Foto: SR/TT
SD tar en betydande risk när de deklarerar att de ska rösta ned alla budgetar och alla regeringar som inte vill begränsa invandringen, skriver Tomas Ramberg. Foto: SR/TT

Ramberg: SD tar en betydande risk

Onsdag den 3:e december 2014 var en alldeles särskild dag i svensk politik. Regeringen förlorade omröstningen om sitt viktigaste dokument, budgeten. Oppositionen fick igenom sin ekonomiska politik mot regeringens vilja. Ett parti som egentligen tycker att oppositionens politik är extrem och skadlig för landet röstade ändå för den. Statsministern varslade om nyval, något som de flesta svenskar aldrig upplevt. Det har inte inträffat på 56 år, skriver Ekots Tomas Ramberg i en analys.

Statsminister Stefan Löfven har beslutat sig för att ta strid för sin regering och sin politik. Möjligen för sent för sitt eget bästa. Huvudbudskapet under hösten har varit talet om "den utsträckta handen". Men den som framställer sig som kompromissvillig kan inte samtidigt föra en stark argumentation för sin egen politik. Om den nu är så bra, hur kan han då vara så angelägen om att kompromissa bort den?

Det är inte enda skälet till att S-MP-regeringen misslyckats med opinionsbildningen inför budgetdramat. Ett par icke färdigförhandlade kompromisser har blivit lätta mål för oppositionens kritik. Miljöpartiet har framstått som förlorare i regeringens interna dragkamp. Medan både Alliansen och Sverigedemokraterna kampanjat för fullt.

Men nu ska regeringspolitiken försvaras. Socialdemokraterna väljer att, i motsats till senaste valet, gå till val ihop med Miljöpartiet. Att gå till val var för sig vore som att erkänna ett misslyckande. De kräver mandat för den regeringspolitik som just lidit nederlag i riksdagen. 

Mot den står en borgerlig allians som visserligen fått gehör för sin budget. Men inte för att majoriteten stödde den utan för att Sverigedemokraterna utnyttjade den som slagträ mot regeringen. Det är mindre än tre månader sedan de med samma politik förlorade riksdagsvalet.

Trots att Alliansen vann budgetomröstningen har de inte haft den politiska styrkan att avsätta Löfven och ta över själva. Det utnyttjar nu statsministern genom att använda regeringsmaktens rätt att utlysa extraval.

Det är alltså två ganska tilltufsade kämpar som vacklar mot nyvalet. Medan den tredje kraften, Sverigedemokraterna, känner sig stärkt av att ha skakat om det politiska systemet.

Frågan är om nyvalet löser problemet. Om alla parter ställer upp på samma löften till väljarna som de gjorde i förra valet och valresultatet blir ungefär detsamma har de inte kommit vidare. Antingen måste majoritetsförhållandena kastas om eller några partier vara beredda att slakta hittills heliga principer. Det hör till psykologin att alla partiledare i dag hoppas på det förstnämnda. Först när valdagen närmar sig och opinionsmätningarna börjar visa besvärande likheter med förra valet kan man vänta sig omprövningar.

Både inom och utanför Sverigedemokraternas är en vanlig spådom att 13-procentspartiet ska vinna på nyvalet och öka ytterligare. För detta talar att partiet och dess invandringspolitik kommer att få en central roll i valdebatten. Och att flyktinginvandringen ser ut att växa.

Annat talar emot. Partiet har av taktiska skäl röstat på ett förslag som de egentligen ogillar djupt. De kommer att utmålas som oansvariga demonstrationspolitiker som inte tvekar att kasta in landet i kris och nyval. 

Jimmie Åkesson har under senare år arbetat hårt på att bredda SD:s politik till frågor om välfärd, arbetsvillkor, pensionärer och landsbygdsfrågor. Men vikarien Mattias Karlssons budskap på tisdagens presskonferens dominerades fullständigt av invandringspolitiken och partiet framstår återigen som ett enfrågeparti.

Samtidigt radikaliserade partiet sin linje när de lovade att försöka fälla alla regeringar som inte vill minska invandringen. Därmed har de andra partierna fått ett nytt argument för att inte samarbeta med SD ens på andra politiska områden.   

Sverigedemokraternas tillförordnade ledare Mattias Karlsson hävdar att partiet representerar "den tysta majoritet" av svenska väljare som vill minska invandringen. Sverigedemokraterna lutar sig på siffror som visar att den svenska väljarkåren är mera positiv till att begränsa eller bibehålla dagens invandring än vad partiledningarna är. De nämner dock inte att klyftan mellan folk och partiledningar minskar över tiden.

Det beror också på vad man frågar efter. I vallokalsundersökningen (Valu) i höstens val fick väljarna frågan vilket parti som hade den bästa invandringspolitiken. 21 procent ansåg att Sverigedemokraterna hade den bästa invandringspolitiken.

Men betydligt fler, 33 procent, ansåg att de rödgröna partierna hade den bästa invandringspolitiken. Också allianspartiernas invandringspolitik var mera populär än Sverigedemokraternas. 28 procent ansåg att den var bäst. Sammanlagt alltså över 60 procent av väljarkåren som ansåg att de partier som står för den rådande invandrings- och flyktingpolitiken också har den bästa politiken på området.

För de flesta väljare var invandrings- och flyktingpolitiken inte heller någon avgörande fråga när de valde parti. Skola, sjukvård, ekonomi, välfärd, sysselsättning, äldreomsorg och jämställdhet var enligt väljarna viktigare när de bestämde vilken valsedel de skulle välja. Invandrings- och flyktingpolitik kom först på 13:e plats.

Man ska vara försiktig med att tolka sådana här siffror. Frågorna är ställda på olika sätt och i olika sammanhang. Men de tyder på att Sverigedemokraterna inte kan räkna med att få stöd från någon "tyst majoritet" när de vill göra extravalet till "en folkomröstning om invandringspolitiken."  Det finns inga siffror som visar att majoriteten ser invandringen som politikens viktigaste fråga.

Därmed tar SD en betydande risk när de deklarerar att de ska rösta ned alla budgetar och alla regeringar som inte vill begränsa invandringen. Majoriteten av Sverigedemokraternas väljare står till höger i politiken och kan komma att fundera ett varv extra om en röst på SD kan fälla en borgerlig statsminister.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".