Häktespersonal: Vi sa att han kommer att dö

1:32 min

Flera ur personalen säger att de tidigt förstod att den unge man som dog av uttorkning på häktet i Sollentuna var för psykiskt sjuk för att vara på häktet, ändå agerade ingen förrän det var för sent.

I dag inleds rättegången mot en avdelningschef som åtalats för vållande till annans död och tjänstefel. En av de kriminalvårdare Ekot pratat med säger att han slog larm om att mannen var på väg att dö.

– Jag sa samma sak som vi alla sa, att om inget sker så kommer han dö.

Ni sa så?

– Ja. Han kommer dö. Jag vet inte vad jag ska göra med någon som ligger naken och rullar runt i avföring och mat. Jag vet inte hur jag ska hantera det.

– Vi hade flaggat så länge. Alla vi visste ju att det skulle ske. Han måste komma iväg till psyket, någonting måste göras, han kan inte vara hos oss. Vi kan inte hantera honom. Och det här ledde ju till att han dog. Vi hade pratat om det, att han kommer att dö.

Det var i maj förra året som en 23-årig man dog efter knappt tre veckor på häktet i Sollentuna. Vattnet i hans cell hade stängts av, och han dog enligt rättsläkaren på grund av uttorkning.

Att 23-åringen behövde antipsykotiska mediciner står redan i häktningsprotokollet. Men ändå fick han inga mediciner. Flera vårdare berättar för Ekot att de upprepade gånger försökte slå larm om att 23-åringen behövde psykiatrisk vård.

– När man försökte prata med honom så tittade han bara på en och ibland skrek han till. Men det var inget ord som kom utan det var mer som morrande.

Vad tänkte du om det här beteendet? Hur tolkade du det?

– Som att: Vad gör han här? Han skulle inte vara här, punkt slut.  Han skulle vara inom sjukvården. 
 
Den mat och dryck som serverades kastade 23-åringen omkring sig. Och flera ur personalen säger att de inte kunde avgöra om han fick i sig någon mat eller vätska.

– Hans rum var ju belamrat med avföring och annat som satt fast på väggar och tak. Och han fick in mat i cellen men vi kunde ju inte avgöra om han åt. Maten kunde ju lika gärna sitta blandad med avföringen på väggarna. Alltså, vi kunde ju inte göra en bedömning: Äter människan eller inte? Får han i sig mat och vatten överhuvudtaget? Det var ju omöjligt.

– Om man då inte ens kan avgöra det, och vi påtalar det, då måste man ju tycka att det är så pass allvarligt så att man skickar iväg honom för bedömning. Och det gjordes ju inte. Fast vi förtvivlat, jag lovar, förtvivlat, försökte få vår chef att inse att han måste iväg.

Är det något som du själv ångrar att du inte gjorde?

– Ja, att jag inte bröt mot lagen.

Vad tänker du att du skulle ha gjort då?

– Vi skulle ha samlat ihop ett gäng och åkt iväg. Vi skulle bara ha struntat i vad våra chefer sagt. Att nu åker vi bara, nu får de göra vad de vill.

Alltså till sjukhuset?

– Ja, till sjukhuset.

Någon ordentlig psykiatrisk utvärdering gjordes inte förrän efter 18 dygn. När han då skickas till sjukhus är det för sent. Han slutar andas i en transport och dör på grund av uttorkning. Då hade han varit i en cell, ofta legat naken på golvet utan madrass, i sin egen avföring och utan att vara kontaktbar.

I dag inleds rättegången mot avdelningschefen på häktet. Han åtalas för vållande till annans död och tjänstefel.

Chefen förnekar brott och hävdar tvärtemot flera anställda att han inte fått veta att 23-åringen behövde vård. Hans försvarsadvokat Fredrik Zettergren:

– Han har inte fått någon sådan information och han har inte fått någon indikation på att han har behövt någon vård.

Systern till 23-åringen tycker att fler än avdelningschefen borde åtalas.

– Att de har tillåtit honom ligga där i sin egen avföring, att han har legat naken på ett blött golv, utan madrass och utan att han får den vården han behöver. Att han har dött på grund av uttorkning. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag saknar ord för det. 
 
– Det är en sak att leva med en sorg efter att man förlorat ett syskon. Men att han har blivit behandlad på det här sättet av andra människor på en myndighet, och att inte fler åtalas för det här, det är svårt att acceptera. 
 
Susanne Wedin är Kriminalvårdens regionchef i Stockholm. Hon vill inte kommentera uppgifterna om att personalen ska ha slagit larm om 23-åringens tillstånd:

– Just nu så vill jag inte kommentera det av risk för att förstöra något under den rättsliga prövningen.

De kriminalvårdsanställda Ekot talat med, samt den 23-årige mannens syster vill vara anonyma och vi har bytt ut deras röster i inslaget.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista