Ett par Nike-skor.
Ett par Nike-skor. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Nike tjänade 100 miljarder – skattade två procent

Den nya stora läckan från skatteparadis visar hur multinationella bolag undviker skatt på jättevinster. Kryphål finns inte bara på karibiska öar, utan mitt i Europa.

Ett exempel är Nike, som dragit in nästan 100 miljarder kronor som man knappt skattat för alls.

Med idrottsstjärnor som Cristiano Ronaldo och Rafael Nadal som reklampelare är Nike världens största skotillverkare. Varumärket har kallats det värdefullaste i sin bransch.

Men det finns en mörkare baksida.

Nike är ett typexempel på ett multinationellt företag som lägger stor kraft på att hitta smarta sätt att slippa betala skatt.

Förr slapp det amerikanska jätteföretaget skatt på miljardvinster genom att slussa dem till skatteparadiset Bermuda . Den senaste kreativa metoden som bland annat Nike använder finns dock i Nederländerna. Upplägget framgår i "Paradise Papers", läckta dokument från en juristbyrå i skatteparadis, Appleby, med Nike som kund. Läckan lämnades till den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung och har sedan granskats av bland andra TT och SVT i ett samarbete med det globala journalistnätverket ICIJ.

Det senaste året gjorde Nike en vinst före skatt på knappt 40 miljarder kronor, lite mindre än Sveriges försvarsbudget. På det betalade Nike motsvarande över 5 miljarder kronor i skatt i USA. Det är mycket pengar, men bara 13 procent i ett land med 35 procents bolagsskatt.

Och det stannar inte där. Moderbolaget finns i USA men genom åren har företaget byggt upp en gigantisk vinst på försäljningen i utlandet. Beloppet uppgår till 12,2 miljarder dollar — nästan 100 miljarder kronor. Reportrarnas granskning, och egna uppgifter från Nike, tyder på att skojätten på den summan har skattat mindre än 2 procent.

Hur går det då till när den som köper ett par Nike-skor i exempelvis Sverige omedvetet hjälper bolaget att undvika skatt?

Nikes kontor i Solna utanför Stockholm är bara en säljagentur. Därifrån får vi inget veta, inte ens hur mycket skomärket säljer för i Sverige.

– Det finns nog ingen här som kan svara på det, förklarar telefonisten och hänvisar till Nike i Nederländerna.

Nike håller sin försäljning per land hemlig men vi vet att den sammanlagt i Europa och Mellanöstern uppgår till 80 miljarder kronor. Och sportaffärer i Sverige köper sina Nikevaror från ett av koncernens bolag i Nederländerna .

Det är här som den egenartade skattelösningen kommer in. I Nederländerna har Nike flera så kallade "registrerade partnerskap" (förkortas CV på nederländska). Det är en säregen organisationsform som består av flera bolag. Dessa CV är inte skattskyldiga i Nederländerna om en partner är amerikansk. Och nu kommer det smarta: Ett CV är inte heller skattskyldigt i USA. Det skapar alltså ett skattevakuum.

- Konkurrensen snedvrids när multinationella bolag inte betalar sin rättmätiga andel av skatten eftersom mindre företag betalar en större andel skatt, säger Jan Vleggeert, skatteexpert vid universitetet i Leiden i Nederländerna.

Dessutom betalar Nike sig självt för rätten att använda sina egna varumärken, visar granskningen. Royaltyn — nästan 10 miljarder kronor 2016 — blir då avdragsgill. Dessa rättigheter är också placerade i CV.

Insynen i partnerskapen är minimal. På frågor om vilka som ingår i Nikes CV svarar den nederländska skattemyndigheten att den enligt lag "inte får dela med sig av någon information om enskilda skattebetalare".

När Nike i Nederländerna ombeds kommentera skatteupplägget blir svaret kort: "Nike följer alla skatteregler och vi ser rigoröst till att den skatt vi betalar är helt i enlighet med hur vi bedriver våra affärer, de investeringar vi gör och de arbetstillfällen vi skapar".

Paradisläckan

Paradisläckan, "Paradise Papers" på engelska, kommer från ett 20-tal skatteparadis och territorier med mycket begränsad insyn. Det är material som den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung (SZ) delat med sig av till journalistnätverket International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ). Fler än 380 journalister från nästan 100 medieföretag i över 60 länder har i hemlighet granskat innehållet. Från Sverige har TT, SVT:s Uppdrag granskning och SVT Nyheter deltagit. Internationellt märks bland andra The New York Times, BBC och Le Monde.

Materialet utgör 1,4 terabyte - 13,4 miljoner dokument och störst i sitt slag efter de så kallade Panamadokumenten.

Huvuddelen är konfidentiella handlingar från juristbyrån Appleby, med kontor i en rad skatteparadis och mängder av storföretag och förmögna personer som kunder.

I läckan ingår också bolagsregister från 19 territorier med mycket lite insyn: Antigua och Barbuda, Aruba, Bahamas, Barbados, Bermuda, Cooköarna, Dominica, Grenada, Kajmanöarna, Labuan, Libanon, Malta, Marshallöarna, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Trinidad och Tobago samt Vanuatu.

Källa: ICIJ

Läckans storlek: 1,4 terabyte (1 400 000 000 000)

Antal dokument: 13,4 miljoner

Antal inblandade journalister: 381

Antal medieföretag: 96

Antal länder där medierna är verksamma: 67

Läckans innehåll spänner över nästan 70 år, 1950-2016

Enbart i juristbyrån Applebys material återfinns 25 000 företag, stiftelser, fonder med mera från 180 länder.

De vanligaste territorierna där kunderna har sina upplägg, antal och procent inom parentes:

1) Bermuda 9 469 (38)

2) Kajmanöarna 8 784 (35)

3) Brittiska Jungfruöarna 2 292 (9)

4) Isle of Man 1 493 (6)

5) Jersey 856 (3)

Källa: ICIJ

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".