Sveriges Radio i Almedalen

De viktigaste beskeden från Almedalen

Jobbskatteavdraget är tillbaka som en stridsfråga i svensk politik. Och den svenska borgerlighetens konservativa falang höjer tonläget. Det är de viktigaste beskeden från Almedalen 2015.

Den Almedalsdebuterande moderatledaren Anna Kinberg Batra kallar visserligen sitt skattesänkningsförslag för "första-jobbet-avdrag" men i realiteten handlar det om en variant av jobbskatteavdraget. Därmed återgår Moderaterna till ordningen.

Inför valet lovade ju den förra moderatledningen Reinfeldt/Borg att inte fortsätta med inkomstskattesänkningar under den här mandatperioden. Det fanns inga pengar till det förklarade de, i stället gällde krona-för-krona-gnetighet. Nu visar det sig att det tog mindre än ett år innan den nya M-ledningen övergav det spåret.

Genom att återgå till skattesänkarpolitiken hoppas Kinberg Batra vrida den politiska debatten tillbaka till den klassiska konflikten mellan S och M om skatter och villkoren för arbetslösa. Den konflikt som varit så gynnsam för de Nya Moderaterna.

Den andra debutanten i Visby, den nya KD-ledaren Ebba Busch Thor, tog tillfället i akt att dra sitt parti ytterligare ett steg åt höger.

Hon lanserade bland annat förslaget att människor som bor i Sverige och deltar i islamistiska våldsaktioner utomlands ska kunna dömas för landsförräderi och att det svenska flygvapnet ska bomba IS. Ebba Busch Thor är också den enda partiledaren vid sidan av Jimmie Åkesson som uttryckligen säger att hon vill  genomföra åtgärder för att minska flyktinginvandringen till Sverige.  

Men KD konkurrerar inte bara med SD om invandringspolitiken, de bägge försöker också tävla i familjepolitiken där Jimme Åkesson i år satsade hårt på att framställa Sverigedemokraterna som det stora barn- och familjepartiet. Och som likt KD bekämpar varje försök att styra familjernas fördelning av föräldraledighet.

Inom borgerligheten vidgas klyftan mellan å ena sidan den hittills dominerande liberala falang som bejakar mångfald och öppenhet i allt från livsstilar till öppna gränser. Och som i Almedalen hade sin tydligaste företrädare i Centerns Annie Lööf. Och å andra sidan den mera konservativa inriktning som Ebba Busch Thor vill vara talesperson för.

På sikt kan denna inom borgerliga klyfta visa sig vara farligare för Alliansen än oenigheten på enskilda sakområden.

Lite överraskande har maningar till plikt och moral seglat upp som ett retoriskt tema i politiken denna sommar, så också i Almedalen. Detta nygamla vädjande till dygderna inleddes av statsminister Stefan Löfven i våras och fick sin fortsättning under Visby-veckan när Löfven försökte mynta begreppet "utvecklingsmoral". Moderaterna manar till arbete och strävan och Folkpartiledaren Jan Björklund fördömer "curlingsamhället".

I Sverige har politikens roll oftast varit att försöka påverka människors beteende med ekonomisk-politiska åtgärder. Maningar till den enskilde att rycka upp sig moraliskt har mera varit en uppgift för präster och själv-hjälps-coacher. Att maningarna till plikt och dygder nu duggar tätt beror sannolikt på att partistrateger tror att det ska attrahera väljare som tycker att för många, inte minst till Sverige nyanlända, lever på bidrag och inte anstränger sig tillräckligt i skolan. Alltså samma vassruggar där Sverigedemokraterna framgångsrikt skär pipor.

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt brottades med sitt dubbla förhållande till regeringen. Sjöstedt gick ju genom hela valrörelsen med löftet att han antingen skulle sitta i regeringen eller gå i opposition. Något stödparti skulle V inte bli. Nu ser de ändå ut att vara just ett stödparti till regeringen, åtminstone i den ekonomiska politiken. Decemberöverenskommelsen bygger till och med på att V samarbetar med regeringen om statsbudgeten.

Jonas Sjöstedt försöker kompensera detta med att skälla på regeringen i andra frågor, framför allt miljö och vapenexport. Men historiskt har Vänsterpartiet ökat mest när Socialdemokraterna gått åt höger och deras kritik av en orättvis ekonomisk politik har lockat vänstersinnade socialdemokrater att ta ett steg till vänster. Att, som nu, vara medansvarig för regeringspolitiken är svårt att växla över i väljarframgångar.

Regeringen har inte haft det lätt i Almedalen. Statsministern verkade mest inriktad på att överleva och det var uppenbart att Socialdemokraterna, med visst fog, ser årets Visbyvecka som mindre viktig. Ingenting i vare sig hans eller regeringspartners Gustaf Fridolins framträdande kommer att hjälpa dem ur den opinionskris bägge regeringspartierna befinner sig i.