Ramberg: Björklund i försvarsposition

2:18 min

Jan Björklund vill vara borgerlighetens feminist. Men det finns en hake och den illustrerade han själv i sitt tal till landsmötet i dag, skriver Tomas Ramberg, Ekots inrikespolitiska kommentator.

När folkpartiledaren stolt räknade upp folkpartiets historiska insatser för den svenska jämställdheten stannade uppräkningen vid den första pappamånaden 1994. Efter sju år i regeringsställning har Björklund tydligen inga egna exempel värda att ta med på den liberala meritlistan.

Orsaken är att det blåst nya vindar i den svenska liberalismen under senare år.

Med undantag för våld mot kvinnor har alliansregeringen ogillat att lagstifta om jämställdhet.

Den förra folkpartistiska jämställdhetsministern Nyamko Sabuni var inte feminist utan framhöll att hon var liberal och motsatte sig förslag om att styra människors och företagsägares beteenden.

Alliansregeringens retorik i jämställdhetsfrågan har i stället ofta handlat om att vinstdrivande bolag i välfärden gynnar kvinnliga företagare. Eller att rut-avdraget avlastar kvinnor som vill göra karriär.

Förslag om att lagstifta om pappamånader, rätt till heltid eller kvinnor i bolagsstyrelser har avfärdats som vänsteridéer.

Folkpartiet har till och med fått svälja Kristdemokraternas vårdnadsbidrag. Som kompensation fick liberalerna en jämställdhetsbonus.

När Folkpartiet nu vänder och vill ha en tredje pappamånad är det ett underkännande av jämställdhetsbonusen som inte har fått några effekter alls.

Jämställdhetstemat speglar också partiets begynnande problem i sin paradfråga: utbildningspolitiken. Efter år av framgångar, efter att ha ägt skolfrågan och vunnit striden mot både moderater och socialdemokrater, har Jan Björklund på sistone hamnat i försvarsposition.

Väljarnas kritik mot den liberala svenska välfärdsmodellen där privatägda företag skattefinansieras har nu fått även folkpartiledaren att skälla på riskkapitalbolag.

Svårast för folkpartiledaren är ändå att skolresultaten uteblir.

I sitt landsmötestal lyfte Björklund fram 40 exempel på att Sverige i dag är bättre än när alliansregeringen tog över 2006. Inget av dem handlade om kunskaper i skolan.

Trots reformer som enligt skolministern är de mest omfattande sen 1840-talet kan han ännu inte peka på ökade kunskaper hos eleverna, alltså det som är hela syftet med satsningarna.

Frågan är om de tio månader som återstår till valet räcker för att bredda partiets politik med en nygamla jämställdhetsprofil.