Ny metod ska mäta plasten i havet

1:44 min

När plastpåsarna, glasspapperna och plastflaskorna hamnar i havet så lyser solen på plasten och får den att falla sönder. Den bryts inte ned helt utan blir istället till pyttesmå plastbitar, mindre än fem millimeter, som brukar kallas för mikroplast.

Makroplast, alltså plastbitar större än 25 millimeter, är inte lika uppmärksammade. Men forskare på Svenska miljöinstitutet tror att de här stora plastbitarna kan vara den enskilt största källan till mikroplast, men det är ingen som vet säkert. Nu tar de fram en metod för att kunna mäta hur mycket plast som hamnar i havet.

– Man vet inte vad det här kan ha för konsekvenser, det är det som är grejen. I och med att plast är onaturligt så ser man att det förmodligen inte kommer att föra med sig någonting som är bra, säger Kalle Haikonen.

Arbetsplattformen vi åker på siktar på en 20 meter lång röd flytande plastkorv. Med hjälp av ett nät ska den fånga upp annan plast som flyter förbi.

Genom att samtidigt mäta hur mycket vatten som passerar ska de kunna uppskatta all mängd plast som passerat sedan de lade ned nätet. Det är en helt ny metod som de jobbar för att utveckla tillsammans med Estland, Finland och Lettland i det EU-finansierade projektet Blastic.

Kalle Haikonen, forskare på svenska miljöinstitutet är en av forskarna som tar fram metoden.

Men finns det inga metoder internationell för att mäta makroplast?

– Inte i strömmande vatten som vi kollar på nu, säger Kalle Haikonen.

När metoden är färdig ska kommuner och länsstyrelser få verktygen för att kartlägga mängden plast, varifrån den kommer och hitta sätt att minska mängden som hamnar i vattnet.

Förutom att hitta och jobba med de företag som mest plast kommer ifrån kan det till exempel handla om en ny typ av papperskorgar, säger Anna Fråne som också är forskare på Svenska miljöinstitutet.

– Jag bor i Malmö till exempel. Där kan man se nästan varje morgon att fåglar har varit väldigt finurliga. Har det varit en fin kväll innan där folk har haft picknick så blir det en massa skräp runt om papperskorgarna, för fåglarna kan öppna dem. Plasten därifrån kan i sin tur blåsa ner i dagvattnet eller ut i havet, så det handlar inte bara om medveten nedskräpning. Det finns mycket mer därtill, säger Anna Fråne.