Chockskadad vardag återvänder till Gaza

2:46 min

Idag firar vapenvilan mellan Hamas och Israel en vecka. En chockskadad vardag har återvänt till Gaza, där över 10 000 byggnader totalförstörts, 2 143 människor mist livet och 11 230 är skadade. Bland både palestinier och israeler diskuteras frågan: vem vann detta krig?

För Hamas är svaret entydigt: vi vann, eftersom vi höll ut mot en av världens främsta krigsmakter. Men alla i Gaza är inte lika övertygade.

En bensindriven elgenerator brummar och Abed och Yousef försöker reparera sitt sönderskjutna hus. Det är en av få byggnader som inte jämnats med marken i Shajaeya öster om Gaza city. Flera av grannhusen är bortom reparation, vanställda som ett slags kubistisk skräckmålning där bostädernas inälvor väller ut. Men Abed och Yousef säger segervisst att området ska återuppbyggas och att Hamas har vunnit.

– Våra krigare höll ut i 51 dagar, med hemmagjorda vapen mot en överlägsen krigsmakt. Ingen arabisk statsarmé har klarat sig i mer än fem dagar mot Israel, säger Yousef stolt, vi har vunnit.

Vissa kommentatorer håller med honom och anser att Hamas nu har stärkt sin ställning politiskt. Här i Gaza är det inte många som vågar tala öppet om förlust, trots att Hamas knappast kommer att få igenom sina krav på att häva belägringen och öppna en hamn, en flygplats i Gaza. Lika lite som Israels väntas kunna driva igenom sitt krav på att Gaza ska demilitariseras. Tillbaka på ruta noll. Kriget har på sin höjd lett till att denna vapenvila kanske blir något längre än den förra, som varade i knappt två år, menar andra bedömare.

Fyrabarnsmamman Sahar undrar hur någon kan tala om seger när över 2 000 människor dött. Sahar står utanför murbruksresterna av sitt hem tillsammans med de tioåriga tvillingarna Hanin och Ranin, sonen Omar och barnens kusin Mohamed.

– Det här är en spökstad, jag känner mig rädd här där döden flåsar. Jag mådde illa när Hamas delade ut karameller och choklad för att fira sin så kallade seger, säger Sahar.

Men hon tystnar när en svartklädd man med skägg närmar sig. Tillsammans med barnen upprepar hon istället mantrat mot Israel: Jag förlitar mig på att Gud straffar dem.