Oerfarna läkare på psykakuten i Malmö

3:38 min

Det är svår brist på läkare och sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrin i Malmö. I ett föreläggande i våras ansåg Inspektionen för vård och omsorg att patientsäkerheten är hotad.

– Det räcker med ett sjukfall så ligger man och balanserar på gränsen för vad verksamheten klarar av för att täcka för varandra. Det är ansträngt då direkt, säger Sven-Erik Andersson, verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i Malmö.

Om en läkare är borta, till exempel på grund av sjukdom innebär det att de läkare som är kvar får ta ansvar för fler avdelningar.

– Då måste man be folk som kanske är ansvariga för vår intensivvårdsavdelning att även ta ansvar för konsulterna på akuten och en vårdavdelning. Då blir det inte bra, säger Louise Lundberg, överläkare inom psykosvården och skyddsombud för Läkarförbundet.

 I mars i år la Inspektionen för vård och omsorg, Ivo ett föreläggande där man skrev att patientsäkerheten är hotad inom vuxenpsykiatrin i Malmö. Bakgrunden var brister i nio självmordsfall inom slutenvården. I Lex Maria-utredningarna kan man läsa om hög arbetsbelastning, stress, brist på specialistläkare och att svåra bedömningar har gjorts av mindre erfarna läkare.

Sedan 2009 har antalet slutenvårdsplatser inom Malmös vuxenpsykiatri minskat, från 160 till 137. Patienterna som läggs in är därmed sjukare än tidigare. Den ökade vårdtyngden och bristen på personal leder till mycket övertid. Förra året motsvarade de övertidstimmar som sjuksköterskorna jobbade nästan sex helårsanställda, mentalskötarnas nästan fem. 

-- Någonstans måste man se till att befolkningsunderlaget har förändrats. De som läggs in är mycket sjuka, de yngre har mycket mer komplexa problem med självskadebeteende och missbruk. De äldre har flera olika sjukdomar, vi har våra asylsökande. Vi behöver mer personal. Det räcker inte som det gjorde en gång i tiden med den bemanningen vi har. Speciellt kvällstid, säger sjuksköterskan Lisa Caddeo som jobbar på psykakuten och som är skyddsombud för Vårdförbundet.

Sveriges Radio har begärt ut avvikelserapporter som anställda inom vuxenpsykiatrin har skrivit från 2013 och framåt. I dem finns flera exempel på vad personalbristen kan innebära i vardagen: 

  • Psykakuten står utan legitimerade läkare, i flera timmar eller en hel dag.
  • En AT-läkare under utbildning fattar beslut om tvångsvård, vilket är olagligt.
  • En sjuksköterska har ansvar för både akuten och två vårdavdelningar och anser inte att det är patientsäkert.
  • En anställd rapporterar att de som jobbar på en avdelning inte känner patienterna och beskriver det orimliga i att behöva vara orolig för att patienterna ska överleva arbetspasset.
  • En dag i höstas var alla läkare på akuten på ett möte i ett annat hus. Överläkaren meddelade att personalen kunde ringa om det var nåt.
  • Förra sommaren stod en läkare som var primärjour handfallen i flera minuter när larmet gick om ett självmordsförsök. När patienten hade återupplivats, visste läkaren inte vad han skulle säga till de anhöriga. 

Enligt verksamhetschefen Sven-Erik Andersson har läkaren som var primärjour vid självmordsförsöket en annan version av vad som hände. När det gäller AT-läkare finns det en policy om att de ska larma överordnade om de hamnar i situationer som de inte klarar av. Det har de tid med även i akuta situationer, enligt honom. 

– Ja, det har man tid med. De slår larm också. Man ska inte hamna i den situationen där man ska stå och brottas med saker och ting man inte har kompetens för, säger Sven-Erik Andersson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista