Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Analys: Räkna med skärpt flyktingpolitik

Publicerat torsdag 5 november 2015 kl 17.38
Foto: Pablo Dalence/Sveriges Radio, Pontus Lundahl/TT, Jessica Gow/TT
Den pågående flyktingkrisen kan vara en öppning för regeringen, enligt Tomas Rambergs analys. Foto: Pablo Dalence/Sveriges Radio, Pontus Lundahl/TT, Jessica Gow/TT

Det viktigaste som sker i politiken är sällan förväntat. Varje regering blir i något skede överraskad en kris som inte gick att förutse i valmanifesten. Ibland skapar den också en välkommen politisk öppning. Kanske är den pågående flyktingkrisen just en sån öppning.

Hösten 2008 stod Fredrik Reinfeldt plötsligt öga mot öga med en global ekonomisk depression. För de många som blev arbetslösa var krisen brutal men för alliansregeringen blev den en politisk framgång. En regering som dittills varit djupt impopulär, trots att den verkat i högkonjunktur, kunde mitt i brinnande kris vända sina opinionssiffror uppåt.

En förutsättning var att det var så tydligt att krisen drabbade Sverige utifrån. Oppositionen lyckades inte göra troligt att den växande arbetslösheten var regeringens fel.

Regeringen kunde i stället framställa sig som handlingskraftig och ansvarsfull. Den gamla visdomen att sittande regering får ökat stöd i nationella krislägen verkade besannas.

Frågan är om flyktingkrisen håller på att bli en liknande möjlighet för Stefan Löfvens regering.

Länge gällde debatten om flyktingfrågan den svenska flyktingpolitiken, där Sverigedemokraterna oavsett regering kunnat öka sitt stöd genom att kritisera en i många väljares tycke alltför generös politik.

Bland annat genom att framhålla att den svenska linjen var mer flyktingvänlig än andra europeiska länders.

Under hösten har debatten fått en annan karaktär. Det har blivit tydligt att roten till flyktinginvandringen ligger i de katastrofer människor flyr ifrån.

Regeringen kan med fog hävda att flyktingkrisen, precis som den ekonomiska krisen 2008-2009, drabbar Sverige utifrån.

Samtidigt möjliggör det skarpa läget plötsligt en kursomläggning i invandringspolitiken, med åtgärder som för bara några veckor sedan var otänkbara.

Sex partier enas nu om att strama åt politiken.

S-MP-regeringen genomför en rad åtgärder som dess anhängare tills nyligen med harm beskrivit som otillåtna eftergifter till Sverigedemokraterna.

Även om effekten av flera av migrationsuppgörelsens åtgärder kan diskuteras sätter den bilden av ett etablissemang som lägger grälen åt sidan och tar tag i problemen.

Krisen flyttar fokus från frågan OM vi ska ta emot flyktingar till HUR vi ska hantera den stora strömmen av flyende. Den flyttar intresset från den allmänna kritiken av flyktingpolitiken till vad de styrande ska göra åt det akuta läget.

Sådant gynnar normalt sittande regeringar.

Det är de som kan kalla till dagliga presskonferenser och presentera listor med åtgärder och lagförslag. Det är ministrarna som kan lägga pannorna i bekymrade veck inför teves kameror och förklara vilket svårt läge de har ansvar för att hantera. Men att de ändå har läget under kontroll och vet vad de gör.

Krisen tvingar också oppositionen att opponera försiktigare. Den stämning av nationell samling som flyktingkrisen skapat får de annars hårda politiska bråken om skatter, kärnkraft och vårdval att framstå som futtiga.

Om allianspartierna skapar en regeringskris kan de lätt brännmärkas som oansvariga bråkstakar av regeringens anhängare.

Den tvingar också fram ett samarbete över blockgränsen som statsminister Stefan Löfven och hans socialdemokrater länge velat ha men inte fått. Hittills bara i ett begränsat antal frågor men ändå bredare än vad oppositionen tills nyligen önskade.

Krisen i kombination med viktiga symboliska eftergifter från regeringen, som tillfälliga uppehållstillstånd, RUT-drag och stöd till arbetsgivare utan kollektivavtal, har gjort det omöjligt för oppostionen att nobba.

I kombination med decemberöverenskommelsens död har flyktingströmmen också drivit in en kil mellan allianspartierna. Folkpartiet och Moderaterna driver isär om hur oppositionspolitiken ska bedrivas.

Sammanlagt talar alltså flera faktorer för att regeringen borde kunna öka sitt väljarstöd i flyktingkrisens kölvatten. Ändå är den enda effekt som hittills kan spåras i opinionsmätningarna att Sverigedemokraternas långa uppgång har brutits. Om än på en hög nivå.

Någon uppgång för regeringspartierna syns ännu inte till.

I förlängningen löper regeringen också stora risker. I Tyskland kan vi se hur förbundskansler Angela Merkel gått från att först hyllas för sin hantering av flyktingkrisen till att nu allt oftare kritiseras. Samma sak kan hända här.

Om de svenska kommunernas administrativa problem växer så att de påverkar livet för den vanlige kommuninvånaren blir det svårare för regeringen att hävda att den har läget under kontroll.

Därför är det troligt att migrationsuppgörelsen bara är början på en mer restriktiv flyktingpolitik. Där regeringen med eller utan blocköverskridande samarbete kommer att genomföra åtgärder som minskar flyktingtrycket mot Sverige.

Så när regeringsföreträdare nu betonar hur ytterligt ansträngd situationen är, hur svårt det är att ordna boende för flyktingar och vilka påfrestningar flyktingarna skapar på den svenska statsapparaten - då är det för att förbereda opinionen för ytterligare åtstramningar i flyktingpolitiken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".