Bildmontage: Demokraternas Hillary Clinton, Republikanen Donald Trump och Ekots utrikespolitiske kommentator Sten Sjöström.
Ekots utrikespolitiske kommentator Sten Sjöström. Foto: TT/SR Montage: Sveriges Radio.

Analys: Trump och Clinton drar ifrån – men motståndarna ger inte upp

1:59 min

Efter den amerikanska "supertisdagen" lutar det alltmer mot att presidentvalet i höst kommer att stå mellan Hillary Clinton för demokraterna och Donald Trump för republikanerna. Det blev storseger för bägge två.

Grafik: Så röstade delstaterna Lista: Alla kandidater

Men det betyder inte att deras medtävlare i respektive partier är på väg att ge upp. Och i det republikanska partietablissemanget grubblar man förtvivlat över hur man ska kunna stoppa Trump och få fram en annan presidentkandidat.

Demokraterna och republikanerna har inte alldeles identiska valkalendrar men igår hade bägge partierna primärval (eller nomineringsmöten) i hela elva delstater, just det stora antalet gör att man talar om en "supertisdag".

Hillary Clinton kammade hem sju valsegrar och Donald Trump lika många. Det kan bli åtta eftersom Alaska ännu inte är färdigräknat och där ligger Trump bra till.

Men Clintons utmanare, den närmast socialdemokratiske Bernie Sanders, gick inte lottlös från tisdagen. Han segrade i fyra delstater inklusive sin egen, Vermont. Ett resultat sannolikt något bättre än han hade räknat med.

På den republikanska sidan är bilden mer splittrad. Där har Trump i praktiken två utmanare.

Ted Cruz segrade i tunga Texas vilket inte var oväntat eftersom han är vald som senator därifrån. Utöver det vann han också i grannstaten Oklahoma. Han har också chans på Alaska.

För senator Marco Rubio gick det sämre. Han vann visserligen en delstat, Minnesota, men i övrigt gick det sämre. Det är en missräkning för honom och för det republikanska partietablissemanget som har hoppats att Rubio skulle kunna bli ett realistiskt, mer moderat, alternativ till den hialöse Trump.

De två partierna utser formellt sina presidentkandidater vid sina konvent som äger rum i sommar. Vad man gör i primärvalen är att välja delegater till konventen som skickas dit med uppgift att rösta på den ena eller andra kandidaten.

Resultatet av supertisdagen är att Hillary Clinton dragit ifrån kraftigt från sin motkandidat Bernie Sanders när det gäller säkrade delegater. Samma sak gäller nu Trump på den republikanska sidan. Deras försprång är nu så stort att det kommer att bli mycket svårt för deras respektive motkandidater att hinna ikapp, även om det fortfarande återstår 35 delstater att ha primärval i.

I ett sådant här läge brukar ofta en del kandidater hoppa av men i år finns ännu så länge inga sådana tecken, möjligtvis med undantag för neurokirurgen Ben Carson som ligger hopplöst sist i det republikanska lägret och som aldrig setts som en seriös kandidat; för övrigt den ende afroamerikanen i fältet.

Om den värdekonservative Ted Cruz hade förlorat i sin delstat Texas hade han kanske tvingats lämna in men med nu sammanlagt tre segrar i ryggen kommer han att kämpa vidare.

Marco Rubio hoppas att han senare ska kunna vinna i sin hemstat Florida och att det ska ändra bilden; John Kasich har samma förhoppningar när det gäller Ohio där han är guvernör.

För Donald Trump är det snarast en fördel att hans medtävlare hänger kvar i racet, det splittrar motståndet och gör att Trump kan plocka på sig fler konventsdelegater.

Efter tisdagen kan också peka på att han har stöd från geografiskt mycket olika områden i USA. Vallokalsundersökningar visar dessutom att han går hem i bredare sociologiska grupper än man trott tidigare.  

För det republikanska partietablissemanget börjar tiden rinna ut. De är kategoriskt mot Trump eftersom han har en extrem framtoning, är okontrollerbar och, tror de, inte har någon chans i det slutliga presidentvalet i november.

De har inte mycket till övers för Cruz heller och deras hopp Rubio gick alltså ganska dåligt på supertisdagen.

Det mest drastiska alternativet för dem går ut på att genom någon form av palatskupp stoppa Trump på själva konventet i sommar. Det skulle dock vara något oerhört i amerikansk politik.

Det andra alternativet är att de får bita i det sura äpplet och till slut acceptera något som de ser som katten släpat in.

På den demokratiska sidan finns det ingen som helst anledning att tro att Bernie Sanders skulle ge upp. Han gjorde hyfsat ifrån sig under supertisdagen, trots att den till stor del ägde rum i sydstaterna där hans ställning är svagare.

Han fick också ett inte obetydligt tillskott med konventsdelegater. Senare i mars är det val bland annat i amerikanska mellanvästern där Sanders hoppas på större stöd.

Sanders driver också en utpräglat ideologisk kampanj. Även om han kanske inte har några förhoppningar om att bli demokraternas presidentkandidat hoppas han kunna använda valrörelsen till att driva partiet åt vänster.

Han har också en mycket stor kampanjkassa så han har inga ekonomiska problem med att fortsätta, tvärtom.

Sammanfattningsvis medförde supertisdagen ingen överraskning kortsiktigt - men i det långa perspektivet bekräftade den vilken omtumlande händelse för amerikansk politik som primärvalssäsongen inneburit.

Kortsiktigt stärkte de två huvudkandidaterna, Clinton och Trump, sina positioner.  Samtidigt, för ett halvår sedan kunde ingen tro att en så extremt kontroversiell person som Donald Trump skulle leda det republikanska fältet när kampanjen nu nått så långt som till supertisdagen.


 

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista