Vilma Stenersen från Tacloban såg sina båda döttrar dö i vattenmassorna när tyfonen krossade deras hus. Nu vårdas hon på sjukhus. Foto: Nils Horner/Sveriges Radio.

Hon förlorade sina döttrar i tyfonen

Vilma Stenersen: "Jag anklagar mig själv för att jag är så envis"
2:30 min

I Filippinerna är de hårdast drabbade öarna efter tyfonen fortfarande avskurna från omvärlden. Sveriges Radio korrespondent har besökt ett sjukhus där skadade från staden Tacloban vårdas.

43-åriga Vilma Stenersen sitter på sin sjukbädd omgiven av andra skadade från Tacloban.

– Jag litade på mitt hus, jag trodde inte jag behövde evakuera, säger hon.

Hennes ena ben är brutet och hon har sår på hela kroppen. Hon berättar att hon trodde att hennes nybyggda betonghus alldeles vid vattnet i Tacloban skulle vara säkert, men flodvågen kom plötsligt.

– Vattnet var högre än vårt hus. Vi kämpade så hårt för att klara oss.

Hon bryter ihop och gråter förtvivlat när hon berättar att hennes två döttrar omkom.

Hennes döttrar Maica, 13, och Ericka 18, är två av de kanske 10 000 dödsoffren bara i staden Tacloban. Hon säger att hennes tre söner klarade sig, men inte flickorna.

Hon säger att hon kämpade hårt för att rädda deras liv där i vattenmassorna och kaoset, men lyckades inte.

Hon är full av självförebråelse för att hon inte evakuerade i tid, som myndigheterna sagt.

– Jag anklagar mig själv för att jag är så envis. Myndigheterna sa att vi skulle evakuera, men jag gjorde det inte.

Filippinska militären säger att den ännu mer än fyra dygn efter tyfonen inte kunnat kommunicera med många drabbade områden. Överlevare har brist på mat och vatten.

Plundring och enstaka utbrott av våld komplicerar räddningsarbetet, liksom det faktum att Filippinerna redan före katastrofen har bräcklig infrastruktur med exempelvis dåliga vägar.

Stora krigsfartyg från USA och Storbritannien stävar nu hitåt för att hjälpa, men det tar ett par dygn för dem att nå fram.

I en korsning i Cebu City tar volontärer saken i egna händer och samlar in förnödenheter till de drabbade. Hela tiden stannar folk och skänker saker och jag ser berg av mat och vattenflaskor. Grace har just anlänt med en liten lastbil fullastad med hundratals kilo nudlar och vatten.

Anjelica Saniel leder insamlingen. Hon säger att de inte bara är Tacloban utan många andra ställen som akut behöver hjälp.

Hon säger att folk ur alla samhällsklasser donerar saker eller pengar här, också folk som inte har så mycket.

– Alla vill hjälpa drabbade landsmän. Till exempel taxichaufförer kommer hela dagen och ger pengar till de drabbade, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".