Magnus Falkehed och Niclas Hammarström. Källa: Expressen

"Hammarströms föräldrar väntar här"

Reporter på plats: "Mycket tyder på att vi inte kommer se dem"
1:27 min

Expressen har träffat de nyligen frigivna journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström på flygplatsen i Beirut, Libanon. De är på väg till Stockholm för att möta familj och vänner efter 43 respektive 46 dagar i fångenskap i Syrien.

Klockan 19.00 i dag väntas en presskonferens på Arlanda. 

– Mycket tankar, sammanfattar Niclas Hammarström de senaste dagarnas händelser sedan han släpptes, tre dagar innan Magnus Falkehed.

– Jag undrade ju vad som hade  hänt Niclas, eftersom det var första gången som han gick i väg utan att jag också fick gå iväg, säger Magnus Falkehed till Expressen.

När förstod ni att ni skulle bli frisläppta?
– Vi blev bara väckta mitt i natten och ingen förstod vad som skulle ske, vi blev väckta och ivägförda för samtal några gånger tidigare. Och när jag satt i bilen så kände jag att något är ju väg att hända men visste inte vad det skulle kunna vara, säger Niclas Hammarström.

När ni blev kidnappade och förstod allvaret i situationen, vad tänkte ni då?
– Att överleva och stötta varandra. Vi tänkte att "det här måste vi klara”  framför allt för våra familjer hemma. Jag blev skjuten i benet och de misshandlade oss med olika tillhyggen. Det var mycket verbalt, att de skulle skära halsen av oss. Och att vi skulle bli avrättade, och hot med vapen och så, berättar Niclas Hammarström.

Vad var det första ni gjorde i frihet?
– Man gör inte så mycket. Det är bara tankar som far fram och tillbaka. Det är tankar om familjen om hur de mår och hur de har haft det. Det är inte så mycket tankar på min frihet utan på dem hemma, säger Niclas Hammarström till Expressen.

De två journalisterna tillfångatogs i Syrien, nära den libanesiska gränsen den 23 november förra året.

För Aftonbladet berättar de om hur själva tillfångatagandet gick till och även att de försökte fly en gång, men blev tillfångatagna igen.
– Vi blev slagna, förnedrade, berättar Niclas Hammarström
– Det var en tuff tid, säger Magnus Falkehed.

Arbetet med förhandlingarna kring frisläppandet av de båda svenskarna har skett i det tysta, och få inblandade har pratat öppet om arbetet. 

I P1-morgon intervjuar Anna Hernek säkerhetskonsulten Jan Kavlemo om varför det är stort hemlighetsmakeri kring förhandlingar av kidnappade.

– Det viktigaste i förhandlingar är att kunna lita på den andra parten: att viktiga uppgifter inte läcker ut, säger Jan Kavlemo. 

Om uppgifter om eventuella lösensummor eller utbyte av fångar kommer ut så skapas en marknad för dessa typer av brott, menar Kavlemo. 

– Journalister har varit ett särskilt mål i Syrienkonflikten och det beror dels på att det skapar oreda men också för att begränsa rapporteringen av nyhetsflödet.

Ekots utrikeschef Per Eurenius säger till P1 morgon att man har vetat om mycket mer om förhandlingarna än vad man publicerat, eftersom man inte vill förstöra förhandlingsarbetet.

Det har skett så kallat sändningstystnad kring vissa delar av situationen, något som har "bjudit emot" för Per Eurenius. 

– Vi visste betydligt mer än vi publicerade. Men tystnad har visat sig vara det bästa sättet i sådana här situationer. 

Men ska inte journalister vara konsekvensneutrala och rapportera om det man vet oavsett vad konsekvenserna blir?
– Ja, men jag offrar gärna min anställning i dessa fall.

Fortfarande är ett 50-tal utländska och syriska journalister försvunna i Syrien, flera har varit kidnappade mer än ett år.

 

 

 

 

 

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".