"Vi gråter mellan patientbesöken"

Ett team svenska läkare och sjuksköterskor arbetar just nu på en klinik i Banda Aceh. Skadorna efter tsunamin är fortfarande omfattande och hjälpbehovet inom sjukvården enormt eftersom en stor del av sjukvårdspersonalen tillhörde katastrofens offer.

– Vi ser fortfarande patienter som kommer med hosta, öronbesvär och svårläkta sår, som vi måste lägga om. Det kan vara stora sår och en del har fått hudtransplantationer. Vi ger antibiotika och lägger om såren varje dag, säger Annika Grönberg, läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och utsänd till Banda Aceh av Livets Ord i Uppsala.

Är folk fortfarande i chock?

– Absolut. Vi möter dagligen folk som förlorat anhöriga. Jag träffade en mamma som hade förlorat alla sina tre barn. Många är svårt deprimerade och har psykosomatiska besvär, till exempel ont i huvudet och svårigheter att andas. Det kommer också personer som  arbetar med att röja upp och som hittar lik hela tiden. De har också svåra psykiska besvär.

Det händer att man träffar människor som knappt vet var de är någonstans

– Ja, jag har träffat en kvinna som inte hittade hem länge. Hon hade helt tappat minnet. Det är så enormt förstört här. Man möter de här personerna varje dag och många av oss får ibland gå ifrån och gråta. Men vi har mellan 60 och 70 patienter var så vi har egentligen inte tid att gråta, utan vi måste jobba på.

Många läkare och sköterskor omkom också i tsunamin.

– I många byar är alla helt borta. Fem av sex sjukhus har förstörts och läkarna och sjuksköterskorna är också döda. Det finns ingen öppenvård som fungerar.

Sedan alla förlossningar. Det föds 800 barn i Aceh varje dag.

– Ja, det är ofattbart att de kan föda här.

Det är en alldeles förkrossande andel barn som har omkommit i den här katastrofen. Märks det också inom sjukvården?

– Av de barn som kommer till kliniken ser man direkt vilka som inte har någon mamma eller pappa. Ofta är det bara en förälder som kommer. En del barn har ingen aptit, de sitter helt apatiska, de har ingen ansiktsmimik som tecken på depression. De sover inte heller.

Är det så att antalet barn på sjukhuset är förvånande litet och att det återspeglar den höga andel som har förlorats?

– Det är inte så mycket sårskador. Jag tror att många av barnen dog i tsunamin, säger Annika Grönberg.

Bengt Therner, Banda Aceh
bengt.therner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".