Man med skägg står framför en vägg inomhus.
1 av 2
Babak Behdjou, jurist på Barnrättsbyrån Foto: Mona Hambraeus/Sveriges Radio
Sulamith Schneider är jourhemsförälder till tre marockanska pojkar
2 av 2
Sulamith Schneider är jourhemsförälder till tre marockanska pojkar. Mona Hambraeus/Sveriges Radio

"Sverige sviker de marockanska barnen"

"Rör sig på nätterna för att hålla värmen"
2:27 min

Sverige måste ta ett större ansvar för de nordafrikanska ungdomar, framför allt från Marocko, som lever på gatan. Det anser organisationen Barnrättsbyrån, som idag presenterar en rapport om barnen.

Sulamith Schneider är jourhemsförälder till tre marockanska pojkar och även aktiv i föreningen Habibi - ung på gatan, som arbetar för att stötta barnen. Hon säger att deras liv är mycket svårt:

– De som befinner sig på gatan sover dagtid, på ett något sånär tryggt ställe, det kan vara på T-centralen eller i tunnelbanor. På nätterna måste de röra sig hela tiden för att hålla värmen.

I Sverige finns nu omkring 800 ensamkommande barn och ungdomar från Nordafrika, främst Marocko. De flesta finns i storstäderna, och många lever på gatan.

Merparten har inte rätt till asyl i Sverige, men kan ändå inte skickas tillbaka eftersom de saknar id-handlingar. Det gör att de hamnar i ett vakuum där de inte ser någon framtid, och det anser Barnrättsbyrån är en situation som måste brytas.

– Medan barnen och ungdomarna befinner sig här har Sverige ett ansvar att fånga upp dem. Det är inte värdigt Sverige att låta barn bo på gatan, säger Babak Behdjou, som är jurist på Barnrättsbyrån.

Barnrättsbyrån är en av få organisationer som arbetar med att stötta de marockanska ungdomarna. Babak Behdjou menar att svenska myndigheter måste hitta nya sätt att hjälpa de här barnen.

– De här barnen och ungdomarna väljer inte en kriminell livsstil, som det ofta beskrivs som i media. Sverige sätter de här barnen i kriminella livsmönster, de hamnar där på grund av den extremt svåra situation de befinner sig i.

För den som bor på gatan kan brott vara det enda sättet att försörja sig. Många använder också droger för att stå ut.

Det är känt att många tackar nej till hjälpinsatser, som till exempel boende på HVB-hem. 

Många av ungdomarna har inte på många år haft stöd från någon familj eller andra vuxna, och när de förstår att de ändå inte kommer att få stanna i Sverige känner de att det inte är någon idé att ens försöka få ordning på sitt liv.

– När de hamnar här med någon form av förhoppning om att de ska få hjälp och får höra att de kommer att bli utskickade, då tappar de allt. De har inget förtroende för myndigheter, vuxna eller någon alls, säger jourhemsmamman Sulamith Schneider.

Därför behövs andra boendeformer som bättre kan fånga upp de här barnen, säger Babak Behdjou på Barnrättsbyrån.

– Det går alltid att hjälpa barn, det går alltid att hjälpa människor som är utsatta. Det handlar mycket om inställningen till barnen och ungdomarna.

Alternativa boenden, meningsfull sysselsättning på dagarna och uppehållstillstånd till de som inte kan skickas tillbaka, är några förslag som Barnrättsbyrån lägger fram.

– Sverige för diskussioner med Marocko om hur barnen ska kunna skickas tillbaka dit, men arbetet tar tid, säger inrikesminister Anders Ygemans pressekreterare Viktor Harju till Ekot.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".