Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Oro bland de som överlevde branden i Grenfell Tower

Publicerat torsdag 28 september 2017 kl 06.00
"Chock, sorg, ångest och överlevnadsskuld"
(2:05 min)
Yvette Greenway, medgrundare av organisationen Sos - Silence of Suicide.
Yvette Greenway, medgrundare av organisationen Sos - Silence of Suicide. Foto: Palmira Koukkari Mbenga/Sveriges Radio

Det har gått över tre månader sedan branden i höghuset i London, då minst 67 människor dog - 18 av dem barn.

Nu finns en oro om hur samhället ska lyckas ta hand om den psykiska ohälsan hos dem som överlevde branden eller blev vittne till den. 

– Jag behöver professionell hjälp att bearbeta mitt trauma, vilket jag kommer att få. Men jag behöver också hjälp för min son, som också har blivit påverkad och jag vet inte hur jag ska hjälpa honom, säger Tomassina Hessel, som bodde i ett av husen nedanför Grenfell Tower.

Hon såg branden utspela sig från sitt fönster, innan hon och hennes treåring evakuerades, och är en av många som fått psykiska men.

– Chock, sorg, ångest, överlevnadsskuld, säger Yvette Greenway som är medgrundare till organisationen SOS, Silence of Suicide.

De ordnar samtalsstöd för de som känner att de behöver. Hon berättar att många de har träffat lider av chock, sorg, ångest, har skuldkänslor för att själv ha överlevt när andra dog.

– Folk har sett människor hoppa och kasta ut barn genom fönstren och tyvärr överlevde inte alla det. De har sett elden sluka liv. Sett saker ingen ska behöva se, säger Yvette Greenway.

Sedan branden har NHS, National Health Service, träffat omkring 4 000 personer efter branden och screenat runt 400 för posttraumatisk stress - en siffra som de tror kommer stiga.

Det finns också en oro kring att NHS inte når alla drabbade, t ex de som eventuellt lever som papperslösa och därför inte vågar ta kontakt med myndigheterna.

Eftersom många av de drabbade är barn, tror Yvette Greenway att det kommer att behövas stödinsatser för flera decennier framåt.

– Barn är traumatiserade av vad de har sett och kan inte riktigt förstå varför deras kompis inte kommer tillbaka. Det behövs långsiktiga insatser för tre decennier framåt minst, så att folk inte känner sig övergivna och isolerade, säger Yvette Greenway.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".