Meeri Wasberg, kommunalråd (S) i Haninge, intervjuas av Annika Digréus på bussen.
Meeri Wasberg, kommunalråd (S) i Haninge intervjuas av Annika Digréus på bussen. Foto: Johan Ekström.

Utsläpp från bilar - en svår klimatnöt

9:04 min

Drygt hundra dagar har gått sedan världen fick ett globalt klimatavtal. Den stora utmaningen är att klara av att minska utsläppen av koldioxid, samtidigt som bilförsäljningen ökar.

Nu krävs drastiska förändringar, säger Per Kågeson som är professor emeritus vid KTH i Stockholm och som arbetat med trafikfrågor.

– En följd måste bli att CO2-utsläppen ska ned väldigt fort. Annars klarar man inte de uppsatta 1,5- eller 2-gradersmålen. Det handlar om att på några få årtionden i stort sett helt fasa ut fossila drivmedel, säger Per Kågeson.

Om 15 år bör var tredje bil i storstäderna vara borta om Sverige ska lyckas nå nollutsläpp av koldioxid till 2050, skriver Trafikverket.

Men trenden är den motsatta. Om inget görs kommer vägtrafiken att öka med 25 procent mellan 2010 och 2030. Förra året var ett rekordår för nybilsförsäljning, och mer diesel såldes än någonsin förut. Även om de nya bilarna släpper ut mindre koldioxid per kilometer så kör vi så mycket mer att det äter upp en del av utsläppsminskningen.

– Vi har 15 procent högre utsläpp från transportsektorn i Sverige jämfört med genomsnittet i EU. Det beror på att vi har jämförelsevis stora och törstiga bilar, och har gjort ganska lite för att göra något åt det, säger Per Kågeson.

Dagens nya stora bilar kommer att rulla i många år och kollektivtrafiken planeras efter andra kriterier än klimat. Vissa som vill resa kollektivt upplever motgångar.

På bussterminalen vid Gullmarsplan i södra Stockholm stiger Ann-Katrin Lagnefeldt som vanligt på buss 810 som tar henne hem. Hon bor några mil söderut i Haninge kommun och är en av många som reagerat på förslaget från bussbolaget Nobina att dra in direktbussen mellan Haninge och Gullmarsplan.

– Ja med den här bussen tar det ungefär 15 minuter till Vega. Sedan viker den av till Jordbro, det tar en lite längre stund. Men det är absolut den snabbaste bussen vi har. Den tänker vi behålla. Det är därför vi jobbar stenhårt för det här, säger Ann-Katrin Lagnefeldt.

Hon och andra pendlare blev överraskade av att de snart hänvisas till andra bussar med fler byten och längre restider som följd. Nu har de samlat in namnunderskrifter och sänt till bussbolaget och till politiker.

Kommundelen Vega, där Ann-Katrin Lagnefeldt bor, byggs just nu ut med drygt 3000 nya bostäder. Där ska bli en pendeltågstation, men först om några år.

– Nu växer ju Vega väldigt kraftigt. Jag har redan pratat med en del nyinflyttade. De är aningen besvikna, de hade räknat med en snabbuss, det är jättebra när man jobbar eller pluggar.

Är bil ett alternativ för dig?

– Nej, jag tycker absolut inte att bil är ett alternativ. Jag vill åka kommunalt, har alltid gjort det av miljöskäl. Det är ett väldigt dåligt alternativ, säger Ann-Katrin Lagnefeldt.

Kommunpolitikerna från alla partier utom ett i Haninge har också reagerat på de föreslagna förändringarna i busstrafiken.

Meeri Wasberg är socialdemokrat och kommunalråd i Haninge.

– Det är klart att med de förändringar som man föreslår som många uppfattar som klara försämringar, så finns en stor risk att många väljer att åka bil istället för att åka kollektivtrafik. Då har man ju missat något väldigt väsentligt när det gäller miljö och klimatarbete, säger hon.

– Vega är vår nya stora stadsdel. Det kommer att bli en ny pendeltågsstation där också, men det dröjer ett litet tag innan den kommer. Då är det viktigt att kollektivtrafiken funkar under tiden.

Men varför spelar det så stor roll om bussen stannar vid en annan hållplats istället?

– Det handlar helt enkelt om vad som får livet att fungera. Om det blir alldeles för långt att gå till bussen eller pendeltåget jämfört med att gå till parkeringen, då är det lättare att ta bilen.

Avtalet mellan bussbolaget och Stockholms läns landsting gör att korta linjer och ett stort antal resande är mer lönsamt för bussbolaget än pendlarbussar. Frågan är inte avgjord än.

Bussupphandlingen kan ses som ett av flera exempel på hur klimatfrågan blir lidande. I diskussioner om trafik och klimat återkommer begreppet transportsnålt samhälle. Det handlar både om ett teknikskifte för fordonen, men också om att samhället måste planeras så att det blir mindre bilism och effektivare transporter. Per Kågeson ger exempel.

– Det kan vara mer effektiv kollektivtrafik, elektrifierad busstrafik. Vi kommer att behöva se över möjligheterna att förbättra formerna för distribution av varor så att man höjer fyllnadsgraden, använder fordonen mer effektivt än idag. Det är en hel palett, massor av saker som behöver uppmärksammas, säger han.

Men inget av det här låter som att det är gjort i en handvändning. Det tar väl många år, stadsplanering inte minst?

– Mycket av det här tar från ett, till flera, årtionden. Det är därför det är illavarslande att det går så trögt, att det inte kommer i gång, säger Per Kågeson.

På nationell nivå har sju partier enats om att Sverige ska ha nollutsläpp av koldioxid år 2045. I juni ska de ha kommit fram till hur det ska gå till.

En som länge forskat om trafik och transporter är Karin Brundell-Freij, numera konsult åt bland andra Trafikverket. Hennes råd är till politiker är att fokusera på flera åtgärder.

– Ja, sluta käbbla är det första rådet, samla goda krafter. Nästa steg skulle vara att våga se sanningen i vitögat - att transportkostnaderna måste öka. Och sätt in stor kraft på att se till hur vi ska få till det teknikskifte som alla egentligen är överens om att det måste till, men som det ägnas mycket mindre möda åt att diskutera hur det ska gå till.

– Det beror på att många tror att det kommer ske av sig självt. Men det kommer det aldrig att göra. Tekniken kommer inte att fixa något på egen hand. Den måste fixa saker med hjälp av väldigt många starka styrmedel, säger hon.

Det finns inte en enda väg till att fossilbanta trafiken, utan många, säger Karin Brundell-Freij. Men de fossila bränslena, diesel och bensin, måste alltså bli betydligt dyrare, säger hon.

– Eftersom det handlar om 30-40 procents trafikminskning jämfört med det vi förväntar oss, så handlar det om kanske en fördubbling av bensinpriset om man ska ta det bara så, säger hon.

– Men sedan finns andra saker man kan göra. Man kan stimulera teknikskiften på industrisidan också. Man måste säkert göra båda delar, men man måste framförallt sluta fokusera på enstaka vägar eller enstaka järnvägar hit eller dit. För de kan aldrig göra tricket.

Per Kågeson, som för några år sedan hoppade av utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta, är kritisk till att ingen ännu definierat vad detta fossiloberoende egentligen innebär. Han tycker också att avgörande beslut har dröjt alltför länge.

– Om vi går ända tillbaka till 90-talet så har ett antal utredningar presenterat förslag som politikerna inte velat ta i. Typ avskaffande av reseavdrag eller förändrad beskattning av förmånsbilar. I just de fallen har det saknats politisk vilja.

– Det har också förekommit förslag på kvotplikt som innebär att de som levererar drivmedel till den svenska transportsektorn successivt måste öka andelen biodrivmedel. Det har man inte heller förverkligat. Det sägs nu kanske komma om några år, men inget besked, säger Per Kågeson.

Han håller med Karin Brundell-Freij om att priset på bensin och diesel blir avgörande om Sverige ska bli fossilfritt.

– Ja det är ingen tvekan om att priset på drivmedel är väldigt avgörande för hur mycket man kör och vilka bilar man köper. Vågar man inte höja skatten på bensin och diesel, så är det egentligen kvotplikt som är den framkomliga vägen, tillsammans med försök att elektrifiera en del av vägtrafiken. Och då tänker jag faktiskt framförallt på den tunga trafiken. För det är samhällsekonomiskt mer lönsamt än att försöka elektrifiera personbilarna.

Menar du vägar med el i eller fordon med elektriska motorer?

– Jag talar om båda saker. När det gäller större städer kan vi redan med dagens teknik elektrifiera stadsbusstrafiken och en del av distributionstrafiken. Och vi skulle kunna elektrifiera motorvägarna mellan de tre största städerna och göra det möjligt även för långtradarna att använda el under större delen av sträckan, säger Per Kågeson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista