FN-soldater minns maktlöshet i Bosnien

Ett par år innan massakern i Srebrenica slaktades minst 37 invånare i den muslimska byn Stupni Do norr om Sarajevo i Bosnien. Kort därefter kunde den nordiska FN-bataljonen ta sig in i byn och grannstaden Varnes för att rädda flera hundra människor som hållits instängda.

Men för de 37 personer som redan hunnit dödas kom räddningen för sent.

– Man upplever spänning och ilska. Det finns ju inget facit, man får agera mycket på intuition.

– När man väl kommer in upplever man ännu mer ilska och frustration, säger Ulf Henricsson, dåvarande chef för den nordiska bataljonen.

Brottades med maktlöshet och frustration
Frustration och maktlöshet är två ord som beskriver vad FN-soldater i Bosnien brottades med i mitten på 90-talet.

Det menar Claes Wallenius, psykolog vid Försvarshögskolan, som då studerade hemkomna svenska FN-soldater. 

Efter trettio djupintervjuer framträdde bilden av en soldat som utsattes för ständig provokation, men som inte kunde slå tillbaka.

– Den här typen av massaker var ju i någon mening ett misslyckande, att man inte klarat av den här uppgiften, säger Claes Wallenius.

Begränsades av direktiv hemifrån
FN-mandatet, att se till att civila inte utsattes för systematiska övergrepp i Bosnien var tydligt nog, men samtidigt begränsades FN-bataljonerna av direktiven hemifrån.

– Ganska ofta är nog hemmaplan mer intresserade av vad som står i tidningen dagen därpå än mer långsiktiga lösningar på krisplatsen.

– Det gör ju att man, om man inte är alltför övertygad, riskerar att ligga lågt, säger Ulf Henricsson.

Den nordiska bataljonen kom för sent för att rädda de 37 människor som redan hunnit dödas i Stupni Do.

Ulf Henriksson poängterar dock att man ändå på grund av sin beslutsamhet lyckades rädda ett stort antal människor där och i grannstaden Varnes.

I Varnes hade 200 män och pojkar spärrats in i en skola. Dessa män och pojkar hade kunnat gå samma öde till mötes som de som föll offer för massakern i Srebrenica.

Befogad kritik
Ulf Henrikson anser att kritiken mot den holländska bataljon som anklagats för sin passivitet i Srebrenica är befogad.

– Hade han haft en mer självsäker befälhavare hade det nog aldrig hänt, en som hade utmanat honom och sagt ”jag hör vad du säger men jag stannar”. Hade han sagt det hade FN tvingats ingripa tuffare också.

Vad säger du till de som tycker även Sverige borde gå ut med en ursäkt för att man inte ingrep tidigare?

– Ja, det hade krävt att parterna hade givit oss information om vad som var på gång, när vi väl fick reda på det var mördandet mer eller mindre genomfört, säger Ulf Henricsson, chef för den nordiska FN-bataljonen Nord Bat 2 som fått en skola i staden Varnes uppkallad efter sig.

Shamiram Demir
shamiran.demir@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".