Ramberg: Därför tog dramat 131 dagar

3:34 min

På fredag, 131 dagar efter valet, går Sveriges trögaste regeringsbildning i mål.

Den som till slut ger klartecken är en motvillig Jonas Sjöstedt – som redan hotar att fälla regeringen, konstaterar Ekots Tomas Ramberg.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Centern och Liberalerna gör vad de sa till väljarna att de inte ville göra. De stöder en S/MP-regering. Moderaterna och Kristdemokraterna har gjort vad de sa till väljarna att de inte ville göra. De försökte bilda en tvåpartiregering med bara M och KD.

Också Vänsterpartiet gör nu vad de inte ville göra. De släpper fram en regering med en borgerligt inspirerad politik. En regering som avbryter allt budgetsamarbete med Vänsterpartiet.

Trots att flera partier nu gör något annat än de gick till val på skulle man ändå kunna hävda att slutet på det långa regeringsdramat speglar valresultatet.

Valet var å ena sidan en framgång för marknadsinriktad högerpolitik, Alliansen och Sverigedemokraterna har ökat sin majoritet i riksdagen. Å andra sidan röstade en stor majoritet på partier som prioriterade att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande över regeringen.

De enda två partier som representerar bägge dessa majoriteter är Liberalerna och Centern. Det har därför varit möjligt för de två partierna att få så stort politiskt genomslag i det program som ligger till grund för Stefan Löfvens andra regering. Om det förverkligas förändras Sverige i borgerlig riktning.

Nyckeln till att regeringsbildningen tog så lång tid var Centerns inre mentala process och partiets ambition att maximera sitt politiska inflytande. Genom att vecka efter vecka tröska igenom det ena omöjliga alternativet efter det andra kunde partiet till slut övertyga sina egna att det blev nödvändigt att frångå utfästelserna från valet.  

Samtidigt kunde de bända fram den ena eftergiften efter den andra från sina socialdemokratiska och miljöpartistiska motparter. Inget av detta hade gått att göra på normal tid.  

Socialdemokraterna har tvingats till omfattande politiska eftergifter. Hade texten funnits till hands före valet hade alla som läste den identifierat den som borgerlig. Svårast för Socialdemokraterna är arbetsrätten, hyresmodellen och inte minst en fördelningspolitik som går helt på tvärs med Socialdemokraternas budskap om att minska klyftorna. Skattepolitiken inleds med att minska skatten på höga inkomster och arbetsgivare. Samtidigt som man lämnar Moderaternas och Kristdemokraternas skattesänkningar orörda.

Från LO-håll hörs Macron-varningar. Vart ska löntagare som inte är liberala ta vägen? Enligt detta synsätt riskerar regeringens politiska plattform att gynna inte bara Vänsterpartiet utan också Sverigedemokraterna.

Det är svårt att peka på stora sakpolitiska S-framgångar i fyrpartiöverenskommelsen. Troligen kommer en kritisk diskussion bland socialdemokrater om hur bra den här förhandlingen egentligen gick.

Socialdemokraterna berömmer sig om att få behålla regeringsmakten och splittra den borgerliga oppositionen. Men det kan bli kortsiktiga framgångar. Socialdemokraterna backar troligen i nästa val. Och den stora del av väljarkåren som socioekonomiskt och värderingsmässigt ser sig som borgerlig kan ändå samla en regeringsduglig bas i kommande val, vare sig partikonstellationen blir alliansen eller något annat.

Vänsterpartiet tvingas inleda mandatperioden med en förödmjukelse. Trots en valframgång tappar Vänsterpartiet helt det inflytande partiet hade som budgetpartner till S-MP-regeringen. Till råga på allt står det svart på vitt i överenskommelsen att Vänsterpartiet inte ska påverka den politiska inriktningen. Det var ett viktigt villkor för C och L.

Partiet är nu hänvisat till att driva opposition och försöka maximera sina sympatier hos vänsterinriktade socialdemokrater och besvikna miljöpartister. Det brukar gå bra för Vänsterpartiet när socialdemokratiska regeringar gör högersvängar, och det är S snarare än V som har anledning att frukta valet 2022.

Vänsterpartiets enda möjlighet att på allvar påverka politiken är att tillsammans med SD, M och KD hota att fälla S-MP-regeringen. Alltså det hot Jonas Sjöstedt idag kallade ett "misstroendelöfte". Tanken är att hotet ska stoppa regeringsförslag om att luckra upp arbetsrätten eller marknadsanpassa hyresmodellen. Förslag som enligt fyrpartiöverenskommelsen ska träda ikraft 2021.

Det är inte osannolikt att Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna skulle kunna hjälpa Jonas Sjöstedt att verkställa hotet. Det vore en ohelig allians eftersom högersidan inte har något emot förslagen i sak. Men baksmällan från decemberöverenskommelsen är så stark hos moderater och kristdemokrater att de förmodligen är beredda att ta varje chans att avsätta en socialdemokratiskt ledd regering. Även om det skulle sluta med att samma regering tillträder igen med stöd av C och L.

Men det viktigaste skälet till Jonas Sjöstedts hot finns inne i Vänsterpartiet. För att kunna övertyga den vänsteropinionen om att trots ett högerinriktat program släppa fram Stefan Löfven, behöver Sjöstedt demonstrera att partiet inte är den dörrmatta många vänsterdebattörer hävdar att V blir genom att hjälpa Löfven-regeringen att komma på plats.

Det andra skälet till att V nu hjälper S är att de annars riskerade att bädda för en moderatledd regering stödd på Sverigedemokraterna. Det skulle V aldrig kunna försvara inför vänsterinriktade väljare.

Därför kan man utgå ifrån att Vänsterpartiet inte kommer att utlösa sitt hot om misstroendevotum om det riskerar att leda till regeringsskifte. Åtminstone inte om det är långt till valet 2022. Snarare tänker sig Sjöstedt en parallell till regeringskrisen 1990. Då fällde Vänsterpartiet en socialdemokratisk regering i trygg förvissning om att samma regering efter bara några veckor kunde tillträda igen.

Allianspartierna ansåg att det var viktigt att få en borgerlig talman och röstade därför tillsammans med SD fram Andreas Norlen. De trodde att det skulle kunna visa sig viktigt i en trasslig regeringsbildning. Det visade sig dock inte ha någon betydelse eftersom de borgerliga partierna själva var oförmögna att skapa en regering.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista