1 av 8
2 av 8
Poeten och journalisten Raghda Gamal är en av de många jemeniter som nu motsätter sig drönarattackerna. Hon har skrivit om drönarkriget i sin senaste diktsamling: ”Once Upon a Revolution”. Foto: Lotten Collin och Daniel Öhman
3 av 8
4 av 8
Satirtecknaren Kamal Sharaf har ritat en teckning av sin vän journalisten Abdulelah Haider Shaye som sitter fängslad i Jemen för samröre med al-Qaida. Rättegången mot honom anses av många vara politiskt motiverad. Vita Huset har offentligt protesterat mot att han ska släppas fri. Foto: Lotten Collin och Daniel Öhman
5 av 8
Invånare i byn Qawil samlas runt bilvraket som drönarmissilen slog ner i den 23 januari. Alla fyra männen som satt i bilen dog när bilen sprängdes i luften och brann upp. Foto: Lotten Collin och Daniel Öhman
6 av 8
Invånare i byn Qawil samlas runt bilvraket som drönarmissilen slog ner i den 23 januari. Alla fyra männen som satt i bilen dog när bilen sprängdes i luften och brann upp. Foto: Lotten Collin och Daniel Öhman
7 av 8
Mohammed al-Awlaki är kusin till 16-åriga Abdulrahman al-Awlaki, som dödades i en drönarattack i oktober 2011. Han var amerikansk medborgare och hans död har fått debatten om drönarkriget att rasa i USA. Foto: Lotten Collin och Daniel Öhman
8 av 8
Baksidan på en amerikansk hellfire-robot, den missil som användes vid drönarattacken den 23 januari. Foto: Lotten Collin och Daniel Öhman

"Alla i Jemen är emot drönarattackerna"

Drönarkriget i Jemen
17 min

Lotten Collin på P1-programmet Konflikt har tillsammans med Ekots reporter Daniel Öhman rest i Jemen för att leta konsekvenser av drönarattackerna.  

Jag minns mitt första besök i Jemen, det var inte så länge sen, i januari 2010. Men det känns som en evighet sen dess, i alla fall när jag tänker tillbaka på det här ögonblicket. Jemens anti-terrorstyrkor skulle stolt visa upp sig för tillresta journalister från världens alla hörn.

En bullrig reporter från Fox News gjorde en dramatisk ståuppa framför TV-kameran. I bakgrunden syntes  grå moln stiga upp mot himlen, när jemenitiska specialstyrkor sköt och kastade granater mot vad de låtsades va ett al-Qaida-gömställe. Den stolta överbefälhavaren förklarade att den nya anti-terrorstyrkan finansierades helt med pengar från USA. Nåt som då, för tre år sedan, inte alls var kontroversiellt. I alla fall inte enligt Jemens utrikesminister Abu Bakr al-Qirbi.

– Det finns inget motstånd mot USA i Jemen, varken bland politiker eller bland vanligt folk. Motståndet kommer däremot växa ifall amerikanerna går in med militära styrkor, det skulle kunna slå tillbaka. Så det ligger i allas intresse att Jemen på egen hand sköter kriget mot al-Qaida, sa Abu Bakr al-Qirbi i januari 2010.

Anledningen till mitt och alla andra journalisters besök då var den så kallade kalsongbombaren, som några veckor tidigare hade försökt spränga ett amerikanskt passagerarplan i luften. Han hade blivit tränad i Jemen, visade det sig, och landet utmålades som al-Qaidas nya fäste. Men utrikesministern var ändå noga med att poängtera att de aktiva terroristerna i Jemen var väldigt få.

– Enligt mina uppgifter finns det runt 300 al-Qaida-medlemmar i Jemen, sa utrikesminsiter Abu Bakr al-Qirbi, när jag träffade honom i hans hem i södra Sanaa för tre år sedan.

I dag, däremot, räknas al-Qaidas styrkor vanligen i tusental, och det rör sig inte längre om isolerade terrorceller. Al-Qaida och systerorganisationen Ansar al-Sharia har i flera omgångar kunnat belägra hela städer i södra Jemen, och kontrollerar nu vissa byar i centrala delen av landet.

Det USA-hat som utrikesministern då varnade för skulle växa, det syns och hörs överallt när jag återvänder till Jemen tillsammans med min kollega Daniel Öhman, i februari 2013. Vi ser det i form av graffitti på gatan, hos taxichaufförer vi åker med, och på den välbesökta fredagsbönen, där predikanten Fouad al-Hamiri varnade amerikanerna: Sluta med era drönarattacker - de dödar civila. Om inte så kommer USA:s ambassad snart stå utan ambassadör.

Hur blev det så? Vad är det som hänt? Jemen slapp ju en amerikansk markinvasion, det som utrikesministern varnade för. Men, istället invaderades landet från luften av drönare. Obemannade fjärrstyrda flygplan, beväpnade med missiler.

Vi står i en liten by i Khaowlanprovinsen, en timmes bilresa från Jemens huvudstad. Mohammed Ali plockar fram en grå rund metallklump. Det är en del av en amerikansk drönarmissil. En hellfire-robot, får vi veta när vi senare skickar bilder till en vapenexpert i Sverige.

Vi står bredvid de utbrända resterna av den bil som drönarmissilen slog ner i två veckor tidigare. I bilen satt fyra män, däribland Mohammed Alis bror, Ali och hans kusin Salim. Salim körde och min bror Ali satt bredvid honom i framsätet, säger Mohammed Ali och pekar på bilen.

Chauffören, Salim, studerade litteratur på universitetet i Sanaa och pendlade nästan dagligen in till huvudstan. För att dryga ut kassan extraknäckte han som taxichaffis, och ibland tog han med sig folk i bilen mot betalning. Så var det den 23 januari i år. Salim och Ali, som också hade ärenden inne i Sanaa, plockade längs vägen upp två okända män som bad att få åka med en bit, till sin hemby Sanhan några kilometer längre bort.

– Mina släktingar kände inte männen i baksätet, de hade ingen aning om det som folk nu påstår, att de var al-Qaida-sympatisörer. Min bror Ali var ju lärare här i skolan, jag kan visa dig hans schema, han undervisade i naturvetenskap, säger Mohammed Ali och drar med oss till byskolan en bit bort.

Skolans rektor visar hur Ali skrivit sin namnteckning i blått i närvaroschemat, varje dag, vecka efter vecka. Men den 23 januari står det i med grön text att han är död.

Den lilla rektorsexpeditionen är full till bristningsgränsen av elever, lärarkollegor och Alis tre barn, 9, 7 och 3 år gamla.

– Vi har berättat för eleverna att deras lärare dödades av USA, av en amerikansk drönare, säger rektorn.

USA:s drönarkrig i Jemen tog fart på allvar 2010, och attackerna har sedan dess ökat för varje år som gått. Drönarna fjärrstyrs från USA, men startar och landar från olika militärbaser i Jemens grannländer. En ligger i Djibouti, och en till har nyligen byggts i Saudiarabien, enligt källor till amerikanska tidningar.

En del av drönarattackerna utförs av underrättelsetjänsten CIA, andra av försvarsdepartementet Pentagon. Men alla attacker godkänns av president Barack Obama. Det sa han själv i en intervju i tv-kanalen CNN nyligen.

Under många år vägrade Vita Huset att alls kommentera drönarkriget, men det senaste året har debatten blossat upp i USA. Anledningen är att man hösten 2011 för första gången dödade två amerikanska medborgare, i en drönarattack i just Jemen. Det var terrorledaren Anwar al-Awlaki, och hans son, 16-åriga Abdulrahman al-Awlaki.

Tillbaka i tiden igen. Till mitt andra besök i Jemen, i oktober 2011. Abdulrahman har precis dött, två veckor tidigare. På ett internetcafé träffar jag hans kusin, 17-åriga Mohammed al-Awlaki. Han har gjort en facebook-sida till minne av Abdulrahman. Den har 1 000 fans, antalet växer för varje dag. Många som skriver på sidan är arga på USA, säger Mohammed och visar bilderna han lagt upp på sig själv och sin kusin.

En av bilderna föreställer Mohammed och Abdulrahman som barn, klädda i maskeradkostymer.

– Sedan Abdulrahman flyttade till Jemen från USA för åtta år sedan, har vi hängt med varandra varje dag. Vi brukade alltid spela dataspel här efter skolan, berättade Mohammed.

Abdulrahmans pappa var den kände terrorledaren Anwar al-Awlaki. Han stod på CIA:s dödslista och gömde sig i bergen, tills han dödades i en drönarattack i september 2011. Men hans son, Abdulrahman, stod inte på någon dödslista. Han var en vanlig tonåring utan kopplingar till al-Qaida, levde ett vanligt tonårsliv i huvudstaden. Ändå dödades han i en annan drönarattack några veckor senare. Varför vet ingen. Anonyma regeringskällor beskrev senare attacken som ett "misstag". Men det hjälpte inte. I Jemen växte ilskan mot USA.

– Det känns som att USA inte behöver någon ursäkt för att döda längre, hur kan de skjuta ner en oskyldig 16-åring, sa Mohammed och pekade på Abdulrahmans glasögonprydda ansikte på dataskärmen.

Mohammed berättade att han och resten av familjen skulle organisera en protestmarsch i Sanaa veckan därpå.

En av de tusentals jemeniter som gick på demonstrationen, som Mohammed al-Awlaki och hans familj organiserade i oktober 2011, var poeten och journalisten Raghda Gamal. Hon visar mig foton från marschen som hon publicerat i sin nyutgivna diktsamling. Det är februari 2013, ett och ett halvt år efter intervjun på internetcaféet. 43 drönarattacker senare, 252 döda jemeniter senare. Hur många av de som var civila vet ingen.

– Alla i Jemen är emot drönarattackerna, säger Raghda Gamal. Amerikanerna vill bekämpa al-Qaida, visst, men det är ingen ursäkt för att döda oss i vårt eget land. Det här kommer få alla jemeniter att tappa tron på rättvisan, på rättssystemet, säger hon.

En som håller med om det är analytikern och parlamentsledamoten Hassan Said. Som det är nu så förstår ju inte folk varför människor i deras närhet plötsligt dör i en drönarattack. USA offentliggör ju aldrig vilka som är eftersökta. Utan plötsligt skjuts de bara ner, utan förklaring och utan rättegång, säger han.

– Människor på landsbygden kan ju råka hysa efterlysta terrorister - för hur ska man veta att de är misstänkta ifall ingen offentliggjort det, säger Hassan Said.

– Och som det är nu dör ju minst lika många civila som al-Qaida-medlemmar. Det gör människor arga. Och det som ingen verkar vilja inse - vare sig jemenitiska eller amerikanska myndigheter - är att drönarkriget ökar stödet för al-Qaida snarare än bekämpar terrorismen.

Tillbaka i Kaowlan-provinsen, inne i byskolans lilla trånga rektorsexpedition, vill Muhammed Ali visa oss ett papper han fått från jemenitiska myndigheter. Där står det, svart på vitt, att hans bror och hans kusin är oskyldiga, att de inte hade någon relation med personerna som satt i baksätet på bilen, männen de plockade upp på vägen till huvudstan den 23 januari i år, de som många vi pratar med tror var målet för drönarattacken.

Pappret är det enda Mohammed Ali har för att bevisa sina släktingars oskuld. Någon rättsprocess kan han inte driva - för, mot vem? Vita Huset kommenterar inte enskilda drönarattacker alls, det säger Pentagons presstalesperson när vi ringer och frågar om attacken.

Och medan vi promenerar ut från byskolan säger Mohammed Ali att om han inte kan få upprättelse för sina släktingar på laglig väg, i domstol, så återstår bara ett sätt att hämnas dem.

– Om jag inte kan lita på rättvisan, då får jag väl gå med i någon av de olagliga grupperna, säger Mohammed Ali lite kryptiskt.

Han håller fortfarande den amerikanska missildelen i handen, den som dödade hans bror och hans kusin.

– Om USA tror att det är så här de bäst bekämpar terrorism så har de fel, säger han. De skapar sig bara fler fiender, säger Mohammed Ali.

Håll dig uppdaterad med Ekot

Följ oss på Facebook och Twitter.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".