1 av 2
Magnus Falkehed och Niclas Hammarström. Foto: Janerik Henriksson/TT.
2 av 2
Magnus Falkehed och Niclas Hammarström på presskonferensen på Arlanda. Foto: Anna Gustafsson/Sveriges Radio.

Oklart vilka som kidnappade de svenska journalisterna

P1:s extrasändning med anledning av Hammarströms och Falkeheds presskonferens
34 min

Frilansjournalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström landade på Arlanda på torsdagseftermiddagen efter drygt 40 dagar i fångenskap i Syrien. Det är fortfarande oklart vilka det var som kidnappade dem.

Magnus Falkehed och Niclas Hammarström var på väg att lämna Syrien när kidnappades den 23 november förra året. Vilka eller hur många det var som kidnappade dem vet de fortfarande inte med säkerhet, sa de båda journalisterna under presskonferensen på torsdagskvällen.

– Deras mål var att störta Assad. De var soldater, ute och krigade vid fronten. Det var en grupp med vapen och älskade att visa upp dem. Men vi har ingen etikett för dem, sa Niclas Hammarström.

Den första veckan i fångenskap var svårast, berättade de. Ingen visste var de var eller om de var vid liv. Det var också efter ungefär en vecka som de båda försökte fly och Niclas Hammarström blev skjuten i benet.

– Vi tänkte att vi måste dra, att vi kommer att dö annars. Det var tyst i hela huset och vi lyckades ta oss ut, men blev upptäckta på en gång och det blev skottlossning.

Efter flyktförsöket blev de misshandlade med tillhyggen, men fick första kontakten med Sverige redan dagen efter.

– De tyckte nog att det blev jobbigt, sa Niclas Hammarström. Vi fick komma till telefonen och säga ”snälla, snälla hjälp oss”. Det var korta meddelanden, men vi förstod att det fanns kontakt med Sverige. Det var betryggande.

Under de drygt 40 dagar Niclas Hammarström och Magnus Falkehed var kidnappade förflyttades de mellan olika hus och utsattes för skenavrättningar. De sparade mat så att den räckte över dagen och ansträngde sig att  ”vara människor hela tiden”.

– Vi försökte vinna respekt. Vi hälsade på alla, såg dem i ögonen och sträckte fram handen. Vi höll rent och snyggt i vårt rum och fixade håret så att man såg respektabel ut. Det betydde mycket för både dem och oss, sa Hammarström.

Falkehed och Hammarström berättade att de höll hoppet uppe genom att sätta upp delmål med datum, men julhelgerna som de inte fick tillbringa med sina familjer var jobbiga.

– Vi var tvungna att intala oss att det skulle ta slut. Den svåraste tortyren var att inte veta när det skulle ta slut, sa Magnus Falkehed.

Att de skulle släppas fick de veta först när kidnapparna väckte dem mitt i natten och sa att de fick säga hej då.

– Det var en långtråkig dag som alla andra. Vi somnade på madrasserna och väcktes klockan tre på natten av att dörrarna rycktes upp och vi blev tillsagda att vi skulle säga hej då.

Niclas Hammarström släpptes först. Magnus Falkehed fick höra att även han skulle släppas, men det dröjde tre dagar innan han blev fri.  

– Mina tankar gick både fram och tillbaka. Jag försökte tänka positivt och intala mig att det var en tvåstegsraket. Det tog längre tid än det borde ha gjort, det var ganska rörigt, sade han.

Magnus Falkehed tackade Rikspolisstyrelsen, UD och alla anonyma tjänstemän som har arbetat med att få honom och Niclas Hammarström fria. På frågan om vad de skulle göra nu svarade de båda att de behövde landa och bli de människor de var innan de åkte iväg.

– Vi har mycket att ta igen. Inte bara en julmiddag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".