"Vetenskapen" i nya Jurassic Park-filmen

Den nya Jurassic Park filmen "Jurassic World" går för fulla salonger runt om i världen för närvarande. Biobesökarna får än en gång möta ett gäng turister som hamnar i klorna på skräckinjagande "dinosaurier".

Det är tjugo år efter den första filmen och första parken, och publiken har sedan dess redan tröttnat på de "vanliga" dinosaurierna. Så parkägarna följer efterfrågans logik och kör på "större är bättre". Och med hjälp av genmanipulerade monster hoppas de att det ska pirra lite extra för parkbesökarna. Sedan går det som det brukar i de här filmerna.

Men om vi lämnar det åt sidan, de konstnärliga kvalitéerna av filmen, och istället tittar på vetenskapen: Hur mycket av den finns det i den nya filmen, hur nära eller hur långt ifrån historiska fakta är filmen? För att få ett svar har brittiska BBC låtit professorn och paleontologen Paul Barrett från Londons naturhistoriska museum titta på filmen och komma med sin dom. Han är inte glad. Med vemod i rösten kan han bara konstatera att historiska fakta inte varit filmmakarna första prioritet.

Den första filmen, säger han, låg närmare vetenskapen och det forskarna då visste om dinosaurier. Att de var förfäder till dagens fåglar och komplexa djur långt ifrån monstren som tidigare porträtterades i filmer. Den första Jurassic-filmen väckte ett stort intresse hos allmänheten för tiden före människan och för paleontologi (vetenskapen om förhistoriskt liv).

I den nya filmen däremot har vetenskapen fått stryka på foten. Bland annat möter vi en stor vatten dinosaurier, Mosasaurus, som ser ut som en korsning mellan en knölval och en krokodil. Paul Barrett säger att det där inte ens är en dinosaurie, utan en utdöd havsödla. Han är inte nådig och fortsätter att plocka fjädrarna av filmen.

Den största missen filmen gjort är bristen på fjädrar hos djuren. I mitten av 1990-talet upptäcktes rester av fossil i Kina som visade att dinosaurier inte bara var förfäder till fåglar men att de även hade fågelliknande drag. Idag vet man att de flesta köttätande dinosaurer hade fjädrar och använde dem för att dels visa upp sig, lite som påfåglar, dels för att isolera värme.

De flesta moderna böcker i ämnet och dokumentärer har börjat skildra dinosaurer med fjädrar, säger Paul Barrett, så varför inte den nya Jurassic-filmen? Inte skrämmande nog? frågar han sig och säger med viss humor att en Velociraptor med fjädrar hade slitit honom i stycken lika bra som en utan fjädrar.

I filmen tränar hjälten en flock Veliciraptorer (som i filmen är dubbelt så stora som i verkligheten) och får dem att lyda honom. Det här rekommenderar inte professorn. Även om de är smarta för att vara dinosaurier så är de ungefär i höjd med en struts när det kommer till intelligens. Hjälten hade förmodligen ätits upp redan i första scenen.

Ett gäng flygande ödlar, pterosaur, ger sig på turisterna och bär upp de tiotal meter i luften innan gravitationen gör sitt. Professorn tror att det högst osannolikt att de skulle ha klarat av att lyfta upp en normal stor människa. I en bisats är han även kritisk mot bristen på vetenskapsmän i filmen. Men låt gå för alla vetenskapliga brister. Filmmakarna påstår ju inte direkt att filmen är grundat i vetenskap, tvärtom.

"Nothing in Jurassic World is natural!", Inget på Jurassic World är naturligt", säger en av karaktärer. Det här är lite filmmakarnas sätt att säga till vetenskapsmännen att ta det lilla lugna, vi vet att det här är underhållning.

Men Paul Barret tycker att det tråkigt, och det är synd. Filmen kunde ha tagit tillfället i akt att göra det första filmen gjorde, att mixa vetenskap med underhållning på att smart sätt, där de båda göder varandra. I stället har vi fått ännu en monsterfilm, en film som han dock tyckte väldigt mycket om.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista