​Annika Strandhäll
1 av 4
​Annika Strandhäll. Foto: Fredrik Sandberg / TT
En hand och ryggstödet på en rullstol.
2 av 4
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Textutdrag ur avvikelserapporter. Intensivvårdssal.
3 av 4
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Anne Charlotte. Utdrag ur läkarjournal.
4 av 4
Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
När vården inte räddar liv

Ministern: Oacceptabla brister i vårdbeslut

2:30 min

Socialminister Annika Strandhäll öppnar för att se över lagen, för att säkerställa att beslut om att inte ge patienter livsuppehållande vård hanteras på ett korrekt sätt. Det efter att Ekot avslöjat allvarliga brister kring de här livsavgörande besluten.

– Det är fullständigt häpnandsväckande. Det finns ett väldigt tydligt regelverk för exakt hur man ska fatta de här besluten och vad som ska dokumenteras i journalerna. Att det inte görs är naturligtvis oacceptabelt. Och de brister som nu är kartlagda här och uppenbarade i och med Ekots granskning förväntar jag mig att man omedelbart som vårdgivare tar tag i, säger Socialminister Annika Strandhäll (S).
 
Patienter riskerar att i onödan dö ensamma, när vårdpersonal inte berättar för varken patienten eller närstående att man inte tänker ge livsuppehållande behandling längre. När vårdpersonal blandar ihop vilka patienter som ska få livsuppehållande behandling och vilka som inte ska det, riskerar fel patient att nekas vård.

Och om besluten inte tas på tillräckligt bra grund, finns också en risk att patienter nekas behandling som hade kunnat rädda patienten.

Alla de här riskerna och felen, har identifierats när Ekot granskat hur sjukhusen hanterar beslut om att inte ge patienter livsuppehållande vård, så kallade behandlingsbegränsningar.

– Man blir ju väldigt tagen när man hör det här. Det här handlar ju om beslut över enskilda människors liv och död, säger Annika Strandhäll.
 
Att behandlingsbegränsningar finns är viktigt, exempelvis för att patienter inte ska behöva genomgå en smärtsam behandling som ändå inte kommer att hjälpa. Men det är viktigt att besluten tas på rätt sätt, så att de här riskerna inte uppstår.

Förutom att Annika Strandhäll förutsätter att sjukhusen nu själva ser över det här, så kommer hon att ta upp frågan i sin myndighetsdialog med både Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg, och hon ser positivt på en nationell översyn. Socialministern är också öppen för att det kan behövas fler åtgärder än så.

– Är det så att vi politiskt behöver gå in och göra något mer, lagstiftningsvägen eller via myndigheter, för att det här ska fungera som är avsett och som riktlinjerna anger, så kommer jag vara mycket lyhörd för det, säger hon.

Ekots granskning av vårdbesluten

Behandlingsbegränsningar är beslut om att inte ge vård som hade kunnat hålla en patient vid liv, eftersom läkare anser att behandlingen inte skulle gynna patienten. Det kan handla om att en patient inte ska få intensivvård, eller hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Enligt lag krävs att läkare samråder med patienten när läkaren tar ett sådant beslut, om det är möjligt.

Ekot har gjort ett stickprov och granskat 187 beslut om behandlingsbegränsningar, från Karolinska universitetssjukhuset och Södertälje sjukhus. Bara i 16 procent av de fallen har läkare samrått med patienten, enligt sin egen dokumentation.

I vissa fall kan samråd vara svårt, om patienten till exempel har svår demens, men i 62 procent av de besluten har läkaren inte fyllt i någon anledning alls till att samtal med patienten inte hållits.

Vi har också granskat närmare hundra avvikelserapporter som rör behandlingsbegränsningar från Skånes universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset. I samtliga anser vårdpersonal att fel begåtts. Det handlar exempelvis om att man blandat ihop vilka patienter som har beslut om behandlingsbegränsningar och vilka som inte har det, att man trott att patienter har behandlingsbegränsningar trots att de inte har det, att gamla behandlingsbegränsningar legat kvar utan att uppdateras, att behandlingsbegränsningen är dåligt dokumenterad eller att patient och närstående inte fått någon information om beslutet trots att de borde ha fått det.

Utöver det har vi tittat på 27 fall som berör behandlingsbegränsningar och som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har haft synpunkter på. Den vanligaste kritiken är att läkare inte har informerat patient och närstående om de beslut man fattat och att det saknas dokumentation av besluten.

Exempel på slarv med livsavgörande beslut

  • När en patient flyttas till en gynekologisk avdelning på Skånes universitetssjukhus i Malmö läser personalen i journalerna att patienten inte ska få hjärt- och lungräddning, om det skulle behövas. Men personalen hade blandat ihop papperna. Beslutet om att avstå hjärt- och lungräddning rör en annan patient. 
  • På en kirurgisk avdelning på Skånes universitetssjukhus trodde personal under flera dagar att två av patienterna inte skulle få livsuppehållande behandling, fast de skulle det.
  • När en multihandikappad flicka ska opereras på Skånes universitetssjukhus får vårdpersonalen med sig ett dokument om att hon inte skulle få hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Men beslutet visade sig var två år gammalt och hade inte uppdaterats, och skulle därför inte gälla.
  • På några avdelningar på de sjukhus Ekot granskat har personalen skrivit upp på en tavla vilka patienter som ska få livsuppehållande vård. Det kan stå ”minus” eller ”0HLR” vilket betyder att patienterna inte ska få hjärt- och lungräddning. Men i flera fall som Ekot gått igenom har personalen skrivit fel på tavlan, eller rapporterat fel muntligen. Personalen har därför felaktigt trott att de inte ska försöka rädda patientens liv vid ett hjärtstopp.
  • På kirurgisk avdelning på Karolinska sjukhuset berättar en sjuksköterska för personal som går på sitt pass att en av patienterna inte ska få HLR om det skulle behövas. När den nya personalen senare  läser i journalerna upptäcker de att de fått fel information. Patienten ska räddas vid hjärtstopp
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".