Stämningen i Damaskus allt mer Assad-fientlig

3:03 min

Medan hårda strider har pågått över hela Syrien i flera månader, har huvudstaden Damaskus i stort sett varit skonad. Säkerhetstyrkor har hållit staden i ett hårt grepp och många av Damaskus köpmän har velat hålla sig utanför konflikten. Detta ser ut att förändras. Köpmän strejkar, rebeller tar sig in i huvudstaden och aktivister vittnar om en stämning som är som förbytt.

– Vi genomför säkert femton demonstrationer om dagen i Damaskus, säger ”May”, en aktivitist från Damaskus på flykt i Jordanien. Men det är  blixtdemonstrationer – tre minuter, sedan måste vi springa. Men det är strejken bland köpmännen som är den riktiga vändpunkten.

I nästan en hel vecka låg Damaskus gamla stad öde när affärerna höll stängt i protest mot massakern i Houla. Assad kan inte längre lita på köpmännen, som en gång var en del av regimens ryggrad, säger ”May”.

Hon är 25 år, bor hemma, men har inte sett sina föräldrar på en månad. När regimens angivare publicerade hennes namn på affischer och flygblad, var hon tvungen att ge sig iväg, hon var efterlyst för att ha spridit falska rykten som kan skada nationen.

En gång ertappades hon med 90 paket mjölkpulver avsett för flyktingar från Homs. Hon ligger också bakom några av de ovanligare protestmetoderna, som att hänga Bashar al Assad-dockor från broar och placera ut högtalare med USB-minnen med inspelat demonstrationsljud i Damaskus soptunnor.

– Det går knappt att beskriva hur roligt det är att se säkerhetsstyrkor nervöst leta efter en demonstration som de bara hör, och gräva bland sopor för att sedan till slut bara kunna arrestera en högtalare, säger ”May”.  På en video vi spelat in ser man en renhållningsarbetare springa för livet när han hör ljudet från soptunnan.

Lekfullheten i de protester ”May” berättar om står i skarp kontrast till den blodiga slakt som pågår i andra delar av Syrien. Och ”May” har givetvis hört revolutionära sunnimuslimer tala om att döda alla Bashar al-Assad-trogna alawiter och inte skona någon, särskilt efter massakern i Houla.

– Men, säger hon trosvisst, jag vet att efter revolutionen kommer det att finnas en lag som hindrar den sortens hämnd och alla vi aktivister kommer att se till att lagen följs. Jag är optimistisk, säger 25-åriga ”May”.

Cecilia Uddén, Damaskus

Ekot

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista