tomas ramberg och jimmie åkesson
Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Foto: Sveriges Radio, Anders Wiklund/TT

Tomas Ramberg: Agendadebatten visar Åkessons problem

Analys: SD är fortsatt politiskt isolerade
1:49 min

Partiledardebatten i Agenda blev en illustration till Sverigedemokraternas problem. Trots att de i många frågor är överens med de borgerliga partierna hålls de på armlängds avstånd.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Fortsatt politisk isolering är det pris SD får betala för de affärer som omger ledande partiföreträdare.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor vill bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Hon begär att partiet ska stödja hennes och alliansens politik en hel mandatperiod.

Ändå vägrade hon i söndagskvällens debatt att ta Jimmie Åkesson i hand på att de ska samtala med varandra om vilken politik Åkesson förväntas stödja.

Busch Thor motiverade sin vägran med att Sverigedemokraterna "är en skandalfabrik utan dess like".

Episoden illustrerar två problem. Det ena är Sverigedemokraternas eget. Brottslighet, rasistiska uttalanden och affärer kopplade till ledande företrädare kanske inte knäcker partiets opinionssiffror men de avskräcker andra borgerliga väljare och kyler av politiker som eventuellt umgåtts med tanken på att ta upp politiska samtal med Jimmie Åkesson.

Därmed blir det också allianspartiernas problem. Jimmie Åkesson upprepade i debatten att han inte tänker stödja en alliansregering om han inte får ett ord med i laget om vilken politik den skall föra.

Såtillvida har den nye moderatledaren Ulf Kristerssons inträde på scenen inte förändrat de politiska förutsättningarna för nästa års val.

Hoppet för honom och alliansen består fortfarande i att den kan vända opinionssiffrorna och besegra de rödgröna partierna av egen kraft. Inte ens då skulle regerandet bli lätt, vilket de senaste två mandatperiodernas minoritetsministärer visat.

Framför allt har en regerings viktigaste beslut, statsbudgeten, blivit svårare att klara utan majoritet i riksdagen.

Ulf Kristersson glänste kanske inte i sin debut men visade att han är en rutinerad, resonerande och ideologiskt inriktad debattör som kan göra livet svårare för statsminister Stefan Löfven. Den moderata självspäkning som bjudit Löfven på några behagliga månader är över, åtminstone fram till valet.

Bäst var Kristersson när han tryckte på om jobb och skatter, frågor som är van terräng både för honom och Moderaterna. På andra områden var han ibland mera principiell än konkret.

Regeringen har hamnat i försvarsposition om jobb för lågutbildade och nyanlända. Alliansen har å sin sida hamnat i försvarsposition om förslagen att sänka lägstalönerna. Det förra hade allianspartierna och det senare hade de rödgröna bestämt sig för att hamra in.

Statsministern hade inte sin mest överraskande debattkväll. Skämtet om "jultomteteoremet" var ett undantag - annars upprepade Löfven ofta sitt välkända argument att allianspartierna sänkt skatter och skapat underskott i statens finanser.

Den rödgröna sidan var inte lika samlad som allianspartierna som för kvällen bestämt sig för att inte visa några sprickor. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt lät vid ett tillfälle som om han tyckte att regeringens miljöpolitik är lika usel som allianspartiernas. Och han blev inte glad när Stefan Löfven ivrigt försäkrade Ulf Kristersson att det inte ska bli något vinsttak i sjukvården.

Allianspartierna är förmodligen nöjdast med debatten. Inte så att de knockade regeringen men för att de kunde uppträda enat, fick diskutera politiska sakfrågor och slapp att gräva i sin splittring i regeringsfrågan.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".