En valdebatt om yta, inte om innehåll

Den danska valrörelsen var fascinerande genom sin totala brist på innehåll.

Samtidigt har det inte helt saknats riktiga frågor. Regeringen i Danmark har, precis som den svenska, satt upp mål om fler människor i arbete. Dessa mål har inte uppfyllts, men det spelar liksom ingen roll. Kanske för att de som skulle kunna proteströsta mot politiken inte orkar, inte vill, inte ser några alternativ.

Valhandlingen i Danmark tenderar att främst bli en angelägenhet för de mätta och belåtna, inte för de sämsta ställda.

Jag läser i tidningen att de svenska partierna planerar gruppresor till Köpenhamn för att lära sig....ja, vaddå?

Vi har ju triangulering i Sverige också. De borgerliga partiernas strateger jobbar hårt för att angripa socialdemokraterna för moraliska brister och svagt ledarskap, samtidigt som de borgerliga gärna vill framstå som om de förde ungefär samma politik.

Kristdemokraternas kommunkonferens nyligen hette ”Det nya folkhemmet”.

Moderaterna kallar sig ”det nya arbetarpartiet”.

Jag vet inte vem som först kom på det, men folkpartiet har ”Trygghet i förändringen” som tema för sitt landsmöte i höst, vilket är precis vad som är namnet på socialdemokraternas rådslag inför sin kongress, ”Trygghet i förändringen”.

I veckan som gick tryckte tidningarna 2-3 sidor med namnen på de saknade från flodvågskatastrofen. Men man skulle mycket väl också kunnat trycka några tidningssidor med alla saknade frågor. Frågor som partierna inte driver, men som människor brinner för eller är upprörda över.

Vilket parti ska man rösta på, om man tycker det är fullkomligt oacceptabelt att elbolagen kraftigt höjer priserna, skaffar sig miljardvinster, som direktörerna inbördes delar upp i form av miljoner i optioner?

Var står partierna i klimatfrågan?

Vi vet att socialförsäkringssystemen måste reformeras. Det är en jättefråga som partierna när som helst måste börja ta itu med - men hur?

Det artade sig till en tydlig strid mellan socialdemokraterna och de borgerliga i höstas om synen på kollektivavtalen, men så gick det några veckor och sedan kom nya besked från de borgerliga. Nu sa de sig vara för kollektivavtal, i vart fall i princip. Kanske hade de gjort någon opinionsmätning som visade att de borde simma lugnt - vad vet jag?

Blir det i valet 2006 inga verkliga frågor, som är viktiga för människorna, då får vi, som i Danmark och de flesta andra länder, en valdebatt om yta, inte om innehåll.

Är den doktorshatt som Carl Bildt tagit emot en hedersbetygelse, medan den som Göran Persson fått en muta?

Är Bosse Ringholm tråkigare än Göran Hägglund?

Blir det enbart den här debatten bäddar partierna för att valet ännu en gång kommer att avgöras av Janne Josefsson på Uppdrag Granskning - ett slagkraftigt sidospår, på bästa sändningstid, två veckor före valet.

Björn Elmbrant
bjorn.elmbrant@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".