1 av 2
Många offer för katastrofen förlorade synen.
2 av 2
Minneshögtid 25 år efter katastrofen. Foto: Altaf Qadri/Scanpix

25 år sedan katastrofen i Bhopal

Uppdaterad 3 december 2009
För 25 år sedan inträffade världens hittills värsta industri- och miljökatastrof då en explosion i en kemisk fabrik i indiska Bhopal frigjorde 25 ton extremt giftig gas.  Ett kvarts sekel senare är vattnet i staden ännu förgiftat.

Minst 8 000 människor dog de första tre dagarna, och enligt en statlig utredningskommission dog ytterligare 25 000 invånare som utsatts för gasen. Fler än 100 000 skadades.

Enligt en rapport från den brittiska gruppen Bhopal Medical Appeal (BMA) är området fortfarande, ett kvarts sekel senare, förgiftat av 350 ton kemiska föroreningar som orsakar cancer, immunitetssjukdomar och andra åkommor.

Den indiska regeringen började för fem år sedan dela ut delar av den blygsamma kompensation som fabrikens ägare för några år sedan beslöt att betala ut, men för offren är det i de allra flesta fall alldeles för lite och alldeles för sent.

Enligt tidningen The Times of India har de drabbade hittills bara fått en femtedel av den kompensation som de utlovats. I genomsnitt har varje offer fått omkring 1 700 kronor.

Mitt i natten mellan den 2 och 3 december 1984 vaknade befolkningen i Bhopal av, som det har beskrivits, brinnande eld i ögon och lungor och av svårt illamående. Barn, mödrar och fäder stapplade ut kippande efter luft, men fann sig insvepta i en gul dödligt giftig dimma.

Inom minuter låg tusentals människor döda längs stadens gator och gränder och med lastbilar och oxkärror överfyllda med skadade och skräckslagna flyende.

Inga på sjukhusen som de följande timmarna fullständigt översvämmades visste vad det var för slags gas eller hur de skadade och döende skulle behandlas.

När dagen den 3 december grydde var det redan mer än 5 000 döda och en halv miljon skadade. Bhopal hade blivit den kemiska industrins Hiroshima.

Vad hade hänt? Sent på kvällen före hade en arbetare vid det amerikanska kemiföretaget Union Carbides fabrik i Bhopal fått order att arbeta med rengöring av ett rörledningssystem och av slarv eller okunskap eller felaktiga instruktioner ledde han in vatten i ett rör som mynnade ut i tank 310 där 43 ton metylisocyanat, MIC, förvarades.

Vattnet startade en kemisk reaktion och inom några få timmar var trycket så högt att gaserna sprängde ventilerna och väsande strömmade ut över staden och dess tätbefolkade slumområden närmast fabriken och i den lätta vinden sjönk det flera kvadratkilometer stora giftmolnet mot marken.

Förutom det i sig mycket giftiga metylisocyanat antas gasmolnet också ha innehållit cyanväte och fosgen, ämnen kända som första världskrigets mest fruktade stridsgaser.

När Sveriges Radios dåvarande Asienkorrespondent Rolf Porseryd kom fram till Bhopal brann likbål över hela staden men gatorna kantades ännu också av drivor av döda.

Jag var själv producent den gången och tog emot Rolfs samtal och som jag minns det var denne redan då mycket erfarne man så skakad att han var oförmögen att skriva. Vi fick dra ur honom ord efter ord och sedan klippa ihop en rapport.

Skulden för katastrofen låg nu knappast hos den eller de arbetare som spolade vatten in i fel ledning. Det var Union Carbide som bestämt utformningen av fabriken, produktionsmetoder och säkerhetssystem.

Det var delstatsregeringen som gett tillstånd till lokaliseringen inom tätt befolkade områden och som möjligen efter mutor inte reagerade på tidigare mindre olyckor.

Union Carbide hade också rustat ned på flera sätt, i denna nedrustning säkerheten inkluderad. Det fanns inga evakueringsplaner, inga instruktioner till sjukhusen i händelse av det värsta.

Efter katastrofen invaderades Bhopal av amerikanska advokater som förmådde den indiska regeringen att besluta att det var regeringen och inga individer som skulle driva skadeståndsanspråken mot fabriksägarna.

Den summa som slutligen accepterades var inte mycket mer än försäkringsbeloppet, en struntsumma jämfört med om processen skett i USA.

På Union Carbides webbplats framhålls att gasläckan var en förfärlig tragedi och företaget säger sig förstå att katastrofen även i dag, 25 år senare, skapar starka känslor.

Ännu en årsdag alltså, och för ett ögonblick kan man erinra sig Bhopal, stadens vars namn kommit att symbolisera det värsta i multinationella bolags sätt att bedriva affärer och verksamhet.

I samband med minnesdagen kommer katastrofanläggningen öppnas för besökare. Hittills har annars bara experter och utredare fått komma in i fabriken. Men nu hoppas de indiska myndigheterna kunna bidra till att skingra rädslan kring fabriken, många tror att det fortfarande finns giftigt avfall kvar i anläggningen.

Som vanligt också denna årsdag är uppdateringarna är inte upplyftande; en halv miljon människor har nu utvecklat cancer, nervskador och andra plågor som bär spår från Union Carbides giftutsläpp.

Andelen missfall i Bhopal är sju gånger det normala och studier har antytt att barn som föds i framtiden av föräldrar som exponerades för gasmolnet den gången kommer att ha försämrad utvecklingsförmåga.

Människorna i Bhopal lever fortfarande mitt i den mardröm som började för ett kvarts sekel sedan.

Bengt Therner
bengt.therner@sr.se

Sofia Eriksson
sofia.eriksson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista