En beväpnad man sitter på ett lastbilsflak, hus på sidorna av vägen.
Förberedelser för strider med IS, väster om Benghazi. Foto: Mohammed el-Shaiky/TT

Analys: IS inte Libyens största utmaning

Terrorgruppen Islamiska staten växer och får allt större kontroll i Libyen konstaterar FN i en rapport. IS bedöms också vara den mest betydande politiska och militära aktören i regionen.

Men på vissa håll har IS lidit strategiska förluster.

Enligt FN-rapporten riskerar IS inträde i Libyen att öka den internationella inblandningen i den libyska konflikten.

Men enligt Ekots utrikesreporter Johan-Mathias Sommarström är situationen komplex och de senaste veckorna har IS fått se sig besegrade på flera viktiga fronter i Libyen.

I staden Benghazi, som var hjärtat i upproret mot Kadaffi-regimen 2011, har IS förlorat kontroll över sina viktigaste och mest strategiska erövringar, bland annat en stor militärbas.

I den västra delen av Libyen försökte IS nyligen ta kontroll över staden Sabratha, i anslutning till ovärderliga antika lämningar från romarriket.

Beväpnade lyckades ett antal IS-medlemmar övermanna vakterna vid vägspärren in mot staden, där de dödade militärer och poliser. De skar halsen av flera män och tog kontroll över en byggnad innan förstärkning nådde fram till staden och terroristerna kunde drivas ut.

I veckan genomförde IS-medlemmar attacker över gränsen mot Tunisien. Polisstationen och en militärbas i gränsstaden Ben Gardane attackerades men gärningsmännen misslyckades och ett 40-tal extremister dödades, flera greps.

USA har den senaste tiden genomfört flera flygattacker mot IS-mål, bland annat mot en av gruppens huvudbaser utanför Sabratha. Basen har fungerat som träningsläger för jihadister som efter genomförd utbildning skickats ut i strid eller på andra uppdrag.

Bland annat utbildades här de som utförde de båda terrorattackerna i Tunisien förra året, mot Bardomuseet och en strand och hotell i Sousse.

USA har också haft soldater på marken i Libyen, officiellt för att utbilda och understödja styrkor knutna till den erkända libyska regeringen. 

Att IS är ett hot råder inga tvivel om. De har kontroll över Muammar Kadaffis hemstad Sirte, en sedan inbördeskriget i princip sönderbombad stad. Där har de infört samma hårda medeltidslagar som de infört i områden i Syrien och Irak som de kontrollerar.

Det finns rapporter om antalet IS-medlemmar i Sirte växer, dels genom ett inflöde från Tunisien och Turkiet – som fungerar som transitland för IS-medlemmar från Syrien och Irak – men också från ett ökat antal militanta extremister från länder söder om Sahara.

Ingen vet exakt hur många IS-medlemmar som finns i Libyen. Uppskattningsvis mellan 3000 och 6000, troligen någonstans i mitten.

De flesta IS-anhängarna i Libyen är utlänningar. De libyer som anslutit till IS är främst hårdföra anhängare till andra extremistiska grupperingar och dels gamla militärer som var trogna den störtade diktatorn Kadaffi och som stötts ut ur samhället efter Kadaffis fall.

Det är också relativt lätt för extremister att ta sig in i landet. Dels genom de i princip obevakade ökengränserna mot Niger, Tchad och Algeriet, men också över det delvis bergiga gränsområdet från Tunisien.

Men trots att IS definitivt är ett hot menar Ekots utrikesreporter Johan-Mathias Sommarström att det är viktigt att inte överdriva deras betydelse. De kontrollerar en stad, de attackerar viktiga oljeinstallationer och även om de inte tagit kontrollen över någon viktig oljeanläggning har de lyckats förstöra flera.

IS har också utfört flera terrordåd i bland annat Tripoli, Benghazi, Derna och Misrata, men Libyen erbjuder trots sitt kaos ändå inte samma miljö för IS att frodas i som till exempel Syrien och Irak.

Den viktigaste orsaken är att Libyen i princip är ett homogent sunnimuslimskt land. IS har inte samma möjlighet att spela ut folkgrupper och trosinriktningar mot varandra.

En gammal rebelledare, aktiv under inbördeskriget 2011, med en egen insomnad brigad berättade i ett telefonsamtal häromdagen att människor i huvudstaden Tripoli inte känner någon större rädsla för IS.

– Vi har många problem och revolutionen blev inte som vi tänkt oss, men vårt största problem är inte Daesh (arabisk akronym för IS), det är att vi har två rivaliserande regeringar, vanlig kriminalitet som polisen inte lyckas stävja och inte minst en stadigt försämrad ekonomi, säger rebelledaren.

Libyens största utmaning är att få till en enhetsregering och bringa ordning i landet. FN:s medlare har flera gånger presenterat enhetsregeringar men ännu har ingen formellt installerats. Bara med en enhetsregering kan gemensamma krafter uppbådas för att på allvar trycka tillbaka IS, med eller utan utländsk hjälp.

Bara med en enhetsregering kan också de omfattande kriminella nätverken i Libyen motverkas. Nätverk som i större omfattning än IS bidragit till Libyens stämpel som "misslyckad stat" genom kidnappningar, människosmuggling, valutasvindel och smuggling av varor och olja.

De positiva stämningarna som genomsyrade landet i samband med Libyens första fria val sommaren 2012 är sedan länge bortblåsta. En analytiker sa i veckan att det kommer att ta minst tio år innan Libyen nått något slags stabilitet igen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".