Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Hur kom Sjöstedt in?

Jonas Sjöstedt
Foto: Janerik Henriksson/TT

I dag presenterade Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt vad han beskrev som ytterligare en vänsterframgång i den budget regeringen lägger fram i morgon, troligen partiernas sista gemensamma på ett bra tag. Att Vänsterpartiet fått vara med och styra den ekonomiska politiken hela mandatperioden är en stor överraskning, inte minst för vänsterpartisterna själva, konstaterar Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

I en partiledardebatt liknade Jonas Sjöstedt Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson vid ett flaskskepp: "Hur kom han in?" undrade Sjöstedt och drog ner skratt. Samma fråga skulle med fog kunna ställas om Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet, som tack vare det unika läget efter valet 2014 har upphävt politikens normala tyngdlagar.

Partiet har haft ett betydande inflytande över regeringspolitiken trots att 6 av 10 väljare röstade på partier till höger om de rödgröna i förra valet. Detta har inte minst överraskat vänsterpartisterna själva. När partiledningen begrundade valresultatet 2014 sa de till varandra att de nog bara kunde räkna med att få göra upp om en budget. Sen skulle politiken normaliseras och Socialdemokraterna kunna hitta diskussionspartners till höger i stället.

I partiminnet fanns hösten 1994 när Vänsterpartiet fick hjälpa Ingvar Carlssons då nytillkomna socialdemokratiska regering att få igenom sin första budget. Men när de borgerliga kommit över den värsta bitterheten från valnederlaget kunde Socialdemokraterna kapa banden vänsterut och etablera ett samarbete med Centern i stället. Nåt liknande verkade, med tanke på läget i riksdagen, troligt också hösten 2014 ansåg vänsterpartisterna.

Skillnaden var att de borgerliga partierna låst sig hårdare vid blockpolitiken den här gången. Den av alliansen skapade formeln att "det största blocket" ska regera blev styrande inte bara för Decemberöverenskommelsens tillkomst utan också för politiken efter dess snabba avskaffande.

Först förbjöd de borgerliga statsminister Stefan Löfven att bryta med Vänsterpartiet. När DÖ föll och förbudet försvann vågade Stefan Löfven ändå inte stänga dörren till Sjöstedt eftersom han fortfarande saknade reservalternativ.

Löfven har aldrig dolt sin önskan att slippa Vänsterpartiet så fort det går.  Vänsterpartisterna har fått finna sig i att beskrivas som ett slags nödvändigt ont i väntan på bättre partners.

Det är alltså inte utan förvåning Jonas Sjöstedt och hans ledningsgrupp nu kan summera ett fyra-årigt budgetsamarbete med den rödgröna regeringen. Enligt partiets egen beskrivning har V pressat fram åtskilliga miljarder till sånt som kommunal välfärd, gratis medicin och glasögon, högre tak i sjukförsäkringen, stöd till utsatta barn, sjuka, låginkomsttagare, arbetslösa och fackföreningsmedlemmar. De framhåller gärna att deras hjärtefrågor fått fler miljarder än Miljöpartiets trots att MP sitter i regeringen.

Det kan ligga något i den beskrivningen eftersom Miljöpartiets framgångar ofta handlat om att via skattesystemet driva fram miljöförbättringar medan Vänsterpartiet krävt offentliga utgifter. Ett slags äpple-päron-tävling alltså.

Men när mandatperioden summeras tvingas vänsterpartisterna också tugga i sig ett par tunga nederlag. Det första är inbyggt i vad som först såg ut som en seger. Trots att partiet lyckats få med sig regeringen på att föreslå tak för vinster i skolan och delar av välfärden kommer förslaget att röstas ner. Det hjälpte inte att partiet gick med på att backa från den ursprungliga uppgörelsen med de rödgröna och till sist begränsa förslaget.

Det andra stora nederlaget är skattepolitiken. Vänsterpartiet har fått mycket svagt gehör för sina upprepade krav att kapitalägare och fastighetsägare ska betala mera skatt. Därmed har partiet också misslyckats med sin kanske viktigaste målsättning, att åstadkomma större inkomstjämlikhet.

Det är förmodligen med kluvna känslor partiledningen ser fram emot nästa års val. Å ena sidan talar det mesta för att partiet drar till sig fler väljare och får en större riksdagsgrupp. Å andra sidan talar ännu mera för att de ställs åt sidan och förlorar det inflytande de till sin egen stora förvåning åtnjutit de senaste åren.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".