Kirurgi, vård, sjukhus, läkare
1 av 4
Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT
En hand och ryggstödet på en rullstol.
2 av 4
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Textutdrag ur avvikelserapporter. Intensivvårdssal.
3 av 4
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Anne Charlotte. Utdrag ur läkarjournal.
4 av 4
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
När vården inte räddar liv

Landstingen ställer krav på livsavgörande beslut

"Vi ska ta fram åtgärdsplaner"
2:03 min

Flera landsting ställer nu krav på att sjukhusen ska se över hur de sköter beslut om att inte ge patienter livsuppehållande vård.
Det efter att Ekots avslöjat allvarliga brister kring de här besluten.

– Det här är en otroligt viktig tillitsfråga till vår sjukvård. När man fattar den här typen av väldigt avgörande beslut kring behandlingsbegränsningar, är det viktigt att man involverar patient och närstående. Det gör mig upprörd att det här inte fungerar, säger Johan Bratt, chefsläkare Stockholms läns landsting.
 
Ekot har avslöjat flera brister i hur vårdpersonal hanterar beslut om att inte ge patienter livsuppehållande vård. Det kallas behandlingsbegränsningar. I värsta fall kan bristerna leda till att patienter dör i onödan.

Både Socialstyrelsen och Inspektionen för Vård och Omsorg har tidigare sagt att man nu ska ta ställning till vad som behöver göras för att det här ska fungera bättre. Och nu agerar alltså också flera landsting.

Stockholms läns landsting ställer krav på att alla sjukhus ska kontrollera att alla beslut om behandlingsbegränsningar följer Socialstyrelsens regelverk och dokumenteras på ett korrekt sätt. Och vid brister ska det tas fram en åtgärdsplan.

Också Region Uppsala och Region Gotland säger att man tar det här på största allvar och ska se över sina rutiner för hur beslut om att inte ge patienter livsuppehållande vård sköts.

I Östergötland ska frågan lyftas i hälso- och sjukvårdens ledningsgrupp, och region Gävleborg säger att man nu diskuterar frågan bland chefsläkarna och ska ställning till om någon övergripande insats behövs.

Skånes universitetssjukhus ska gå ut med information om lagar och riktlinjer till alla verksamhetschefer.
 
Det är viktigt att nu diskutera det här tillsammans, tycker Johan Bratt, chefsläkare för Stockholms läns landsting.

– Och det kommer nog vara så att vi kommer fram till åtgärder för att förbättra den här hanteringen, och då har vi ett väldigt bra tillfälle kring lärande och erfarenhetsutbyte, så där kan man ge råd till varandra.

Ekots granskning av vårdbesluten

Behandlingsbegränsningar är beslut om att inte ge vård som hade kunnat hålla en patient vid liv, eftersom läkare anser att behandlingen inte skulle gynna patienten. Det kan handla om att en patient inte ska få intensivvård, eller hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Enligt lag krävs att läkare samråder med patienten när läkaren tar ett sådant beslut, om det är möjligt.

Ekot har gjort ett stickprov och granskat 187 beslut om behandlingsbegränsningar, från Karolinska universitetssjukhuset och Södertälje sjukhus. Bara i 16 procent av de fallen har läkare samrått med patienten, enligt sin egen dokumentation.

I vissa fall kan samråd vara svårt, om patienten till exempel har svår demens, men i 62 procent av de besluten har läkaren inte fyllt i någon anledning alls till att samtal med patienten inte hållits.

Vi har också granskat närmare hundra avvikelserapporter som rör behandlingsbegränsningar från Skånes universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset. I samtliga anser vårdpersonal att fel begåtts. Det handlar exempelvis om att man blandat ihop vilka patienter som har beslut om behandlingsbegränsningar och vilka som inte har det, att man trott att patienter har behandlingsbegränsningar trots att de inte har det, att gamla behandlingsbegränsningar legat kvar utan att uppdateras, att behandlingsbegränsningen är dåligt dokumenterad eller att patient och närstående inte fått någon information om beslutet trots att de borde ha fått det.

Utöver det har vi tittat på 27 fall som berör behandlingsbegränsningar och som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har haft synpunkter på. Den vanligaste kritiken är att läkare inte har informerat patient och närstående om de beslut man fattat och att det saknas dokumentation av besluten.

Exempel på slarv med livsavgörande beslut

  • När en patient flyttas till en gynekologisk avdelning på Skånes universitetssjukhus i Malmö läser personalen i journalerna att patienten inte ska få hjärt- och lungräddning, om det skulle behövas. Men personalen hade blandat ihop papperna. Beslutet om att avstå hjärt- och lungräddning rör en annan patient. 
  • På en kirurgisk avdelning på Skånes universitetssjukhus trodde personal under flera dagar att två av patienterna inte skulle få livsuppehållande behandling, fast de skulle det.
  • När en multihandikappad flicka ska opereras på Skånes universitetssjukhus får vårdpersonalen med sig ett dokument om att hon inte skulle få hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Men beslutet visade sig var två år gammalt och hade inte uppdaterats, och skulle därför inte gälla.
  • På några avdelningar på de sjukhus Ekot granskat har personalen skrivit upp på en tavla vilka patienter som ska få livsuppehållande vård. Det kan stå ”minus” eller ”0HLR” vilket betyder att patienterna inte ska få hjärt- och lungräddning. Men i flera fall som Ekot gått igenom har personalen skrivit fel på tavlan, eller rapporterat fel muntligen. Personalen har därför felaktigt trott att de inte ska försöka rädda patientens liv vid ett hjärtstopp.
  • På kirurgisk avdelning på Karolinska sjukhuset berättar en sjuksköterska för personal som går på sitt pass att en av patienterna inte ska få HLR om det skulle behövas. När den nya personalen senare  läser i journalerna upptäcker de att de fått fel information. Patienten ska räddas vid hjärtstopp
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".