Ramberg om partiledardebatten: Hett om Åkessons öron

1:37 min

Den senaste tidens avslöjanden om Sverigedemokraterna var det som fick känslorna att svalla mest i Sveriges Televisions partiledardebatt. Det var länge sedan Jimmie Åkesson möttes av så bred och hård kritik, konstaterar Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Efter de senaste veckornas nyhetsrapportering om ledande Sverigedemokrater och partianställda angreps Jimmie Åkesson ikväll från alla håll.

SD-ledaren verkade tas på sängen när den partiledare han brukar tala vänligast om, Kristdemokraternas Ebba Busch Thor, attackerade honom för de antisemitiska formuleringar och "skämt" som uppdagats hos ett par SD-företrädare på sistone. 

Stefan Löfven lät i en hastig replik undslippa sig att SD är ett nazistiskt parti. Troligen mera ett uttryck för verbalt snubbel än ett seriöst försök att byta etikett på Sverigedemokraterna. Men ändå ett uttryck för hettan i debatten. 

Själv hade Löfven svårast i avsnittet om hur lågutbildade, ofta nyanlända, ska komma i jobb. Det rådde ingen tvekan om att de borgerliga gemensamt definierat det de kallar "utanförskapet" som regeringens svagaste punkt.

Tittarna fick veta att tre partier - Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna - vill permanenta den tillfälliga asyllagstiftningen. Och att statsministern inte ger något annat besked än att han inte vill gå tillbaka till den asyllagstiftning som rådde före förra höstens omprövningar. Annars består oklarheterna på bägge sidor blockgränsen. Ett frågetecken gäller vilken politik allianspartierna kan enas om när det gäller familjeåterförening. 

Det blev också uppenbart att Stefan Löfven med entusiasm vill strida mot vinster i välfärden. Han drev frågan till och med hårdare än Jonas Sjöstedt i kvällens debatt. 

I regeringsfrågan gav debatten inga nya besked. De senaste veckornas holmgång om läget efter valet 2018  har ju annars pressat både allianspartierna och Sverigedemokraterna.

Allianspartierna har tvingats precisera sig i regeringsfrågan och i Jan Björklunds fall dessutom försökt vända defensiv till offensiv genom att föreslå en superkoalitionsregering för den händelse de rödgröna blir större än allianskvartetten i nästa val. Liberalernas ledare hävdar att detta ska "hålla samman" alliansen men efter ett sånt valresultat faller den rimligen isär oavsett regeringslösning.

Alliansens grundidé är att upprätthålla blockpolitik. Björklunds idé vore, om den förverkligas, den mest radikala anti-block-politiken sedan andra världskrigets samlingsregering. 

Övriga borgerliga har tvingats upprepa att de inte tänker samarbeta eller förhandla med Sverigedemokraterna. Man kan i Moderaternas fall invända att det finns möjligheter till olika språkliga tolkningar av Anna Kinberg Batras uttalanden. Men det är ändå ingen tvekan om att hon med det som nu sagts kommer att utmålas som löftesbrytare om Moderaterna efter 2018 inleder politiska kontakter med SD. 

Ekots/Novus opinionsmätning som visar att hälften av alliansväljarna vill se en koalition med Socialdemokraterna är också dåliga nyheter för de borgerliga debattörer som hoppats att Kinberg Batra ska regera på den "icke-socialistiska majoriteten". Även bland Moderaternas egna väljare är stödet för S-samarbete större än för att ta SD i hand.

Den oväntat tidiga urladdningen om regeringsfrågan - två år före valet -stressar inte bara de borgerliga utan också SD som på bara några dagar tvingats se sina chanser att få förhandla om politiken efter 2018 krympa. Jimmie Åkesson riskerar därmed att uteslutas från politiska uppgörelser en tredje mandatperiod. 12 år som bänknötare i riksdagen är lång tid.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista