Ekot granskar

Fortsatt slarv kring livsavgörande beslut

1:59 min

De allvarliga brister i hur vården hanterar beslut om att avstå  livsuppehållande behandling har fortsatt. Det visar Ekots uppföljande granskning.

Ekot kunde förra året berätta om brister inom vården när beslut om behandlingsbegränsningar fattas, när vården avstår från att ge livsuppehållande behandling.

I oktober 2018 slår en anställd på Karolinska universitetssjukhuset larm internt efter att det bestämts att en cancersjuk patient inte ska få livsuppehållande behandling.

Det framgår inte på vilka grunder beslutet fattats, eller om det diskuterats mot patient eller anhöriga, trots att det krävs enligt lag. Personalen skriver att det återigen bekräftar brister som uppmärksammats av media och fortsätter: ”Detta är ett alltför ofta återkommande problem på Karolinska sjukhuset i Solna, inte minst vad gäller cancerpatienter.”

Behandlingsbegränsningar är beslut om att inte ge livsuppehållande behandling, till exempel respirator och hjärt- och lungräddning.  Läkarkåren är enig om att det är viktigt att behandlingsbegränsningar finns, så att patienter inte i onödan tvingas genomgå en plågsam behandling som ändå inte skulle rädda dem. Men just eftersom besluten är livsavgörande är det också viktigt att de hanteras på rätt sätt.

Karolinska universitetssjukhuset var ett av de sjukhus som i samband med Ekots tidigare granskning, i juni 2018, lovade att man skulle förbättra rutinerna på sjukhuset.

Ekot har nu gått igenom drygt 200 beslut från Karolinska universitetssjukhuset från september och oktober 2018. I tre av tio fall saknas även då en dokumenterad motivering till varför inte patienten ska få livsuppehållande behandling.

I nästan hälften av fallen finns ingen information om läkare ens försökt samtala med patienterna om beslutet. Trots att det krävs enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

– När man jobbar med implementering och förtydligande ute i verksamheten så är det inget som går fort, säger Marie Bennermo, chefsläkare på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Men även om det tar tid, det var ju ändå ett antal månader emellan här. Hur kan det komma sig att siffrorna inte ser bättre ut?

– Det är naturligtvis inte det vi önskar, att det ser ut så efter några månader, men sådant här arbete tar tid och även om vi gått ut med tydliga instruktioner och riktlinjer så tar det tid med implementeringsarbetet, säger Marie Bennermo.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista