Ramberg och Alliansen
Montage. Foto: Sveriges radio

Ramberg: Annie Lööf kan bli statsminister om hon vill

6:59 min

De senaste månaderna har Ulf Kristersson framstått som den troligaste statsministern efter valet. Men Annie Lööf kan om hon vill snuva honom på posten som regeringschef, säger Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Att Annie Lööf skulle bli statsminister kan verka lite udda med tanke på att Centern ser ut att bli mindre än både S, M och SD i riksdagsvalet. Men vid närmare eftertanke framstår det som helt logiskt. Om Centerledaren spelar sina kort rätt är det stora problemet inte att bli regeringschef utan att sen klara av att regera.

Den nyvalda riksdagen kommer inte att acceptera en socialdemokratisk statsminister eftersom allianspartierna och Sverigedemokraterna lovat sätta stopp för det. Annie Lööf kan då säga till Socialdemokraterna: "Ni har ägnat hela valrörelsen åt att varna för att en moderatledd regering blir beroende av Sverigedemokraterna. Jag vill leda en liberal mittenregering som inte söker Jimmie Åkessons stöd. Varsågoda och välj, röstar ni nej till mig hjälper ni fram Ulf Kristersson och ger SD inflytande."

Socialdemokraterna, och för den delen Miljöpartiet, skulle få svårt att stoppa Lööf och därmed riskera att i praktiken göra Kristersson till statsminister.

Till och med Vänsterpartiet, som lovat rösta nej till alla borgerliga statsministrar, skulle få svårt om deras röster blev avgörande. De rödgröna partiernas starka moraliska retorik om att aldrig ge inflytande åt ett parti med nazistiska rötter skulle då riskera att slå tillbaka mot dem själva.  

Efter att Annie Lööf knutit upp Liberalerna som partner i sin lilla mittenregering återstår Moderaterna, Sverigedemokraterna och eventuellt Kristdemokraterna. Om opinionsläget står sig kan de samla högst 40-45 procent, vilket inte räcker för att stoppa Lööf.

Centern skulle inte bara vinna regeringsmakten utan också komma ur den knipa partiet satt sig i genom att lova att varken regera med Socialdemokraterna eller ge Sverigedemokraterna inflytande. Socialdemokraterna skulle också göra en vinst på att släppa fram Lööf eftersom det skulle spräcka borgerligheten.

Men att bli statsminister är alltså den lätta biten. Svårigheterna kommer när en centerledd regering ska få igenom sin politik, där den viktigaste delen gäller budgetpolitiken.

Här har statsminister Annie Lööf flera olika handlingsalternativ. Hon kan ge sig in i en förhandling med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Mot detta talar att hon då med visst fog skulle bli angripen för att ha svikit sina löften om att driva en allianspolitik och bekämpa socialdemokratisk politik. Attackerna från moderat håll skulle bli hårda och Centern skulle riskera att tappa väljarstöd.  

Det för Annie Lööf politiskt smakligaste alternativet vore att förhandla med Moderaterna. Men Lööf skulle i detta läge ha fördystrat relationen till Ulf Kristersson, sannolikt har hennes oförvägna agerande i regeringsfrågan gjort moderaterna rätt ilskna och mindre benägna att hjälpa till. Dessutom kan Kristersson ha ett starkt kort, det kan vara så att Lööfs regering har färre mandat i riksdagen än Moderaterna och då kan den moderata budgeten slå ut regeringens budget i riksdagen.

Ett tredje alternativ är därför att Lööf helt enkelt lägger ett budgetförslag som innehåller allianspartiernas ekonomiska politik, såsom den presenteras i deras gemensamma valmanifest. En politik som därmed liknar Moderaternas. Hon kan rentav leva med att regera på en moderat budget i väntan på att förhållandet mellan partierna övervinner den första krisen och tinar upp igen. Det skulle kunna kräva något så udda som att regeringspartierna röstar på Moderaternas budgetmotion. Men den rödgröna regeringen kunde till och med leva med alliansens budget 2015.

När det gäller Sverigedemokraterna skulle en liberal mittenregering få samma problem som en alliansregering. Alltså att SD kan försöka pressa sig till inflytande genom att hota att rösta på Socialdemokraternas ekonomiska politik, något Jimmie Åkesson öppnat för i flera intervjuer. Åkessons hot syftar till att få en alliansregering att föra en minst lika restriktiv invandringspolitik som Socialdemokraterna.

Precis som en Kristersson-regering skulle en Lööf-regering därför behöva få till en blocköverskridande uppgörelse om invandringspolitiken. Som gör att SD inte kan spela på att det finns skillnader mellan de andra partierna i migrationspolitiken. Och det måste gå ganska fort. Till en början kan partierna snabbt enas om att förlänga den tillfälliga lagen för att få lite andrum att slå fast den framtida politiken.

Dessutom skulle en liberal mitten-regering behöva breda uppgörelser om fler frågor än migrationen. Men de flesta partier anser redan att detta behövs ändå. Bostadspolitik och skattepolitik är två områden som ofta pekas ut i debatten. Att bygga vidare på de överenskommelser som finns om klimatpolitik, pensioner och försvar blir också centralt för en svag regering. EU-politiken görs redan upp i riksdagen.

Vi vet inte om Annie Lööf griper chansen att bli statsminister eller om uppdraget landar hos Ulf Kristersson. I bägge fallen skulle regeringarna bli bräckliga och beroende av samarbete med andra. I den meningen får en alliansregering, en moderat enpartiregering eller en liberal mittenregering samma problem.

Har man väl gett sig in i minoritetsregeringarnas värld spelar storleken ganska liten roll. En minoritetsregering måste ändå leta efter bredare stöd i riksdagen i olika frågor. Frågan är hos vilka partier den letar.

Därför talar mycket för att det blir ytterligare regeringsombildningar senare under mandatperioden och att det då blir det möjligt att forma en bredare regering, eller åtminstone en regering med bredare underlag i riksdagen. Men först måste nog de gamla föreställningarna skakas om en tid.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".