jag tror man får söka svaret på det inledningsvis i hur psykiatrin arbetade med Sture Bergwall. Man måste komma ihåg att han var på sjukhus till följd av en dom rörande annat allvarligt brott. Och när han var i terapi där så var det möjligt för honom att berätta om de här sakerna. Det känns som att man från psykiatrin sida inte var riktigt ifrågasättande vad gällde hans uppgifter.

Om man tänker på rättssäkerheten i Sverige, hur stor är den med tanke på att en utredning kunnat slippa igenom och flera domar har kunnat avkunnas efter den?

– Ja, det är väl en sak som man får börja fundera över hur man ska svara på när det är färdigt med det här. Nu ska ju den här resningsansökan prövas utav hovrätten i Umeå. Först därefter kanske man ska fundera över svaret på din fråga.

Men du som gått igenom utredningen, vilka är de allvarligaste felen som har begåtts?

– I det här fallet, det som min ansökan avser, talar mycket för att det här överhuvudtaget inte är ett brott. Det är en sorglig händelse där en ung pojke gick vilse i skogen, frös ihjäl, och blev liggande där i 17 år innan kvarlevorna av honom hittades. Hur man kunde få det till en rester av en person som blivit utsatt för brott, det kan man ju fundera över, hur kunde det vara möjligt.

Hur kritisk är du mot den här utredningen?

– Man måste ju se den här utredning i belysning av de tidigare fyra resningsansökningarna som har beviljats, och då ser man att här måste vara någon form av systemfel, Sture Bergwall har alltför lättvindigt kunnat bli dömd.

Vad tycker du om det?

– Det är naturligtvis inte bra.

Hur påverkar det trovärdigheten för svenska rättssystemet?

– Det är klart att systemet får ju sig en knäck när något sådant här kan inträffa.

Vad händer nu?

– Nu ska vi avvakta den sista utredningen, där det med all sannolikhet blir en sista resningsansökan. Därefter ska ju då hovrätten, det är samma hovrätt, ta ställning till begäran om resning. När det är färdigt, ska man ta ställning till vad händer härefter.

Vad hade hänt om tingsrätten hade gått emot och underkänt utredningen? Fanns det verktyg för den att gå mot polisutredningen och det som åklagaren lade fram vad gäller Sture Bergwalls utsagor?

– Om man ser till det här första fallet, där jag just nu begärt resning, där Piteå tingsrätt fällde Sture Bergwall för mord, där hade hade det ju funnits möjligheter att ogilla åtalet som jag ser det, men nu gjordes inte det, och det klagades inte till hovrätten. Man kan säga att grunden lades där till det som sedan skulle följa.

Vems är felet i den här historien?

– Det vill inte jag uttala mig om just nu.

Vad har du tänkt på under arbetets gång när du har tittat på den här undersökningen?

– Det är klart att man reflekterat över hur det kunnat gå till på det här sättet.

Vad är det värsta, det mest allvarliga i den här förundersökningen, som du ser det?

– I det här fallet, att det var det första som lades fram och det gick igenom till synes helt enligt ordningen i tingsrätten i Piteå. Domen är ju välskriven. Det verkar vara väldigt välmotiverat. Men vad man då inte kände till var ju hur Bergwall befann sig i terapi och hur uppgifterna hade tagits fram.

– Han var villig att erkänna allt som lades honom till last och berätta om det här, och han var föremål för medicinering under den tiden. Det var inte bra. Om man uttrycker sig milt.

Vad skulle de ha gjort då?

– Man kan ju tänka sig att en ifrågasättande försvarare hade agerat på ett annat sätt än försvararen gjorde i det här fallet.

Vad säger du om polismannen Seppo Penttinens insats?

– När man tittar på varje utredning för sig, varje förhör för sig, utan att känna till allt det som vi nu efteråt känner till, så ser det ju rätt hyggligt ut. Det är vad jag vill säga om vi ska försöka vrida klockan tillbaka till hur det var 1994, när Piteå tingsrätt avgjorde det här.

Men om man ser till helheten?

– Ja, med tanke på allt som hände därefter, så borde man ju ha börjat fundera över hur detta är möjligt. Psykiatrins inblandning i det här är ju heller inte utredd, och jag är inte den som ska döma i den saken, men det finns ju anledning att resa många frågetecken kring det samlade agerandet från psykiatri, brottsutredning och domstolar.

Kan man säga att detta är en skamfläck för Sveriges rättssystemet?

– Ja, det är ju inte vackert.

– En dom som har vunnit laga kraft är ju i princip oangripbar. Men resningsinstitutet finns ju till för de fall där det framkommer nya omständigheter, där man måste göra avsteg från den principen att en laga kraft vunnen dom inte kan angripas. När man gör det, beträffande samma person, i sex fall, då är det ju väldigt allvarliga misstag begångna.

Varför lämnade du in den här resningsansökan så sent?

– Ja, vi har ju varit en grupp som har arbetat med det här under lång tid, och vi har gjort det tillsammans, vi har lagt upp den här turordningen. Jag känner inte att det här har dragit ut onödigt på tiden.

Hade det kunnat gå snabbare att få till stånd den här resningsansökan?

– Det hade det säkert kunnat göra, men jag ser det som en styrka i det här fallet, att det finns redan fyra resningar beviljade. Det talar ju för att även det är fallet, som kanske är det svåraste, eftersom det inte är ett brott begånget, att vår resning bär.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".