Viktigt för Ryssland att visa att man är en stormakt

14 min

Nu växer oron i olika länder i forna Sovjetunionen och Östeuropa för vad som kallas "Putindoktrinen", att Ryssland anser sig ha rätt att ingripa när ryska minoriteter på något sätt sägs vara hotade i andra stater.

Bild
Bild

Jakob Hedenskog är säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och han menar att ”Putindoktrinen” är uttryck för  Ryssland att visa att man ser sig själv som en stormakt. Andra uttryck för detta är att man är kärnvapenmakt i paritet med USA och har veto i FN:s säkerhetsråd.

– Man gör anspråk på att försvara ryssar i andra länder. Det här har man uttryckt sedan 1991, men på senare år har det ökat och man har vidgat begreppet till att handla om ”landsmän” inte bara ryska medborgare och man är beredd att göra det med militära medel om det behövs, säger Jakob Hedenskog.

I grunden  handlar ”Putindoktrinen” om att Ryssland ska respekteras internationellt som stormakt och att landets åsikter alltid ska tas till vara. Det finns också en historisk aspekt där man håller bland annat andra världskriget i färskt minne och därför är angelägna att ha ryssvänliga länder som grannar.

– Det är mycket inrikespolitik i den här utrikespolitiken och Putin har väldigt starkt stöd inom landet för sin utrikespoltik. Rysslands stormaktsstatus är någonting som det finns konsensus för i nästan alla politiska läger, säger Jakob Hedenskog.

”Putindoktrinen” kan i teorin påverka alla länder som har en rysk minoritetsbefolkning. Enligt Jakob Hedenskog handlar det om ungefär 15 miljoner människor. En siffra som minskat från 25 miljoner 1991.  

– I första hand påverkar det mest  länder från före detta Sovjetunionen. Länder som Kazakstan, Moldavien och de baltiska staterna där det finns en stor rysk minoritet. Men i många länder har minoriteten minskat på grund av utflyttning eller genom omidentifiering. Det vill säga att man väljer att se sig som invånare i det nya landet i stället, säger Jakob Hedenskog.

Även Östeuropa ligger i Rysslands intressesfär, men där har Ryssland valt att agera annorlunda.

– Här har man valt att knyta upp länder ekonomiskt i stället, genom gasavtal och genom att köpa upp företag, säger Jakob Hedenskog.

Han tar också upp ett exempel där rysk minoritetsbefolkning verkligen förtryckts, men där Ryssland knappt reagerat alls.

–  I Turkmenistan har ryssar svårt att använda sitt språk och är diskriminerade på arbetsmarknaden, men här väljer man att inte säga någonting för att ha goda relationer med regimen, då det är ett viktigt land på energimarknaden. Så Ryssland använder det här väldigt selektivt, säger Jakob Hedenskog.

Robert Hårdh är generalsekreterare på Civil Rights Defenders och har nyligen varit i Moldavien och utbrytarrepubliken Transnistrien som redan står under rysk kontroll. Han menar att mycket av det som händer på Krim, redan har hänt i Transnistrien.

– 1992  krigade ryssarna med Moldavien med svepskälet att den ryska befolkningen hotades. Det verkliga skälet var förstås något helt annat, militärt, strategiskt och politiskt. Effekten är att det har blivit ett laglöst land, säger Robert Hårdh.

Transnistrien har utvecklats till vad som kallas en ”frusen konflikt” och området har i dag en oklar juridisk status.

– Situationen för de mänskliga rättigheterna i Transnistrien är väldigt dåliga. Vi pratar om kränkningar av yttrandefriheten och mötesfriheten. Det handlar om ett genomkorrupt system där människor inte får tillgång till sina rättigheter, säger Robert Hårdh.

Enligt Robert Hårdh så hör inte ryska minoriter till de folkgrupper som far värst i länderna i Rysslands närhet.  

– Pratar man om forna Sovjetstater så är det snarare kaukaser, centralasiater och sexuella minoriteter som har stora problem. Möjligtvis så har situationen i  baltstaterna varit tuff, där rysktalande befolkningen diskriminerats. Men det är snarare ett undantag till huvudregeln, säger Robert Hårdh.

Enligt Jakob Hedenskog är det svårt för omvärlden att göra något åt ”Putindoktrinen”.

– När militära medel är uteslutna och man inför sanktioner och moraliskt stöd till Ukraina så blir reaktionerna från Ryssland att det är löjeväckande. I dagsläget så är det väldigt svårt att göra något, säger Jakob Hedenskog.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista