Tredelad bild: inbrottstjuv, dna-spiral, man som dna-testas med en tops i munnen
1 av 3
Dna:t i registren kommer huvudsakligen från inbrott och stölder. Foto: Anders Wiklund/TT, Fredrik Sandberg/TT, Gorm Kallestad/TT.
Kvinna framför polishus.
2 av 3
Ann-Marie Orler, chef vid polisens internationella enhet på nationella operativa avdelningen. Foto: Maria Repitsch/Sveriges Radio.
Kvinna mot vit bakgrund
3 av 3
Anna Granlund, gruppchef på Nationellt forensiskt centrum. Foto: Nationellt forensiskt centrum, NFC.

Sverige och Frankrike byter dna från brottsplatser

"Redan två intressanta ärenden där vi har fått träff"
2:24 min

Sedan polisen började utbyta dna från brottsplatser med andra europeiska länder har flera brott lösts. I dagarna inleddes ytterligare ett samarbete - nu med Frankrike.

– Vad vi redan nu kan se är att det i alla fall är två intressanta ärenden, där vi har fått träff. Det ena är ett inbrott i en villa som skedde i början av augusti 2017. Ytterligare ett ärende där Sverige tidigare har fått träff i Tyskland handlar om gärningsmän som har gått in i en butik och stulit gods till ett stort värde. Dna från den här brottsplatsen har man nu också funnit i Frankrike, säger Ann-Marie Orler, chef vid polisens internationella enhet på nationella operativa avdelningen.

Sedan 22 augusti kan Sveriges drygt 30 000 dna-spår från brottsplatser där gärningsmannen är okänd matchas mot Frankrikes 260 000 spår. Ungefär 500 träffar har Sverige fått i det franska registret. Huvudsakligen är det dna från brottsplatser där det skett inbrott och stölder.

Samarbetet med Frankrike betyder att svensk polis kan söka efter gärningsmän i 17 europeiska länder. Till hösten kommer samarbetet utökas med ytterligare 2 länder, Danmark och Belgien. Förhoppningen är att det europeiska samarbetet kan leda till att fler svårlösta brott klaras upp.

– Andra länder kan ju ha andra personer i sina register än vad vi själva har. Man kan ju upptäcka om det är någon form av kringresande brottslingar. Då ger utbytet möjlighet att få träffar på dem om de har lämnat spår efter sig i form av ett dna, säger Anna Granlund, gruppchef på Nationellt forensiskt centrum som analyserar alla träffar.

I nära 4 år har Sverige ingått i det europeiska samarbetet och som har inneburit att man många gånger har kopplat namn och personuppgifter till ett dna i form av saliv eller blod som man funnit på en brottsplats. Men långt ifrån alla ledtrådar svensk polis har fått - har man valt att forska vidare på.

Det kan bero på att brotten har preskriberats men handlar också om att enskilda polisdistrikt inte tyckt sig ha resurser och tid att följa upp att spår man fått från utlandet. Det saknas en nationell samordning och ingen har kontroll på exakt vad utbytet lett till eftersom varje polisområde driver sina egna ärenden. 

Ann-Marie Orler, chef vid polisens internationella enhet vill införa nya rutiner för polisens utredare genom att de framöver ska kunna stå till svars för varför en träff i utlandet inte har följts upp.

– Om polisens utredare väljer att avstå från att gå vidare när man har fått träff i utlandet - så ska man kunna förklara varför man väljer att avstå.

Vad tror du att det möter för reaktioner?

– Jag tror att när vi kan påvisa att när vi kan visa vilka möjligheter det här hjälpmedlet ger så tror jag inte att det kommer att möta så stort motstånd.

När ska de här kraven på utredarna inledas?

– Det kommer att ske ganska snart.

Redan i höst?

– Ja, i höst, säger Ann-Marie Orler, chef vid polisens internationella enhet.

Länder som Sverige har DNA-utbyte med

2013: Nederländerna
2014: Finland, Estland, Polen, Litauen och Slovakien
2015: Rumänien, Österrike, Tjeckien och Spanien
2016: Lettland, Slovenien, Ungern, Portugal, Tyskland
2017: Malta och Frankrike

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".