Textutdrag ur läkarjournal. En hand.
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
När vården inte räddar liv

Bestämde att Mattias liv inte skulle räddas

3:09 min

Patienter riskerar att dö i onödan när vårdpersonal slarvar med livsavgörande beslut, avslöjar Ekot. Det handlar om läkares beslut att inte ge patienter livsuppehållande vård.

Varje år tar läkare i Sverige tiotusentals beslut om behandlingsbegränsningar. Det innebär att en patient inte ska få vård som hade kunnat förlänga patientens liv.

Tanken är att man inte ska ge vård som skadar en patient mer än hjälper. Det kan till exempel handla om att personalen inte ska göra hjärt- och lungräddning på en patient som ändå är i slutskedet av sin cancersjukdom.

Men Ekot har gått igenom hundratals fall som rör behandlingsbegränsningar, och vi kan avslöja allvarliga brister i hur det sköts.

Det handlar bland annat om att vårdpersonal trott att patienter inte ska få livsuppehållande behandling fast de ska det, eller att personalen blandat ihop patienter som har beslut om behandlingsbegräsningar med patienter som inte har sådana beslut.

I fler än vart femte beslut om behandlingsbegränsningar som vi gått igenom har läkare dessutom inte fyllt i någon motivering till beslutet.

– Risken är ju att du avstår från att utföra åtgärder som skulle kunnat bota patienten, säger Torsten Mossberg, expert åt Inspektionen för vård och omsorg och tidigare medicinalråd på Socialstyrelsen.

Det finns också fall då experter menar att beslutet om behandlingsbegränsning aldrig borde tagits. En av personerna som drabbats är en 30-årig man vi kallar Mattias.

Mattias har en CP-skada, och kan inte kommunicera med ord. I stället rör han på huvudet för att svara ”ja” och ”nej” på frågor.

2017 får då 29-årige Mattias en lunginflammation, han får svårt att andas, och läggs in på sjukhuset i Lund.

Men där bestämmer läkaren att Mattias inte ska få livsuppehållande vård om han försämras. Han ska inte få intensivvård och hjälp att andas med en respirator.

Han ska inte heller få hjärt- och lungräddning om det skulle behövas. En chock för Mattias mamma, eftersom han vid tidigare vårdtillfällen fått sådan behandling.

– Jag tycker att det är ett lotteri, med patienters liv. Han har ju blivit inlagd på intensiven i respirator, och klarat ut det och kommit tillbaka till sitt liv, men helt plötsligt så gällde inte det, av någon anledning som vi inte förstår. För mig var det väldigt skrämmande.

Hur läkare ska gå tillväga när de tar beslut om behandlingsbegränsningar tydliggörs i riktlinjer och föreskrifter från Socialstyrelsen.

Det handlar till exempel om att läkaren ska ha en helhetsbild av patienten, och samråda inför beslutet både med annan legitimerad vårdpersonal och med patienten själv och dess närstående.

I samband med att riktlinjerna uppdaterades 2011, kunde Expressen visa på flera tidigare fall då besluten inte hade tagits på ett korrekt sätt. Och Ekots granskning visar alltså att sju år efter de nya föreskrifterna kvarstår problemen.

Flera läkare och sjuksköterskor vittnar också för Ekot om att rutinerna kring de här livsavgörande besluten följs så dåligt, att de är oroliga för patienterna.

I sin roll som medicinalråd var Torsten Mossberg en av dem som skrev de uppdaterade riktlinjerna. Vi ber honom gå igenom Mattias journaler.

– Jag tänker att det är katastrofalt dåligt. Så här får det absolut inte vara. Det är precis så dåligt det kan bli.

Torsten Mossberg menar att läkaren fattat beslutet att inte ge Mattias viss typ av livsuppehållande vård för snabbt, läkaren har inte skaffat sig en bild av hans liv, hans normaltillstånd och livskvalitet. Läkaren har inte heller diskuterat med de som känner Mattias. Då finns en större risk att förutfattade meningar styr.

– Det var ett mycket förhastat beslut, och dessutom felaktigt på många sätt.

Men vad hade det kunnat få för konsekvenser?

– Patienten hade ju kunnat avlida i onödan, därför att man inte hade satt in de åtgärder som hade behövts.

Mattias klarade sig. Hans mamma tog strid mot beslutet, och en ny läkare rev upp det efter ett och ett halvt dygn, och konstaterade då att hon inte såg någon anledning till att Mattias inte skulle få livsuppehållande vård.

Skånes universitetssjukhus vill inte kommentera Mattias fall, utan hänvisar till patientsekretess – trots att Ekot har en fullmakt från Mattias mamma och gode man.

Ekots granskning av vårdbesluten

Behandlingsbegränsningar är beslut om att inte ge vård som hade kunnat hålla en patient vid liv, eftersom läkare anser att behandlingen inte skulle gynna patienten. Det kan handla om att en patient inte ska få intensivvård, eller hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Besluten tas eftersom läkare anser att behandlingen skulle vara utsiktslös.

Ekot har gjort ett stickprov och granskat 187 beslut om behandlingsbegränsningar, från Karolinska universitetssjukhuset och Södertälje sjukhus. I fler än vart femte beslut som vi gått igenom har läkare fattat beslut om behandlingsbegränsningar utan någon skriftlig motivering alls, i den beslutsblankett de enligt sin egen rutin ska fylla i.

Vi har också granskat närmare hundra avvikelserapporter som rör behandlingsbegränsningar från Skånes universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset. I samtliga anser vårdpersonal att fel begåtts. Det handlar exempelvis om att man blandat ihop vilka patienter som har beslut om behandlingsbegränsningar och vilka som inte har det, att man trott att patienter har behandlingsbegränsningar trots att de inte har det, att gamla behandlingsbegränsningar legat kvar utan att uppdateras, eller att behandlingsbegränsningen är dåligt dokumenterad.

Utöver det har vi tittat på 27 fall som berör behandlingsbegränsningar och som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har haft synpunkter på.

Exempel på slarv med livsavgörande beslut

  • När en patient flyttas till en gynekologisk avdelning på Skånes universitetssjukhus i Malmö läser personalen i journalerna att patienten inte ska få hjärt- och lungräddning, om det skulle behövas. Men personalen hade blandat ihop papperna. Beslutet om att avstå hjärt- och lungräddning rör en annan patient. 
  • På en kirurgisk avdelning på Skånes universitetssjukhus trodde personal under flera dagar att två av patienterna inte skulle få livsuppehållande behandling, fast de skulle det.
  • När en multihandikappad flicka ska opereras på Skånes universitetssjukhus får vårdpersonalen med sig ett dokument om att hon inte skulle få hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Men beslutet visade sig var två år gammalt och hade inte uppdaterats, och skulle därför inte gälla.
  • På några avdelningar på de sjukhus Ekot granskat har personalen skrivit upp på en tavla vilka patienter som ska få livsuppehållande vård. Det kan stå ”minus” eller ”0HLR” vilket betyder att patienterna inte ska få hjärt- och lungräddning. Men i flera fall som Ekot gått igenom har personalen skrivit fel på tavlan, eller rapporterat fel muntligen. Personalen har därför felaktigt trott att de inte ska försöka rädda patientens liv vid ett hjärtstopp.
  • På kirurgisk avdelning på Karolinska sjukhuset berättar en sjuksköterska för personal som går på sitt pass att en av patienterna inte ska få HLR om det skulle behövas. När den nya personalen senare  läser i journalerna upptäcker de att de fått fel information. Patienten ska räddas vid hjärtstopp

Mer om När vården inte räddar liv

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".